Energi

Uppsalaforskare testar Rossis E-cat

Bild av den reaktor som förstörts, enligt rapporten sedan reaktionen skenat. De två ljusskenen kommer enligt rapporten från de områden där bränslet är placerat, och de mörka horisontella linjerna är skuggor av elektriska resistanser som används för att hålla igång reaktorn. Foto: Giuseppe Levi
Bild av den reaktor som förstörts, enligt rapporten sedan reaktionen skenat. De två ljusskenen kommer enligt rapporten från de områden där bränslet är placerat, och de mörka horisontella linjerna är skuggor av elektriska resistanser som används för att hålla igång reaktorn. Foto: Giuseppe Levi
Andrea Rossi vid ett prov av en anläggning på en megawatt, baserad på E-cat, i oktober 2011 Foto: Mats Lewan
Andrea Rossi vid ett prov av en anläggning på en megawatt, baserad på E-cat, i oktober 2011 Foto: Mats Lewan

En större värmeproduktion än vad som är möjligt att förklara med kemiska reaktioner. Det rapporterar en grupp svenska och italienska forskare efter två mätningar om vardera fyra dygn på den kontroversiella energiapparaten E-cat.

Publicerad

Det är fem svenska forskare från Uppsala och Stockholm samt två från Italien som tillsammans författat rapporten, tillgänglig sedan måndag morgon på sajten Arxiv.org.

Enligt rapporten var målsättningen att göra ett oberoende test under kontrollerade former och att använda mätinstrument med hög precision.

Slutsatsen efter de två mätningarna som varade 96 respektive 116 timmar är att även med de mest konservativa antagandena om felaktigheter i mätningarna, är resultatet fortfarande en storleksordning större än för konventionella energikällor.

– Vi drar inte några slutsatser men vi påpekar att testet ger en anormal värmeproduktion som är långt utöver den som är möjlig med kemiska reaktioner, säger Bo Höistad, emeritus professor i kärnfysik och representant för gruppen.

– För att få mer kunskap om vad som försiggår måste vi se vad som har hänt med bränslet. För att överhuvudtaget prata om en nukleär omvandling måste vi se restprodukter. Om det inte finns några omvandlingar alls i bränslet då är detta helt obegripligt.

Göran Eriksson, professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet, som uttalat sig kritiskt om tidigare rapporter kring E-cat, konstaterar att den senaste rapporten inte nämner något om fusion eller kärnfysik och att den därmed inte berör hans kunskapsområde.

Ny Teknik har också kontaktat en annan tidigare kritiker, Peter Ekström, lektor i kärnfysik vid Lunds universitet, som anser att rapporten innehåller flera svagheter men ber att få återkomma med kommentarer.

Vid mätningarna uppmätte forskarna en avgiven termisk energi som var 5,6 respektive 2,6 gånger större än den inmatade elektriska energin som apparaten kräver. Felmarginalen uppskattas till plus/minus 0,8 respektive 0,6.

Efter vägning av bränslet och mätning av reaktorns inre utrymme konstaterar de att energitätheten är långt större än för någon kemisk reaktion eller någon känd lagringsmetod för energi.

Forskarna genomförde också en mätning med samma mätuppställning och med en identisk reaktor utan bränsle, och kunde då inte mäta upp någon frigjord energi utöver den som matades in.

Utöver de två mätningarna redogör forskarna för ett tredje test då processen skenat och förstört reaktorn. Ett foto i rapporten (se spalten intill) visar hur två värmekällor där bränslet ska vara placerat inuti reaktorn är så heta att höljet av stål och keramik lyser rött runt dem. Både i bilden och av mätningar framgår det att de elektriska värmeelement som används för att driva processen uppträder som skuggor framför de två värmekällorna.

Någon signifikant radioaktiv strålning utöver bakgrundsstrålningen kunde inte uppmätas under testen.

– Nästa test kommer att bli ett långtidstest. Vi kommer förmodligen att köra ett halvår och se om värmeproduktionen är kontinuerlig under ett helt halvår, säger Bo Höistad.

Reaktorn som användes kallas E-cat HT, där HT står för hög temperatur. Den är en ny prototyp som liksom tidigare modeller av E-cat eller energikatalysatorn är utvecklade av uppfinnaren Andrea Rossi.

Reaktorerna laddas med vätgas, några gram nickelpulver samt ett antal hemliga tillsatser.

De två testerna genomfördes i december 2012 och mars 2013 i Andrea Rossis lokaler i staden Ferrara i Italien, dock utan uppfinnarens medverkan.

De som deltagit i mätningarna och författat rapporten är Giuseppe Levi, Bologna Universitet, Evelyn Foschi, Bologna, Torbjörn Hartman, strålskyddsansvarig vid Svedberglaboratoriet, Bo Höistad, emeritus professor i kärnfysik, Roland Pettersson, pensionerad lektor i fysikalisk och analytisk kemi vid Uppsala Universitet , Lars Tegnér, fysikalisk kemist och tidigare utvecklingsdirektör för Energimyndigheten samt Hanno Essén, docent i teoretisk fysik och lektor vid KTH.

Testerna har finansierats av Elforsk samt av Alba Langenskiölds Stiftelse.