Jakten på siffrornas mening

2017-09-24 06:30  

”Koder, krypton och dolda budskap”. Det är titeln på journalisten och ufo-kännaren Clas Svahns senaste bok. Det är en djupdykning i kodernas mystiska och fascinerande värld. Här publicerar vi ett utdrag ur inledningen av boken med fokus på spännande siffror.

Låt oss titta på några spännande siffror som vi gärna lyfter på ögonbrynen för och som får oss att känna att, nej, detta är något utöver det vanliga. En sådan sifferserie är utan tvekan 060606, med viss konkurrens av 060666 som av tidningarna kom att kallas århundradets sexigaste dag när den inföll 1966.

Tre sexor kan dock föra tankarna åt ett helt annat håll, och bibelläsande satansdyrkare liksom presumtiva domedagsprofeter, eller helt enkelt bokstavstrogna kristna, kan inte låta bli att tänka på vilddjurets tal 666 som omtalas i Uppenbarelsebokens 13:e kapitel, verserna 16–18.

I Nya testamentets grundtext beskrivs talet som vilddjurets märke som alla människor, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, ska tvingas bära på sin högra hand eller på pannan någon gång i framtiden.

Utan det märket kommer ingen att kunna köpa eller sälja något.

Märket som vi alla kommer att tvingas bära är Antikrists märke och det ska enligt Bibeln sättas på oss under de sju år som denna djävulens jordiska hantlangare härskar här. Inte så muntert.

666 är också summan av 123+231+312 eller för den delen 132+321+213 och eftersom vissa anser att 1, 2 och 3 är gudomliga tal döljs alltså vilddjuret inom gudomligheten. Det onda döljs i det goda.

Om man så vill.

Bokstavstrogna bibelläsare har sedan länge spanat efter tecken på olika möjliga förklaringar till dessa verser. Bland annat har de reagerat på rapporter om att vi i en nära framtid kanske kan identifiera oss med hjälp av under huden inopererade chip, som också kan tänkas fungera som kontokort med vilkas hjälp vi skulle kunna utföra våra affärer. Andra har avfärdat detta eftersom Bibeln tycks säga att märket ska synas utåt och inte vara dolt och istället spekulerat i att vi kanske får olika slags tatueringar, som har samma funktion som en streckkod. Det som för vissa kan ses som ett tekniskt framsteg kan av andra tolkas som en varning inför den yttersta tiden.

Nu kan den som har den rätta tron säga nej till märket, men det innebär också stora risker. Något som beskrivs tydligt i Tim LaHayes och Jerry B Jenkins romanserie ”Lämnad kvar”, som i sina tolv delar har sålt i över 50 miljoner exemplar vilket visar på suget efter ett svar på frågan: Vad händer när vi människor står inför jordens sista stund?

Jag läste serien i början av 2000-talet och det är ingen tvekan om att bokstavstrogna kristna här hittar en levande och spännande bild av hur allt en dag kommer att sluta. Och att det då gäller att ha bestämt sig för om man tror eller inte tror.

Under andra världskriget fanns det de som ville se Nazitysklands le- dare Adolf Hitler som vilddjuret, och för att få det att bli extra tydligt sammanställdes ett alfabet där bokstaven A stod för 100, B för 101, C för 102 och så vidare. När man sedan lade ihop bokstäverna i efternamnet Hitler blev summan alltså 107+108+119+111+104+117=666. Nåväl, nu är det trots allt tveksamt om Adolf Hitler verkligen var Bibelns vilddjur även om han begick oerhörda övergrepp mot mänskligheten, för någon tidens ände verkar vi trots allt inte stå inför – ännu.

Att tolka Bibeln i form av olika koder där vi i dag, mer än ett par tusen år senare, ska hitta dolda budskap har alltid varit populärt. Värst i branschen när det gäller att omtolka verkligheten är nog böckerna om den så kallade Bibelkoden, som blev bästsäljare några år efter millennieskiftet men som sedan dess har fallit i välförtjänt glömska. I en av böckerna, som kom ut 2003, skrev författaren Michael Drosnin att världen år 2006 skulle drabbas av ett förödande kärnvapenkrig. Terrordåden mot USA den 11 september 2001 var startsignalen för en femårig nedräkning, menade Drosnin.

Drosnin sa sig ha hittat dolda budskap i Bibeln. Genom att lägga ut hela Bibeltexten som en enda lång mening och sedan forma den som kvadrater med olika långa sidor kunde Drosnin och matematikern Eliyahu Rips hitta rader av exempel som de menade bevisar att Bibeln är skriven som en profetisk kod, där mänsklighetens framtid har dolts under 3 000 år. Det blev som ett enormt femtonspel där de olika radernas längd gick att variera för att till slut få bokstäverna i mitten att bilda begripliga meningar i rader som på en bingobricka.

För en utomstående blev det ungefär som att leta figurer i sommarmoln.

Och det kan inte förvåna någon att det finns de som tvivlar på Drosnins metod, tvivel som bygger framför allt på det faktum att den tidigaste bibeltexten är skriven på hebreiska.

– När du skriver hebreiska är det på samma sätt som i arabiska att du utesluter vokalerna. Om du sätter ut dem gör du det under orden. Detta öppnar ju för tolkningar, sa Dan Israel, förläggare på bokförlaget Leopard till mig när jag ringde upp honom i samband med att jag skrev en recension av Drosnins böcker.

Kontentan är att ett ord utan vokaler kan ha flera betydelser. Ungefär som att krg kan betyda krig eller krog om vi applicerar samma metod på svenska språket. Och kritiker menar att Michael Drosnin efter att ha lagt till de vokaler han behövde sedan valt det ord som passade honom bäst.

För att ytterligare öka möjligheterna för att Bibelkodens profetior ska slå in skriver Drosnin att koden avslöjar alla tänkbara framtidsalternativ, inte en enda i förväg fastställd framtid. På det sättet kan vi lägga om kursen och förhindra den slutliga katastrofen. Om det verkligen är så att Bibeln innehåller alla tänkbara framtidsscenarier finns det ju ingen anledning att leta efter dem i Bibeln. Att någon av dem måste bli verklighet är en självklarhet. Det är som att säga att vi kan hitta både krona och klave dolt i Bibeltexten för att sedan singla slant och konstatera att Bibeln faktiskt hade rätt.

Men Drosnin gav sig inte och svarade sina motståndare med att sticka ut hakan: ”När mina kritiker hittar ett budskap om mordet på en premiärminister krypterat i ’Moby Dick’, då tror jag dem”, sa han till tidskriften Newsweek.

Men det var precis vad kritikerna gjorde. Matematikern Brendan McKay, i dag professor emeritus vid Australian National University i Canberra, matade in texten från Herman Melvilles klassiska ”Moby Dick” i en dator. Med hjälp av samma metod som Drosnin hittade han snabbt nio referenser till mordet på Israels premiärminister Yitzhak Rabin i november 1995 och en förutsägelse av mordet på Indiens premiärminister Indira Gandhi i oktober 1984. IGANDHI/ THEBLOODYDEED stod det. Alltså Indira Gandhis namn sammankopplat med ett blodigt dåd. Kanske inte klockrent men i alla fall intressant så här i efterhand.

Dessutom hittade han rader där morden på Martin Luther King, John F Kennedy och Abraham Lincoln samt prinsessan Dianas död nämndes. Så frågan är om Herman Melville kunde spå framtida händelser eller om det helt enkelt är så att alla böcker, med tillräckligt många bokstäver, kan bjuda på liknande överraskningar. Och så verkar det vara.

McKay hittade senare liknande budskap i Leo Tolstojs ”Krig och fred”.

Simon Singh, författare till ”Kodboken” och en auktoritet på krypto och hemliga koder, är inte heller han imponerad av Drosnins arbetssätt. I ett mejl till mig skriver han att metoden är så luddig (med så många möjliga startpunkter och hopp i texten) att den kan användas på vilken text som helst för att finna meddelanden.

Enligt Singh kan alla möjliga böcker användas för att få fram budskap som sedan går att tolka i vilken riktning man vill. Bibeln har ingen särställning. Numerologin och kodspanandet i Bibeln liknar gamla tiders siande i kaffesump. Vi ser det vi vill se. Och ibland lite till. För just siffermystik inbjuder till att man tar ut svängarna något. Själv minns jag spekulationerna kring den spanske diktatorn Francisco Francos död 1975. Och vid en första anblick måste man nog säga att det hela verkar lite spännande. Franco tog makten i Spanien efter ett blodigt och långdraget inbördeskrig, som mellan åren 1936 och 1939 föregick andra världskriget och kostade omkring en halv miljon människor livet.

När Franco så avled i november 1975 var det någon som lade ihop datumet för inledningen av inbördeskriget med datumet för då det slutade. Så här: 18/7 1936 plus 1/4 1939. Svaret blev 19/11 1975 efter logiken att 18 plus 1 blev 19 och att 7 plus 4 blev 11 och 36 plus 39 blev 75. Men som så ofta när det gäller siffror och deras hemligheter går det även att få andra svar. Inte minst med tanke på att kriget anses ha inletts redan den 17 juli 1936 och inte dagen efter som i räkneexemplet. Dessutom var den 19 november 1975 visserligen Francos sista dag i livet men sin sista suck drog han den 20 november.

Nu kan den som vill ändå tycka att det är konstigt, kanske till och med lite ödesbestämt, att Franco skulle dö nästan exakt på dagen om man lägger samman de båda datumen för det inbördeskrig han var den direkta orsaken till. Men ska vi vara riktigt ärliga mot oss själva är en miss en miss och man kan tycka att om något verkligen är ödesbestämt, då borde man kunna träffa bättre än så.

Vårt förhållande till siffror är alltså ganska komplicerat. Men har vi lärt oss något av det här kapitlet är det följande: Det är när vi försöker förenkla det hela som det går snett. När vi tror att vi begriper allt finns det stor risk att vi istället ägnar oss åt ett avancerat självbedrägeri.

TEXT: Clas Svahn

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt