Fordon
Så ska Siemens göra spårvagnen förarlös
Spårvagnar finns i många städer tack vare sin höga kapacitet. Siemens är snart redo att börja serietillverka första steget mot helt förarlös framdrift.
Publicerad
Man kan tycka att framdriften av rälsburna fordon borde vara enklare att automatisera än vägtrafik. De färdas ju på egen räls skild från oberäkneliga medtrafikanter. Trots det tycks allt fokus just nu ligger på automatisering av vägfordon, även om förarlösa tåg finns i drift på somliga platser.
Spårvagnar då? De kan sägas utgöra ett besvärligt mellanting. De färdas visserligen på räls men tillsammans med övriga trafikanter, inklusive fotgängare och cyklister.
Den tyska industrijätten Siemens tycks ha bestämt sig för att spårvagnar hör framtiden till och att de är fullt möjliga att automatisera. Skälet är bland annat att spåvagnar har stor kapacitet i förhållande till utrymmet de upptar i allt mer tättrafikerade städer. Dessutom finns ju spåren och vagnarna redan på plats.
I den tyska staden Ulm arbetar Siemens sedan 2015 med att automatisera spårvagnstrafiken i samarbete med det offentligägda el- och transportföretaget Stadtwerke Ulm.
Det första steget utgörs av ett assistanssystem som ska hjälpa föraren att upptäcka risk för kollisioner. Systemet kallas Siemens Tram Assist V1.0 och är nu redo för serieproduktion. Alla spårvagnar i Ulm, Haag och Bremen kommer att utrustas med systemet. Hårdvaran utgörs av radarsensorer och kamera.
Den av Ulms spårvagnar som använts för att utprova systemet har utrustats ytterligare för att möjliggöra nästa steg i utvecklingen – helt förarlös körning.
Det innebär framför allt fler sensorer hämtade från bilindustrin, till exempel laserradar (lidar), i kombination med programvara för att förstå omgivningen och trafiksignalerna. Data som genereras av fordonen lagras på hårddiskar och skickas trådlöst till Siemens labb i Berlin där den ska användas för att utveckla nästa generations programvara.
Holger Last, chef för Siemens program för automatiserad och assisterad spårtrafik, konstaterar att det ännu återstår utmaningar. Bland annat behöver systemet som detekterar hinder och trafiksignaler kunna göra det minst 1.000 meter framför spårvagnen, på grund av dess höga hastighet.
När en helt automatiserad spårvagn kan tänkas finnas i reguljär trafik nämns inte.
