Test: Tesla Model X Plaid – ”Den ultimata familjebilen?”

När Tesla lanserade Model S 2012 satte de en boll i rullning som stöpt om hela industrin. När monsterversionen ”Plaid” kom skrev de inte bara ett nytt kapitel i prestandaboken, de mer eller mindre avslutade den.

Men eftersom Tesla är Tesla, slutar det inte där. Även crossovern Model X har fått samma drivlinebehandling och helt plötsligt har vi en form av familjebil med en effekt som är fem gånger högre än vad Volvo V70 hade vid lansering. Det får en att ställa frågan: Vad ska det vara bra för? 

Design

När Model X introducerades var det teknik och förmågor som stod i första rummet. Det fick mig vid första anblick att rygga lite och inte ens de tuffa falkvingedörrarna kunde övertyga mig helt.

Nu har det gått många år och kan det vara så att jag vant mig? För när man närmar sig bilen känns den inte alls så oäven utan jämfört med Model Y ser den inte alls så svullen.

På insidan har Model X moderniserats rejält sedan tidigare, vilket är positivt. Men den stora skillnaden man märker först är att ratten kapats ned samt att rattspakarna digitaliserats. Det förstnämnda innebär att man får hålla i en slags flygplans-ratt, det senare handlar om att blinkersen flyttat till knappar på ratten samt att växelspaken nu sköts av bilen själv.

I förarsätet sitter man bra och sikten framåt är ju strålande, inte minst på grund av den halva ratten. Bakåt är det inte lika fritt, dels på grund av tredje sätesraden – men framförallt för att bakrutan är liten.

På sätesrad två är det dubbla stolar och även här sitter man bra. Längst bak är det förvisso helt ok stolar, men utrymmet är begränsat vilket innebär att passagerarna framför måste ge upp lite benutrymme – om de längst bak ska få något. 

Tittar vi på lastutrymmet är det på 425 liter upp till hela 2 614 liter om man maximerar. Därtill finns det 183 liter frunk-utrymme att ta till. Vill du dra något går det att häkta på upp till 2 250 kg.

Teknik

Många nya bilmärken lanserar sig som teknikföretag istället för bilföretag. Men ännu så länge är det bara Tesla som riktigt kan sägas leverera på det och Model X är ett tydligt exempel på många sätt. 

Tar vi drivlinan: Här får du valet, inte mellan bak- och fyrhjulsdrivet – utan mellan två eller tre motorer. Den bil vi testar, Plaid, har tre där en tar hand om driften fram och de övriga samsas om bakhjulen. 

Sammantaget handlar det om 750 kW eller 1 020 hästkrafter. Det här innebär att crossovern ska klara av att accelerera 0-100 km/h på 2,6 sekunder. Ombord finns ett batteripack på runt 100 kWh vilket officiellt ska räcka till 543 km färd. Dock kan de som väljer mindre fälgar enligt Tesla få närmare 600 km räckvidd. 

Bilen har även de så kallade falkvingedörrarna bak vilka ska kunna öppnas på små utrymmen och tack vare sensorer ska de inte slå i tak, andra bilar eller för den delen klämma barn. 

Framdörrarna är motoriserade och när man kommer till bilen, trycker man på knappen för att öppna, sedan sätter man sig bara – och dörrarna går igen av sig själv.

De motoriserade dörrarna är ett kanske onödigt, men härligt inslag. För mig, som har döttrar vars fokus kan ligga på helt andra saker när de hoppar ur, är det en lisa för själen. Istället för att svärande behöva lämna bilen och gå runt och stänga – kan jag göra det med ett enkelt knapptryck på skärmen.

Många tillverkare håller som bäst på att jobba med nyckellösa starter, men har behållit en startknapp. Det har Tesla släppt för länge sedan och i Model X sätter man sig, trycker på bromspedalen och sedan är det bara att köra. Man har nämligen även rationaliserat bort steget att lägga i växeln. Faktum är att det fungerar ofta bra, de gånger bilen inte riktigt vet om du ska köra framåt eller backa – får man styra det via skärmen. 

Inom tekniksegmentet vore det även tjänstefel att inte ta upp vad Tesla erbjuder i form av infotainmnet. Dels är det strålande lösning för navigation och röststyrning av bilfunktioner – och dels är det en bred palett av spel, streamingtjänster och lustifikationer.

På vägen

När jag körde Model S Plaid med den så kallade Yoke-ratten i vintras tyckte jag lösningen var sådär. Nu när jag återigen greppar den består intrycket. Konceptet fungerar, om man drar det hela vägen till digital styrning som Toyota/Lexus håller på med – men med mekanisk distribution som Tesla har uteblir vinsterna.

Full spetta och hela familjen trycks in i sätesvaderingen. Barnen vrålar av lycka, frun av obehag och själv gubbskrockar jag nöjt. 

För så fort det är lite större svängar eller parkeringsmanövrar – famlar man i luften eller får ta udda grepp. För att inte tala om att det i rondellkörning är väldigt besvärligt att svänga och samtidigt försöka hitta var blinkersknapparna är.

Men även om Model X är tänkt som en familjebil och vardagshjälte har den Plaid-version vi rullar i över 1 000 hästkrafter. Det ska förstås utforskas.

Jag ställer in drag race-mode och förbereder mig. I det här läget är det inte längre en gaspedal man har – utan en gravitationsomriktare. Full spetta och hela familjen trycks in i sätesvaderingen. Barnen vrålar av lycka, frun av obehag och själv gubbskrockar jag nöjt. 

Den här typen av acceleration är fruktansvärt rolig och förvandlar bilen till en tivoliliknande åkattraktion. Kul, absolut – men något man kanske bara gör några gånger när bilen är ny. 

Förvisso är accelerationen snudd på likadan även om man inte förbereder bilen fullt ut, men ska man testa så ska man. Något som säkerligen lär förnöja under längre tid är att Model X inte är en ”one trick pony”.

Användarupplevelse är det Tesla siktar på och under en långresa får man det här bevisat på flera sätt. Till att börja med är det så enkelt att ställa in destination medels röst. Då får man även på rutten planerade laddstopp på bästa sätt. Och tar man dessa på en Supercharger är det sömlös plug&charge vilket gör hela upplevelsen fruktansvärt angenäm. Därtill är underhållningen i bilen på en annan nivå som ovan nämnt.

Men är bilen enbart fantastisk, nej, så är det inte. Model X må ha finare chassi än Model Y, men det är en del vibrationer i bilen som jag stör mig på. I det här avseendet är det inte lika bra som i en Mercedes, BMW eller Audi. Är det någonstans Tesla faller till korta är det i komfort och chassi. Det märks av när man kör i form av dessa vibrationer samt att bilen inte har samma förtroendeingivande känsla i styrning som nämnda tyskar. Det här får man nog se som en av baksidorna med att Tesla ser sig som ett teknikföretag snarare än en biltillverkare. 

Låt mig förtydliga, det är inte dåligt – men inte heller lika bra som andra bilar i den här prisklassen.

Summerat

Lägger man 1,5 miljon på en bil är förväntningarna högt ställda – levererar Tesla på detta? Både ja och nej. Det går inte att säga annat än att bilens teknik är wow. Det gäller allt från ren nackspärrsprestanda till navigation och underhållning. Därtill är bilen kryddad med dessa falkvingedörrar som fortfarande folk på parkeringsplatser tittar imponerat på. 

Den som dock tidigare köpt bilar i den här prisklassen lär reta sig på lite enkel interiör samt att körkänsla och komfort inte är på samma nivå.

Sammantaget innebär det att om man skulle sätta betyg på prestanda, energiförbrukning, infotainment och säkerhet – då är det full pott. Det är väl kvalitetskänslan, komfort och möjligtvis upplevd kvalitet som drar ned helheten.

Läs mer

Test: "Därför har rivalerna svårt att rå på Model Y"

Tesla lanserar billigare versioner av Model X och S (men kapar räckvidden)

Lista: 12 elbilar som erbjuder en låg förbrukning