Lång väg kvar till slutförvar av världens kärnbränsle

2017-11-20 06:00  

Världens kärnkraftverk har producerat 370 000 ton högaktivt och långlivat kärnavfall sedan 1950-talet. Endast i ett land har ett slutförvar börjat byggas.

Det första kommersiella kärnkraftverket togs i drift 1956 i Calder Hall. Nu finns 612 reaktorer i världen som är i drift eller har stängt. Mängden använt kärnbränsle i tillfälliga förvar är 370 000 ton, uppskattar atomenergiorganet IAEA.

Men på 60 år har det ingenstans färdigställts ett permanent slutförvar för det högaktiva och långlivade kärnavfallet.

”Vi har byggt ett hus, men glömt toaletten”, sades det i ett nyhetsinslag i den amerikanska tv-kanalen CBS 1990 om mängden strandat kärnavfall i landet. I USA finns fortfarande ingen lösning.

I Finland pågår bygget av slutförvaret Onkalo, tio mil norr om Åbo vid Östersjökusten. Det är världens första och hittills enda slutförvar för långlivat och högaktivt avfall. Byggstarten gör att Finland ligger etta på listan över var ett kärnbränsleförvar har kommit längst.

Läs fler artiklar om slutförvar av kärnbränsle här!

På andra plats kommer Sverige, enligt Magnus Holmqvist, vd för SKB International, Svensk Kärnbränslehanterings bolag som arbetar med konsultuppdrag och expertkunskap till stater och slutförvarsorganisationer runt om i världen.

I Sverige pågår i höst en miljöprövning av ett slutförvar i Forsmark. Regeringen väntas ta beslut under 2019.

– På tredje plats kommer Frankrike, säger Magnus Holmqvist.

Vilka ligger sist på listan?

– De länder där det inte finns något regelverk än om att hantera frågan inom en viss tid. Som i Taiwan. Där finns sex enheter i drift, och två till byggs. Nu finns beslut om en snabb avveckling, men man har glömt att ta ett beslut om ett förvar. Det finns fler som väljer att vänta och se. Som Nederländerna, som har ett mellanförvar de har tänkt ha i 100 år.

Mindre länder med få kärnkraftverk tvekar inför kostnaden med ett kärnbränsleförvar. Det har funnits diskussioner om gemensamma lösningar i regionala förvar.

– Men hittills har inget land räckt upp handen. Det fanns planer i urangruvor i South Australia. Men de har gått i stå.

Läs mer:

Läs mer: Avslöjandet: SSM redovisade inte risker med slutförvaret

I många länder har processer startats, som sedan fått stoppas på grund av stort motstånd från lokalbefolkning. Få vill ha ett kärnbränsleförvar under fötterna. Men en osäkrare värld och kärnkraftsolyckan i Fukushima har fått länder att accelerera processen.

– Det blev tydligt i Japan efter Fukushima. Där förvarades det använda bränslet i bassänger i en förvarsbyggnad på marken. Nu finns ett driv framåt, många krafter driver på mot ett slutförvar, man ser i samhället att det är ett gemensamt intresse.

I stora kärnkraftsnationer som Storbritannien och Kanada har processer fått återstarta, efter att mött motstånd tidigare. Nu ligger val av plats och metod något eller fler decennier framåt i tid.

I Sverige sattes krav på kärnkraftsbolagen på 1970-talet att tillsammans hitta en slutförvarslösning – annars fick kärnkraftverk inte starta. Det blev en kickstart, säger Magnus Holmqvist.

– Man ser runt om i världen att utan en sådan press och ett lokalt samarbete sker väldigt lite. Sedan dess har ett systematiskt arbete med teknikutveckling och lokalisering bedrivits och det i nära samarbete med de kommuner som berörs.

Läs mer:

Läs mer: Målet: bli bäst på att avveckla

I Sverige har SKB valt metoden KBS3, som kombinerar inkapsling i kopparbehållare med barriärer av bentonitlera och urberget. Men metoden passar inte överallt.

– KBS3 är det mest mogna program som finns i världen, om man har ett kristallint berg. Men vi har inget missionerande mål. Vi håller i kompetenshöjande åtgärder och tekniköverföring. De flesta länder ligger minst 10–20 år efter oss, och de ska göra samma resa, säger Magnus Holmqvist.

Så här ser livscykeln för kärnbränsle ut

Uran utvinns ur gruvor. När det anrikas ökar andelen uran-235. Av urandioxid tillverkas bränslekutsar, som sätts samman till bränslestavar.

Efter tre respektive fem år i en reaktor byts bränslet ut. Det placeras i bassänger i ett mellanlager.

Efter några år i mellanlager kan det använda bränslet placeras i luftkylda torrförvar ovan mark. I Sverige mellanlagras allt i bassänger i väntan på ett slutförvar.

Bränsle kan återvinnas genom upparbetning, där uran och plutonium separeras för att ingå i nytt kärnbränsle. Det kan sedan användas en gång till i en reaktor av dagens typ.

Resterna från upparbetningen innehåller långlivade högaktiva ämnen som förglasas och sedan måste slutförvaras.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Aktuellt inom

Debatt