Politisk enighet ger extra miljarder till ubåtsjakt

– Vi sätter Sveriges intresse i centrum, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S).

På en presskonferens i regeringskansliet beskrev han överenskommelsen som "unik" i sin bredd och tackade M, C och KD.

Uppgörelsen ska innebära en förstärkt förmåga på en rad punkter. Hultqvist radade upp några exempel:

En stridsgrupp ska upprättas på Gotland från 2018 med bland annat ett stridsvagnskompani, ubåtsjaktsförmågan ska stärkas genom en rad investeringar, den långsiktiga materielförsörjningen ska utredas till nästa försvarsberedning, en expert ska analysera internationella samarbeten men inte alliansfriheten, och en i praktiken delvis återinförd värnplikt ska utredas.

– Det är inga dåliga satsningar. Det betyder mycket, säger Hultqvist, samtidigt som han medger att det är mindre än Försvarsmakten hade önskat och inte uppfyller alla de behov som Försvarsberedningen kom fram till i våras.

Det är en stor satsning och det är ett trendbrott med ökade försvarsanslag, kommenterar Annika Nordgren Christensen, försvarsdebattör och tidigare försvarstalesperson för MP. Hon tycker också att det är logiskt att politikerna nu framhäver enigheten och signalvärdet mot omvärlden i en orolig tid. Men på en viktig punkt haltar fortfarande försvarspolitiken, anser hon:

– Man fortsätter att tanka in uppgifter och utgifter i Försvarsmakten utan att låta pengarna som behövs följa med.

Allianspartierna ville utreda för- och nackdelar med ett svenskt Natomedlemskap. Nu blir det en utredning om internationella samarbeten, men inte om Sveriges alliansfrihet. Det har varit viktigt för regeringen.

Uppgörelsen sänder en signal internationellt om att Sverige reagerar på säkerhetssituationen i omvärlden, att Sverige är en garant för fred och stabilitet i norra Europa och att försvaret av det svenska territoriet är i fokus, anser Hultqvist.

Den stora stötestenen i förhandlingarna var hur mycket försvarsanslagen ska höjas. Regeringens utgångsbud var sex miljarder kronor sammanlagt för de fem åren. Moderaterna krävde tio miljarder. Under förhandlingarnas gång har M, C och KD drivit en anslagshöjning på 13,7 miljarder kronor.

Höjningen på 10,2 miljarder kronor, innebär drygt två miljarder kronor extra i snitt per år. Det är drygt 800 miljoner kronor mer årligen än regeringens utgångsbud men hälften av vad Försvarsmakten ville ha, i snitt fyra miljarder kronor mer per år.

Alla de pengar som partierna enats om är inte heller helt nya. Där ingår en omfördelning från internationella insatser till Sveriges försvar och kompensation för höjda utgifter i framtiden, bland för att arbetsgivaravgifterna för unga ska höjas.

Folkpartiet hade krävt 3,4 miljarder kronor i årlig anslagshöjning och hoppade i måndags av förhandlingarna, eftersom partiet bedömde att regeringen inte skulle sträcka sig så långt. Folkpartiledaren Jan Björklund är missnöjd med uppgörelsen.

– Det är inte alls ekonomiska anslag i den storleksordning som behövs. På många håll kommer det i själva verket innebära neddragningar i försvarsförmågan, eftersom den redan i dag är underfinansierad, säger han till TT.

Den utredning som ska tillsättas faller inte heller i god jord hos Björklund.

– Nej, tyvärr. Det bidde en tumme. Den utredning som nu ska göras är ju inte en Nato-utredning. Det är en sorts allmän analys av internationellt samarbete, och det intressanta är att den är redan gjord. Ambassadör Tomas Bertelman gjorde precis den utredningen för bara ett år sedan. Och det är exakt det uppdrag som nu ska ges en gång till.