ENERGI
Juktan byggs om till pumpkraftverk – nu varnas för risker med gruvavfallet
Cirka en miljon ton gruvavfall i Blaiksjön utgör knäckfrågan när Juktans kraftstation byggs om till pumpkraftverk igen. Vattenfalls plan är att flytta avfallet längre ut i sjön. Men det riskerar att sprida zink vidare i vattensystemet, varnar en statsgeolog.
Sveriges genom
tiderna största pumpkraftverk, Juktan, rycker allt närmare återstart. Stationen
byggdes om 1996 och blev då ett vanligt vattenkraftverk, men nu planerar ägaren
Vattenfall att konvertera tillbaka anläggningen igen, vilket Ny Teknik har
skrivit om i flera artiklar.
I somras förra året hölls samråd om planerna med myndigheter och allmänhet. I december meddelade bolaget att förprojektering ska inledas. Det innebär att nya tillstånd ska sökas och byggprojektet planeras i detalj.
Ett pumpkraftverk fungerar som ett energilager genom att vatten cirkulerar mellan vattenmagasin på olika höjd. När elen är billig pumpas vatten upp till ett högt magasin, när elen är dyr släpps vattnet ner till ett lägre magasin och passerar på vägen genom turbiner som producerar el.
0,9 miljoner ton anrikningssand finns i Blaiksjön
I Juktans fall var tre sjöar inblandade i systemet: Blaiksjön som ligger högst, Storjuktan som ligger något lägre och Storuman som ligger på lägst höjd.
Sedan ombyggnaden till vattenkraftverk 1996 har Blaiksjön inte använts för elproduktion. Vatten har letts från Storjuktan via kraftstationen till Storuman.
I stället har Blaiksjön ett tag fungerat som deponi för gruvavfall. Omkring 0,9 miljoner ton anrikningssand har placerats i strandområdet och även hydroxidslam har deponerats vid ett tillfälle. Därför finns sulfidmineral och miljöfarliga ämnen som arsenik, zink, bly, koppar och nickel i sjön.
Gruvavfallet har setts som ett problem i samband med Vattenfalls planer på att dra igång pumpkraften igen. Det gäller att de farliga ämnena inte sprids vidare i vattensystemet.
”Behöver sänka vattennivån för att göra vattenarbetena”
I samrådsunderlaget framgår hur bolaget har tänkt sig att hantera avfallet. Först ska vattennivån i Blaiksjön sänkas genom att vatten tappas till Storuman. Därefter ska anrikningssand grävas upp och flyttas längre ut i Blaiksjön. Sedan ska vattennivån höjas igen genom att vatten pumpas från Storjuktan.
Sänkningen av vattennivån görs för att det ska bli möjligt att komma åt att arbeta med anläggningen, berättar Mats Hägglund, Vattenfalls projektledare för Juktankonverteringen.
– Intaget till pumpkraftverket är igengjutet, vi behöver sänka vattennivån för att göra de vattenarbetena, och en gammal fångdamm måste tas bort. Sedan behöver vi nå anrikningssanden för att kunna flytta den, den ligger en bit ut, säger han.
”När zinken får vara orörd håller den sig lugn”
Anledningen till att Vattenfall vill flytta sanden är att den nu ligger på för grunt vatten. När pumpkraftverket dras igång igen kommer vattennivån att höjas och sänkas om vartannat, med som mest elva meter. En hel del anrikningssand skulle då torrläggas, om den ligger kvar där den är i dag.
– Vi vill flytta sanden till ett område där den förblir vattentäckt även vid den lägsta vattennivån, 616 meter. När zinken får vara orörd oxideras den övre ytan och då håller den sig lugn. Därför vill man inte att anrikningssanden befinner sig i vattenbrynet där vågor kan slå, så att den hamnar ömsom i luft, ömsom i vatten, säger Mats Hägglund.
Anrikningssanden i Blaiksjön innehåller sulfidmineral som kan börja vittra om den kommer i kontakt med syre. Då bildas ett surt lakvatten som innehåller höga halter lösta metaller, framför allt zink, som kan spridas till den omkringliggande miljön.
Eftersom syrehalten är mycket högre i luft än i vatten går vittringsprocessen fortare i luft. Därför är det säkrast att hålla anrikningssanden vattentäckt.
Vill inte avslöja hur bäcken ska skyddas
Men när anrikningssanden grävs upp kommer den att blandas runt och grumla vattnet. Under det arbetet planerar Vattenfall att skydda Blaiksjöbäcken, som rinner från Blaiksjön till Storjuktan, så att de farliga ämnena inte sprids den vägen.
Exakt hur skyddet ska se ut vill inte Mats Hägglund gå in på.
– Vi tittar på olika lösningar i dag men har inte beslutat vad vi kommer att göra. Men det är vårt ansvar att vattenkvaliteten i bäcken förblir lika god som i dag, säger han.
När anrikningssanden väl har flyttats längre ut i Blaiksjön räknar Vattenfall med att sediment hinner lägga sig ovanpå avfallet under de fyra år som det beräknas ta innan det nya pumpkraftverket kan gå igång. Avfallet ska därför inte kunna spridas vidare då.
”Hitta någon annan sjö att pumpa vatten till”
Roger Hamberg, statsgeolog på Sveriges geologiska undersökning, menar dock att förfarandet innebär risker för att de farliga ämnena sprids vidare.
– Miljömässigt skulle det bästa vara att hitta någon annan sjö att pumpa vatten till. Ett annat alternativ är att låta avfallet ligga ostört och täcka det med duk eller lera, säger han.
Vattenfall anser dock att det inte finns några andra sjöar i närheten som skulle kunna utgöra ett alternativ. Att bygga ett nytt vattenmagasin är orealistiskt, bedömer Mats Hägglund, eftersom Blaiksjön är så pass stor.
– Magasinsvolymen är 38 miljoner kubikmeter, det är en enorm mängd vatten, säger han.
Varför Vattenfall inte planerar att täcka avfallet med duk eller lera vill Mats Hägglund inte svara på.
– Jag har jobbat som formell projektledare sedan den 26 september, innan dess pågick förstudiefasen. Jag vet att man har tittat på många olika alternativ, men jag vill inte säga exakt vilka, eftersom vi inte vill föregripa tillståndsprocessen, när metod kommer att väljas, säger han.
Planerar att söka tillstånd i början av 2024
Innehållet i själva förstudien delar Vattenfall inte med sig av med hänvisning till att den innehåller affärskänslig information.
Det är ett så kallat avgränsningssamråd som har hållits hittills. Syftet med ett sådant är att samråda om utformningen av miljökonsekvensbeskrivningen, så att fokus läggs på de betydande miljöaspekterna.
Flera myndigheter har haft synpunkter på Vattenfalls planer under samrådsprocessen. Länsstyrelsen har till exempel påtalat att bolaget måste beskriva andra alternativ för hanteringen av anrikningssanden. Både länsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten understryker också att Vattenfall måste redovisa hur flytten av sanden väntas påverka vattenkemin.
Vattenfall planerar att ansöka om tillstånd för den förnyade pumpverksamheten under det första kvartalet 2024.