Energi
Vad är egentligen CCS?
CCS-tekniken innebär att man från stora punktutsläpp av koldioxid avskiljer koldioxiden varefter den komprimeras och transporteras, i till exempel pipelines, till en lagringsplats där den pumpas ner i en geologisk formation djupt under marken eller havsbotten.
Den lagrade koldioxidens volym är hundratals gånger mindre än volymen vid atmosfärstryck, det vill säga den volym den skulle haft om den släpptes ut på vanligt sätt med rökgaserna genom skorstenen.
Tekniken brukar benämnas CCS från engelskans ”Carbon Capture and Storage” eller ”CO2 Capture and Storage”.
Det är framförallt på stora kraftverk som man tänker sig att tillämpa koldioxidavskiljning och då speciellt kolkraftverk. Ett enda sådant kraftverk kan släppa ut tio miljoner ton kolioxid per år vilket är ungefär en sjättedel av Sveriges samlade koldioxidutsläpp från samtliga sektorer.
Även industriella punktkällor kan bli aktuella för CCS som till exempel cementindustrier, stålverk och pappers- och massabruk.
Lagringen av koldioxiden kan göras i geologiska formationer som är porösa och därmed genomsläppliga för koldioxiden som injekteras. Typiskt används sandstensformationer på stora djup, mer än 800 meter, så att trycket är tillräckligt högt för att koldioxiden ska kunna lagras i vätskeform. Ovanför lagret måste det finnas tät berggrund.
Främst är det tänkt att olje- och gasfält samt djupliggande akvifärer ska användas.
Källa: Filip Johnsson, professor i uthålliga energisystem vid Chalmers.
Här finns världens CCS-projekt.
