Fordon

Så vill Volvo göra alla fordon självkörande

En självkörande Volvolastbil nere i Kristinebergsgruvan utanför Arvidsjaur.
En självkörande Volvolastbil nere i Kristinebergsgruvan utanför Arvidsjaur.
Johan Tofeldt, produktchef självkörande fordon på Volvo.
Johan Tofeldt, produktchef självkörande fordon på Volvo.

AB Volvos fordon ska fungera för en lång rad olika tillämpningar. För att göra dem förarlösa är planen att använda en och samma plattform.

Publicerad

Hur man som fordonstillverkare ska förhålla sig till en framtid där föraren plockats bort ur fordonet har många ingenjörer fått anledning att fundera kring de senaste åren. Vilka fordon kommer att automatiseras och hur snabbt kommer utvecklingen att gå?

AB Volvo har en bred palett av fordon, allt från stora lastbilar till anläggningsmaskiner och bussar. De används i ytterligt olika miljöer, på allt från motorvägar till gruvor hundratals meter ner i marken.

Potentialen i att automatisera fordonen är så klart stor eftersom mänskliga förare kostar pengar och många av miljöerna de verkar i är farliga.

Det kan verka som en tuff utmaning att designa ett system som ska fungera för i princip alla fordon AB Volvo har i sitt utbud. Trots det är det precis vad AB Volvo just nu gör. Systemet kallas Volvo Group Automation Platform.

– Vi försöker att bygga en plattform som ska göra fordon och maskiner autonoma. Det ska kunna appliceras på alla Volvogruppens produkter, säger Johan Tofeldt, produktchef självkörande fordon.

Plattformen befinner sig på forskningsstadiet, betonar han.

– Det är så klart lång väg kvar. Men en vanlig lastbil utan släp är inte så olik en buss. Det skiljer sig avseende längd på fordonen, hur mycket man kan vrida hjulen etcetera. Om det är smart byggt ska man kunna använda samma mjuk- och hårdvara på bussen som på lastbilen, det är dit vi försöker komma.

Johan Tofeldt konstaterar att automation länge varit ett fokusområde inom Volvokoncernen men att det först var när systemet Volvo Dynamic Steering infördes 2015 som den sista aktuatorn för förarlösa fordon fanns på plats.

– Därefter gick tempot upp. Det blev ekonomiskt försvarbart och dessutom enklare för ingenjörerna att börja arbeta med det, säger han.

Som Johan Tofeldt nämnde i artikeln om de förarlösa bussarna som ska testas i Singapore finns ännu ingen tidsplan för när de kan börja rulla på allmän väg. Säkerheten och tillförlitligheten måste först kunna verifieras. Samtidigt ska exempelvis Nobina snart påbörja tester med en liten förarlös buss på allmän väg, Kistagången i Stockholm.

Ni är inte rädda för att ni har hamnat på efterkälken?

– Det är stor skillnad på att köra en liten lätt buss i låg hastighet jämfört med en stor tung buss i hög hastighet. Den funktionella säkerheten är den stora skillnaden. Jag kan inte tänka mig att vi är på efterkälken, men du får säkert olika svar från branschen på det, säger han.

Det han redan i dag anser Volvo vara duktigt på är förmågan att manövrera fordonen, att få dem att följa en på förhand programmerad bana.

– Vi är väldigt stolta över det, det är inte så lätt som man tror. Sen gäller det att tillverka banan och detektera omvärlden för att kunna ta hänsyn till vad som händer runtomkring. Vi har i dag inte den höga integritet som vi tycker att vi behöver för att köra på allmänna vägar.

Kanske blir det olika lösningar för olika behov, menar han.

– Man kan ha flera algoritmer i samma fordon, och byta mellan dem beroende på om fordonet kör i 4 kilometer per timme i en depå, 40 kilometer per timme på stadsgata eller 70 kilometer per timme på landsväg. För oss gäller det att inte missa några viktiga områden. Vi måste vara 100 procent säkra på att det är säkert innan vi låter dem rulla på allmän väg, säger han.

Insamlandet av data från sensorer i verklig trafik är också en viktig punkt för att kunna justera det självkörande systemet. Så gör exempelvis redan Tesla och Waymo i stor skala. Sensorsystemen på bussarna som ska rulla i Singapore skiljer sig dock rejält från de andra fordon som redan finns i trafik.

– Det som framför allt finns på bussarna är ett avancerat lidarsystem för navigering och optisk upptäckt. Det är vårt frö till ett framtida funktionellt säkerhetssystem som kan upptäcka hinder innan de körs på. Men det systemet har vi inte på de fordon som redan går i allmän trafik, säger han.

Självkörande fordon är ett tekniskt komplext område och många aktörer inleder samarbeten med andra aktörer för att spara resurser.

Är målet för Volvo att självt äga all kunskap som behövs för att göra fordonen förarlösa?

– Det är fortfarande ett frågetecken kring det. Vi har ännu inte gjort ett val. Jag kan däremot säga att vi måste ha tillräckligt med kunskap för att förstå vad det är vi ska köpa och hur vi ska kravställa det, om vi ska köpa det utifrån. Men det också bli så att vi utvecklar hela kedjan själva.