95 procent måste återvinnas

När din gamla trotjänare rullat färdigt tas den varsamt om hand på bilskroten. Först tappas alla vätskor ut, sedan tas de miljöfarliga delarna som däck och batterier bort. Personalen skruvar ömsint bort delar som det går att tjäna pengar på.Därefter avlägsnas glasrutorna.

Ja, krossas alltså.

Sedan vill du inte veta mer. För då rullar en grävmaskin fram och sliter av taket, rycker loss sätena, knäcker instrumentbrädan och drar loss rattstången som en lös tand.

Ditt bilkadaver slits i stycken innan den stora pressen förvandlar den renplockade karossen till ett paket som skickas till fragmentering.

EU:s direktiv om uttjänta fordon (End of Life Vehicles Directive) innebär att från 2007 ska 85 procent av fordonets vikt återvinnas. Från 2015 höjs kravet till 95 procent.

– Grävmaskinen är med för att klara 95-procentskravet, säger John Axel Forsman som är ansvarig för miljö och kvalitetsfrågor på Ådalens bildemontering.

Företaget är just nu inne i en testperiod där man separerar olika material i bilen till en mycket högre grad än tidigare.

– I vanliga fall pressar vi ihop bilen direkt när vi dränerat den, tagit ut reservdelarna och krossat glaset. Det som är kvar får åka med till fragmentering. Säten, kablar och gummilister. Men då blir det kvar en del fluff som inte går att återvinna.

För att nå 95 procents återvinning behövs en så ren plåtkaross som möjligt, och resten sorterat i olika containrar.

– Vi började göra det här för hand men det tog en evig tid. 5–6 timmar extra per bil, beroende på modell. Det blir en merkostnad för oss. Sen såg vi en film hur de gör i Japan och England. Så vi provade grävmaskinen. Det går på en och en halv timme per bil och sorteringen blir tillräckligt bra.

För att klara återvinningsnivåerna konstruerar biltillverkare fordon för att de ska vara lätta att demontera. Delarna rfid-märks, gummilister görs återvinningsbara, material utvecklas.

– Ansvaret ligger främst på producenterna. De är skyldiga att tillverka bilar där de redan under utvecklingen har tänkt på det här, och att visa hur det ska gå till. Men direktivet pekar ut alla aktörer i kedjan som ansvariga, säger Anna Henstedt, miljöansvarig på biltillverkarnas branschorganisation Bil Sweden.

Motstridiga miljökrav gör det ännu svårare.

– Å ena sidan ska tillverkarna klara kraven på sänkta koldioxidutsläpp. Därför gör de bilarna lättare. Men då innehåller de mer plaster och kompositer, som blir allt komplexare, eftersom de ska klara nya krav på hållfasthet och belastning, och används på fler ställen i bilen. Och det blir mer komplext att återvinna, säger Anna Henstedt.

En hjälp vore om tillverkarna kunde enas om att användas ett begränsat antal plastsorter. En annan väg är att förmå demonterarna att separera bilen i större utsträckning än i dag före fragmentering. En tredje är att utveckla fragmenteringstekniken ytterligare.

En annan fråga är hur man återvinner en bränslecellsbil, en elbil eller en hybrid?

– Mycket försiktigt, tror jag. Vi har några hybrider stående här och vi har inte vågat ta itu med dem ännu. Formellt krävs ingen speciell utbildning, men vi vill lära oss mer innan vi plockar isär dem, säger John Axel Forsman.