En gnistrande klar morgon under julledigheten skymdes solen av månen till 86 procent i mina trakter. Tårögd stod jag tillsammans med sönerna och försökte titta så nära solen som möjligt utan att skada synen.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Men 14 procent direkt solljus gjorde det omöjligt att se månen och upplevelsen etsades fast permanent på näthinnan.
Ungarna som fick uppleva sitt livs första solförmörkelse med ryggen vända mot begivenheterna var besvikna. Hålet i kartongen, som i teorin skulle projicera en pedagogisk bild av himlaspelet på ett vitt papper, funkade inte.
Grabbarnas skeptiska blickar sved värre än solen.
Jag har vid flera tillfällen tidigare skrivit om behovet av att nyansera bilden av ingenjörer och närde en fåfäng förhoppning om att programmet Herngren stör en ingenjör i TV 4 skulle vara ett steg i rätt riktning.
Men nu vacklar jag. Jag blir allt mer övertygad om att teknikämnet har tillräckligt med lockande lyskraft i sig självt och inte behöver filtreras genom ett hål i en kartong – om än uppburen av en färgstark kändis.
Skolklassernas glädje inför och efter ett studiebesök på Tom Tits Experiment eller Teknikens hus stärker min uppfattning, liksom minnet av Erik Bergstens oglamorösa och nördiga Tekniskt Magasin.
Annons
Det var som sagt månen och inte solen jag ville se. Teknik och inte kändisar.
Under det senaste förfärligt långa utgivningsuppehållet upplevde Ny Tekniks debattsida sin intensivaste period. Hittills. Trots att vi, för att undvika att debatter spårar ur, begränsar tiden som läsarna kan kommentera våra artiklar, slogs nya fantastiska rekord. I antal kommentarer. I engagemang.
