Ingenjörskonst med liv som byggmaterial
TEKNIKHISTORIA. På ett flygfält i Vallentuna norr om Stockholm står ett stycke flygande historia. Vi har mött en grupp entusiaster håller en DC-3:a i silver, gult och blått i flygbart skick, 70 år efter att det lämnade fabriken.
Livet är lika gammalt som jorden, sisådär fyra miljarder år. Jordskorpan hade knappt stelnat förrän de första organismerna uppstod. Med tiden blev de alltmer komplicerade. Organismernas arvsanlag, generna, ligger inbäddade i kromosomerna i cellernas kärnor. Det är bara vid mitosen, celldelningen, som kromosomerna syns. I vanliga fall är de upplösta och det genetiska materialet ligger utspritt i cellkärnan. Människan har 46 kromosomer. Andra organismer har färre, somliga fler. Den engelske genforskaren Richard Dawkins hävdar att det i själva verket är generna som är organismen. Resten av cellerna och kroppen är bara en skyddande förpackning som liksom ett fartyg fraktar generna framåt i tiden. Watson och Crick, två glada herrar i Cambridge, upptäckte 1953 att generna bestod av långa DNA-molekyler. De hade funnit livets nyckel. Det märkliga med DNA-molekylen är att den kan duplicera sig själv. Den öppnas som ett blixtlås, och på varje halva byggs ett nytt komplement upp. Vips har vi två likadana molekyler. DNA-molekylen är som en spiralvriden oerhört lång stege av fosfat och socker. Stegpinnarna utgörs av par av kvävebaser. Det finns fyra sådana - adenin, guanin, tymin och cytosin. Eller kort och gott A,G, T, och C. Sekvensen av baspar i DNA-molekylen bildar den genetiska koden. Tre baspar i följd bildar en kodon - en bokstav i det genetiska alfabetet. Mänskligheten har sedan urminnes tider fifflat med olika organismers gener. Det har kallats avel och växtförädling - man korsade zebror för att få fram rutiga hästar. Men idag kan vi med bioteknikens hjälp manipulera den genetiska koden. På 1970-talet fann man restriktionsenzymer som klippte av DNA-molekylen vid specifika lägen. Därmed kunde man plocka ut sekvenser ur den genetiska koden, och sedan klistra in dem i en annan organisms DNA. Ett sätt att få in ny arvsmassa i celler är genom virus. Man började med bakterier, och fick dem att byta egenskaper. Snart hade man fått fram en rad nyttiga organismer som kunde producera kemiska substanser som insulin, tillväxthormon och en rad annat. På det här sättet kan man få fram organismer med helt nya egenskaper. Tomater som inte ruttnar, potatis som innehåller bekämpningsmedel mot skorv, koffeinfria kaffebuskar och annat smått och gott. Fast alla gillar det inte. 1992 lyckades några belgiska forskare befrukta ett mänskligt ägg genom att med en mycket tunn kanyl injicera en spermie. Ägget sattes sedan tillbaka i kvinnans livmoder, växte fast och utvecklades normalt. Nu var det möjligt även för män med få spermier, män som tidigare hade betraktas som infertila, att bli fäder. Våren 1997 lyckades den skotske forskaren Ian Wilmut plocka ut det befintliga DNAt ur en tackas äggcell och ersätta det med DNA från en annan tackas juver. Resultatet blev "Dolly", ett får som varken hade pappa eller mamma. Sedan man utvecklat tekniker både för att bestämma sekvenserna av baspar i DNA och för att syntetisera skräddarsytt DNA har privata läkemedelsföretag velat patentera olika gener. Därför beslutades att man snabbt skulle kartlägga och offentliggöra människans genetiska kod. Hugo - the Human Genome Projekt - startade för drygt tio år sedan. Nu är man klar. Många medfödda sjukdomar beror på genetiska fel. Kanske saknas den gen som styr produktionen av insulin eller något annat livsviktigt ämne. Med genterapi kan kanske annars obotliga sjukdomar botas. För att jämföra friskt och defekt DNA används idag standardiserade serietillverkade DNA-chip. De är små identiska kiselplattor på vilka sitter tusentals väldefinierade DNA-sekvenser. De används för att utveckla mediciner mot genetiskt betingade sjukdomar. Men inte nog med det. I framtiden blir det kanske möjligt att i fabriker odla mänskliga reservdelar. Varje människa kan ur sitt eget DNA få nya friska hjärtan, lungor, njurar eller vad ni vill. Fiffigt va? Frankensteins monster kan slänga sig i väggen. Med lite blandat DNA, en sjysst sax och lite klister kan vi snart skapa vilka organismer vi vill.