Energi

Se Ny Teknik testa energikatalysatorn

Ny Teknik medverkade nyligen vid två nya test av den italienska energikatalysatorn och bidrog med noggrannare mätningar för att minska möjliga felkällor.

Mats Lewan
Mats Lewan
Publicerad

(English version here).

De nya testerna med energikatalysatorn, som tycks alstra värme genom en okänd kärnreaktion, genomfördes i Bologna den 19 och den 28 april.

Liksom vid tidigare test var målet att så noggrant som möjligt mäta den nettoenergi som apparaten alstrar.

Resultatet vid de två testerna visade en utvecklad nettoeffekt på mellan 2,3 och 2,6 kilowatt – i storleksordningen av en stor kokplatta. Inmatad effekt var i storleksordningen 300 watt.

Den utvecklade effekten beräknas som tidigare ur hur mycket vatten som kokas till ånga, och beror alltså på hur stort vattenflödet är. Vid de två nya testerna var vattenflödet ställt något lägre än vid tidigare test.

Den apparat som användes var den mindre versionen av energikatalysatorn, som visades första gången vid ett test den 29 mars i år.

Testerna pågick i två respektive tre timmar och total alstrad nettoenergi beräknades till 5,6 respektive 6,9 kWh (se rapport för 19 april och 28 april).

Liksom professor Sven Kullander och docent Hanno Essén tidigare konstaterat är energin större än vad som kan alstras av en kemisk reaktion i reaktorn, som har en uppskattad volym på 50 kubikcentimeter.

Avgörande är då hur säkra mätningarna är.

Hundratusentals läsare har hittills följt vår rapportering om energikatalysatorn, och i tusentals kommentarer har läsarna bland annat diskuterat flera möjliga felkällor vid tidigare test.

Vid de nya testerna bidrog därför Ny Teknik till att minska osäkerheten i mätningarna på tre sätt:

1. Amperemetern som används för att mäta den totala strömförbrukningen har vi kalibrerat mot andra mätinstrument.

2. Det totala inmatade vattenflödet mättes genom vägning.

3. Genom kalibrering av temperatursonden i kokande vatten har vi så långt möjligt säkerställt att det endast är ånga i utloppet.

Den sista punkten har diskuterats livligt. Avgörande för bedömningarna av den alstrade energin är att allt vatten som flödar in i energykatalysatorn förångas, eftersom förångning kräver betydligt mer energi än bara uppvärmning av vatten.

Strax före testet den 28 april kalibrerade vi sonden genom att sänka ned den i en kastrull med kokande vatten, och det uppmätta värdet blev då 99,6 grader. Sonden som sitter strax under utloppet i energikatalysatorn, visade sedan under testet temperaturer på omkring 100,5 grader.

Den kan därför rimligen inte vara i kontakt med vatten, och alltså bör allt vatten vara förångat vid utloppet.

Alternativt är sonden utsatt för annan uppvärmning, men knappast elektrisk eftersom temperaturkurvan under starten är relativt ojämn.

Under testet den 28 april kontrollerade vi dessutom regelbundet att ånga flödade genom utloppsslangen. En del ånga kondenseras rimligen i den tre meter långa slangen som är i kontakt med luften och alltså håller en lägre temperatur, och en liten mängd vatten kom också ur mynningen.

Mängden vatten som kom ut före kokning var klart större, och den mättes inledningsvis.

Vid testerna kontrollerade Ny Teknik även all annan utrustning och att det inte fanns dolda anslutningar från golv eller väggar.

För att säkert utesluta överföring av trådlös energi mätte vi elektromagnetiska fält från 5 Hz till 3 GHz. Ingen förhöjning fanns utom en aning vid nätfrekvensen 50 Hz strax intill den elektriska resistorn runt reaktorn.

Vid det första testet den 19 april var även den statliga italienska tv-kanalen RAI närvarande och ett reportage sänds i kanalen RAI News (länk till inslaget här – dubbat till engelska här) torsdag den 5 maj klockan 20.35.

Vid det andra testet den 28 april var endast Ny Teknik, Andrea Rossi samt en kollega närvarande.

Energikatalysatorn visades offentligt första gången den 14 januari 2011. Den har enligt upphovsmannen Andrea Rossi en sluten reaktor av stål som laddas med nickelpulver plus hemliga katalysatorer och trycksätts med vätgas.Vid start värms den med två elektriska resistanser. I ett kopparrör runt reaktorn flödar vatten som värms av reaktorn.Värmen alstras ur en okänd reaktion, enligt Rossi själv och enligt professor Sven Kullander och docent Hanno Essén troligen en kärnreaktion.Begreppet kall fusion har använts och det skulle i så fall röra sig om en kärnreaktion mellan nickel och väte med koppar som resultat. En annan term är LENR – Low Energy Nuclear Reaction.Många fysiker är mycket skeptiska till detta. Dels för att fusion mellan atomkärnor, som med sin positiva laddning stöter bort varandra (Coulombbarriären), enligt dagens kunskaper kräver hundratals miljoner grader, dels för att fusion ska ge mycket höga nivåer av gammastrålning.Diskussionen har fått ny fart efter att professor Sven Kullander och docent Hanno Essén medverkat vid ett test den 29 mars och bedömt att de uppmätta värdena endast kan förklaras med en kärnreaktion, samtidigt som isotopanalyser av det använda nickelpulvret väcker frågor.Till de mest kritiska hör Peter Ekström, lektor vid avdelningen för kärnfysik, Lunds universitet. Efter en utförlig diskussion sammanfattar han ”Jag är övertygad att hela historien är en enda stor bluff, och att den kommer att avslöjas inom mindre än ett år.”Något mer försiktig i sin skepsis är Kjell Aleklett, professor i fysik vid Uppsala universitet, som sammanfattar sin diskussion: ”Själv har jag inget emot att avslöja en bluff, eller vara med och verifiera något som ingen kan tänka sig. Båda ytterligheterna tillhör det som gör livet som forskare otroligt intressant.”Intensiv debatt förs också på Wikipedia på diskussionssidan i anslutning till artikeln “Energy Catalyzer” och på många andra forum.Hittills har dock ingen kunnat förklara de uppmätta värdena som Ny Teknik nu kunnat bekräfta.Andrea Rossi planerar en installation med 300 energikatalysatorer på sammanlagt en megawatt i Grekland i oktober 2011.

kall fusion energi lenr