Vågen registrerades långt efter larmet

(Uppdaterad) Visserligen utfärdades en lokal tsunamivarning tre minuter efter jordbävningen och en regional varning nio minuter efter skalvet. Men de utfärdades efter information om själva skalvet.

En tsunami rör sig inte lika snabbt som en jordbävning. Ute på djupt vatten färdas vågorna i ungefär samma hastighet som ett jetplan, och saktar in när de slår emot land. Björn Lund, seismolog vid Uppsala universitet, har räknat på vågornas hastighet och uppskattar att det tog 20 minuter från skalvet tills de första vågorna slog in över Japans kust. På de 10 minuterna mellan den regionala varningen och flodvågen springer en genomsnittlig människa ungefär 2000 meter.

I varningssystemet för tsunami ingår förutom hundratals seismologiska stationer också bojar som är utspridda över Stilla havet. Sensorer i bojarna mäter förändringar i vattenytans höjd och bojarnas position registreras genom gps. Information från sensorerna samkörs med positionsdata för att beräkna var och när en tsunami kommer att uppstå, samt hur kraftig den kommer att bli.

- Det går snabbt att upptäcka att ett skalv har skett, men det tar tid att räkna ut hur stort det är, och ännu längre tid att fastställa att det har att orsakat en tsunami. Det beror på att tsunamivågen måste nå en boj innan den upptäcks. I det här fallet registrerade den närmaste bojen vågorna 33 minuter efter skalvet. Då hade tsunamivarningar redan utfärdats. Vid starka skalv går man nämligen ut med varning innan flodvågen har bekräftats, säger Björn Lund.

En jordbävning på havsbottnen behöver inte alltid betyda en tsunami. Rörelserna måste vara mycket kraftiga för att röra om vattenmassorna. Ofta uppstår vågorna på grund av jordskred på kontinentalbranten, ett område mellan kontinent och djuphavsslätt.