Gasbubbla kan ha orsakat oljeexplosionen

— Jag vill inte spekulera i exakt vad som hände men det är ett sannolikt scenario, säger den norske borrexperten, Jan Krokeide, som leder Drilling Managers Forum på OLF, Oljeindustrins Landsförening i Stavanger och som har många års erfarenhet av att leta olja till havs.

Det är väl känt att oljeborrningar på extrema djup innebär stora utmaningar. Risken finns för en ”blow out”. Det vill säga att gasbubblor slinker upp från extrema djup, expanderar och orsakar explosioner och bränder.

Hade slutat provborra
De anställda på förolyckade Deepwater Horizon i Mexikanska Golfen där olja väller upp ur borrhålet sedan i förra veckan, hade hittat olja och avslutat provborrningarna.

— Vad de gjorde var att de höll på att proppa igen ”brunnen”, borrhålet, med cement, säger Jan Krokeide.

Mycket få detaljer kring just det arbetet är hittills kända. Jan Krokeide vill därför inte spekulera i den exakta orsaken till katastrofen.

— Men, säger han, en möjlig förklaring skulle kunna vara att det uppstått ett sug så att naturgas kommit in i brunnen, och exploderat uppe på riggen och sedan har riggen antänts.

Det lager med råolja de anställda på Deepwater Horizon hade funnit, ligger på extrema djup. Den nås på omkring 5 500 meter ned i berggrunden, räknat från havsytan, och 4 000 meter ned i berggrunden, om man utgår från havsbottnen, och hur tjock den är är okänt.

Säkerhetsventilen fungerade inte
Över borrhålet 1 500 meter ned i havet finns en speciell säkerhetsventil, en så kallad blow out preventer, BOP.

Det är en jättekonstruktion av stål med flera slussventiler som används i nödfall och besvärliga lägen för att kunna försegla det största borröret.

— BOP:erna kan vara upp till 15 meter höga och väga 450 ton och tåla 1000 bars tryck, enligt Jan Krokeide.

I Norge finns det regelkrav på att dessa ska kunna fjärrstängas, i händelse av en olycka, som en extra säkerhetsåtgärd.

Fjärrstyrningen kan antingen ske med hjälp av bärbar utrustning som kan sända speciella ljudsignaler (akustiskt kontrollsystem) eller, som ett alternativ, med hjälp av obemannade undervattensrobotar, så kallade ROV.

I fallet med Deepwater Horizon fungerade inte säkerhetsanordningen, BOP:n.

— I detta fall tycks det ha varit problem med att operera säkerhetsanordningen , även innan de förlorade riggen, säger Jan Krokeide.

Undervattensrobotar misslyckades
Bara timmarna efter explosion sändes flera undervattensrobotar, ned för att försöka få igång den jättelika säkerhetsutrustningen och stänga ventilerna, i förhoppningen att få stopp på den oljan som sprutar ur reservoaren. Men förgäves.

— Vi måste vara på det klara med att operera en ROV på 15 00 meters djup med dålig sikt och annat är inte lätt, säger Jan Krokeide.

Enligt amerikanska media saknade den BOP som användes av Transocean, operatör en av riggen, akustisk fjärrstyrning. Det spekuleras nu friskt i om en sådan möjligen skulle ha kunnat hindra den väldiga oljekatastrofen, bland annat iWall Street Journaloch inorsk press.

Jan Krokeide gör en annorlunda bedömning.

— Nej, det hade förmodligen nog inte hjälpt i detta fall eftersom själva BOP:n och dess huvudkontrollsystem inte fungerade. Varför vet vi inte, säger han.

Han påpekar också det kan finnas svårigheter med att sända ned ljudsignaler (HD-ljud) till stora djup igenom en ström av oljeblandat vatten.

Hela den norska oljeindustrin håller andan inför utvecklingen i USA. Slutsatserna från haveriutredningen kan nämligen få konsekvenser för norska bolag.

Inger Anda, presstaleskvinna på den norska myndigheten Petroleumtilsynet, uppger att man där noga bevakar händelsen för att se om reglerna för den Norgebaserade oljeletningen till havs behöver skärpas.

Oljebolaget BP som äger Transocean räknar med att 800 000 liter olja läcker ut i bukten utanför den amerikanska delstaten Louisianas känsliga kust varje dygn.