Energi
22 ton metall grävs ner
Krematorier står för en femtedel av Sveriges utsläpp av kvicksilver i luften, men den exakta mängden är omdiskuterad. Nu utreds också om metaller som blir kvar efter kremeringar kan lämnas till återvinning.
Kvicksilvret kommer från amalgamet i tandlagningar hos avlidna personer. Naturvårdsverket beräknar att krematorierna i Sverige släppte ut 114 kilo kvicksilver 2010, vilket var en femtedel av de totala utsläppen på 554 kilo.
Men Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, SKKF, menar att mängden är betydligt mindre. För 2010 står det i förbundets statistik att utsläppen låg på 29,4 kilo.
Skillnaden beror bland annat på att Naturvårdsverket anser att en metod att använda en selenampull i kremationsugnen inte har någon effekt på att skilja av kvicksilver, medan SKKF räknar in att det sker en rening vid de anläggningarna.
– Kvicksilverutsläpp i luften är svåra att mäta, och man vet inte exakt hur mycket kvicksilver det finns i varje kropp som kremeras. Jag skulle tro att de faktiska utsläppen kan vara lägre än 114 kilo, men absolut inte så låga som 30 kilo per år, säger Petra Hagström, handläggare på Naturvårdsverket.
Rökgasrening med filter med aktivt kol är den mest använda metoden på krematorierna. Ett drygt 40-tal av Sveriges 64 krematorier har sådan rökgasrening. Med den metoden fångas uppskattningsvis 95 procent av kvicksilvret upp.
Sju krematorier använder selenmetoden. I en rapport från Svenska Miljöinstitutet IVL från 2010 underkändes metoden.
– Om de söker nytt tillstånd i dag får de inte använda selenmetoden. Men 114 kilo tycker jag låter mycket, det är oroväckande att siffrorna är så olika, säger Torbjörn Samuelsson, rådgivare i krematorieteknik på SKKF.
En annan typ av metallrester efter kremeringar är de metalldelar som inte förbränns i ugnen, som beslag från kistor eller inopererade titanskruvar. Den pågående utredningen om begravningsfrågor (artikeln intill) ska ta ställning till om metalldelarna kan gå till återvinning.
I dag samlas allt på hög och grävs sedan ner separat på kyrkogårdarna. Varje år handlar det om 22 ton metaller som på det här sättet läggs i jorden, helt i enlighet med begravningslagen.
Vad betyder orden?
Resomation, promession, kremering. Begreppen som används för att beskriva hur kroppen hanteras efter döden skymmer ofta själva tekniken.
Begängelse. Ett gammalt svenskt ord som tidigare har använts både för kremering (eldbegängelse, likbegängelse), och för själva begravningen. I den statliga begravningsutredningen från 2009 föreslås att ordet ska användas för att kunna fånga in även nya tekniker som alternativ till kremering, man talar då om andra begängelsemetoder.
Kremering. Från latinets cremare, att bränna. Anläggningen heter krematorium. Efter processen har kroppen blivit kremerad.
Promession. Ordet har bildats av företaget som har utvecklat metoden. Företaget heter Promessa, efter det italienska ordet för löfte. Processen kallar de promession. Tekniskt handlar det om frystorkning. Från promessa har företaget bildat ordet promator för att beskriva en anläggning där promession sker. Orden promerad och promerat har använts för att beskriva en kropp som har hanterats i en promator. Företaget har varumärkesskyddat flera av orden.
Resomation. Ordet har bildats av det brittiska företaget med samma namn som har utvecklat metoden. Det uppges komma från ett ord på klassisk grekiska som ska betyda återfödelse av kroppen. Men ordet är snarare en sammansättning av det latinska prefixet re-, som betyder åter, och det klassiskt grekiska ordet för kropp, soma. En behållare eller anläggning där resomation sker kallas resomator.
Påminner om det engelska ordet resume, som har en annan etymologisk bakgrund, och som betyder att återuppta eller att börja igen.
Stoft. Kroppen av en avliden person.
Stoftrester. Det som blir kvar efter hantering med en annan begängelsemetod än kremering.
