Energi

Full gas med nya miljardturbinen

Gasturbinen STG-750
Lea Elsner, från tyska Siemens, svetsar fast mätpunkter. Foto: Henrik Witt
Mikael Nilssson har lett utvecklingen av den nya gasturbinen. Foto: Henrik Witt
Mathias Ahlqvist och Daniel Johansson monterar ett parti av kompressorstatorn. Foto: Henrik Witt
Lars Malmberg kopplar in signalkablar på prototypturbinen. Den är utrustad med sammanlagt 2?500 mätpunkter med olika slags givare. Foto: Henrik Witt

Efter fyra års arbete levererar Siemens Turbomachinery i Finspång en ny, egenutvecklad gasturbin till en första kund. Men FoU-jobbet fortsätter ett par år till, med totalbudget på runt en miljard kronor.

Publicerad

Det ser ut som ett enda stort trasselnystan när Ny Teknik besöker fabriken i Finspång. Både kompressordelen och själva turbindelen i den halvfärdiga turbinen är lurviga av ett otal rosa signalkablar som sitter fästade tätt, tätt intill varandra.

Den nya gasturbinen, SGT-750, började utvecklas för fyra år sedan. Projektet kommer att ha kostat runt en miljard kronor när det är avslutat om cirka två år. Då är ändå inte mångmiljoninvesteringar i bland annat ytterligare en testrigg, där turbinerna kan provköras, inräknade.

– Målet var att göra en turbin med hög effekt och verkningsgrad, lägre emissioner och så lite service­behov som möjligt, säger Mikael Nilsson, som lett utvecklingsprojektet.

Turbinen ger en effekt på 36 till 37 megawatt. Den går att inspektera invändigt utan att man behöver öppna upp den. Detta görs via särskilda inspektionshål vid stopp och via fyra inbyggda ir-kameror som gör det möjligt att inspektera den under gång. Enligt Siemens ska den i snitt bara behöva ställas av för underhåll en dag per år.

Ännu finns SGT-750 bara i fyra exemplar, mer eller mindre färdiga. Den första prototypmaskinen, utrustad med 600 mätpunkter, var klar i augusti. Just nu färdigställs en turbin­leverans till Gascade Gastransport GmbH i norra Tyskland. Där ska turbinen generera elenergi till det tyska elnätet. Restvärmen tas tillvara i en värme­växlare och värmer den ryska naturgasen som via gasledningen Nordstream tas upp i Greifswald och sedan distribueras vidare.

Nu monteras en andra prototypmaskin och en turbin som är såld till Mexiko. Ett textilföretag kommer använda den för att generera el och ånga åt sina fabriker.

Inne i monteringshallen ansluter far och son Lars och Christoffer Malmberg ännu fler silverblänkande högtemperaturkablar till maskinen. Trådhärvan ska gå genom turbinens centrum och ta emot signaler från givare inuti den 900 grader heta förbränningszonen.

– Det här är vår andra prototypmaskin, som vi utrustar med 2 500 mätpunkter för temperatur, vibrationer, trådtöjningsgivare med mera, säger Mikael Nilsson.

– Det är unikt för oss att vi klarar att göra allt detta själva, både att arbeta med konstruktionen och utföra den praktiska utvecklingen.

Utvecklingen har gjorts av en kärngrupp på runt 100 personer, där både teknologie doktorer och erfarna yrkesarbetare ingått. Arbetet har omfattat många olika områden, som mekanik, strömningsteknik, förbränningsteknik och reglerteknik. Dessutom har minst lika många personer varit med om vissa delar av arbetet.

En stor del av arbetet har gjorts med hjälp av Visualiseringscenter C i Norrköping.

– Vi hade inte råd eller tid att bygga en fysisk modell av turbinen. I stället var vi inne på Visualiseringscenter och i deras 3d-miljö var fjortonde dag och då var vi både utvecklare, serviceingenjörer och montagepersonal, berättar Mikael Nilsson.

– Vi utgick från en tidigare turbin och sade ”vi vill ta bort det här röret” och kunde göra det direkt i 3d-modellen. Då kunde alla se och komma med synpunkter.  Det har fungerat väldigt bra och haft väldigt god effekt.

Storsatsningen får dock ingen omedelbar inverkan på vare sig försäljning eller sysselsättning i Finspång. Det säger företagets vd Hans Holmström.

– Det är ett väldigt viktigt och väldigt långsiktigt projekt för oss. Det är minst tio år emellan varje ny gasturbinmodell och det här är inget som ska ge oss lönsamhet om ett år eller två utan först om sju, åtta, tio år.

Hundraårsjubileum för svenska turbiner

Finspång började göra gasturbiner som en följd av ett utvecklingsuppdrag åt det svenska försvaret i slutet av 1940-talet.

Curt Nicolin, som senare blev Asea-chef, ledde projektet som skulle ta fram en jetmotor för det svenska flygvapnet. Arbetet resulterade i de tre jetmotorerna Skuten, Dovern och Glan. Namnen kommer från tre sjöar i Östergötland.

När försvaret i stället köpte andra tillverkare gick man i Finspång vidare och utvecklade sin motor till en gasturbin för stationär drift. Den finns fortfarande på programmet och kallas i dag SGT–500. Även i dag är de viktigaste konkurrenterna stora tillverkare av flygjetmotorer.

Turbintillverkningen i Finspång har anor från svenska turbin­pionjärerna Gustaf de ­Laval och bröderna Birger och Fredrik Ljungström. Företaget fyller 100 år under 2013, men har byggt ägare flera gånger. Siemens tog över efter Alsthom i början av 2000-talet, tidigare var Finspång länge en del av ABB och dess föregångare Asea. Från början tillverkade man ångturbiner, gasturbinverksamheten startade för cirka 60 år sedan.