”Ska det vara så rasande svårt?”

Varför är det så rasande svårt att diskutera systemet elförsörjning? Diskussionerna blir enkelspåriga och systemproblemet olöst. Frågan glider lätt över till att handla om ”100 procent förnybart” eller kärnkraft. Oss veterligen finns inte någon bred och sammanhållen systembeskrivning som kan ligga till grund för besluten om vår el-hantering. Det är ständiga ad hoc-lösningar.

Det är också tydligt att den viktiga skillnaden mellan effekt (mycket energi på kort tid) och energi inte tycks vara särskilt relevant att beakta i sammanhanget. Och än mindre bryr man sig om var någonstans el produceras och var den används och inte heller den verklighet som framgår ur tillgänglig statistik.

Det primära måste vara att användarna får säkra leveranser av billig el. Används sedan resurserna klokt blir det möjligt att också exportera.

Statistik visar att elanvändningen minskar, delvis troligen på grund av sämre konjunktur, men nedgången började tidigare. Ändå ökar den installerade effekten, särskilt i både vind- och kärnkraft. Den totala effekttillgången överstiger nu det beräknade maxbehovet under en s.k. 10-årsvinter med mer än 35 procent – trots att vare sig energianvändning eller det maximala effektuttaget vintertid har ändrats på något avgörande sätt sedan börja av 90-talet; de har varierat, men inom relativt begränsade spann.

Det är väl känt att vi har ett produktionsöverskott i norr och det omvända i söder, men trots det bygger man ny effekt över hela riket, även i det norrländska överskottsområdet. Därifrån förväntas den förnybara energin exporteras genom landet till norra Tyskland för att där ersätta fossilkraft.

Nästan hälften av elen kommer redan från förnybara källor och mer än 95 procent av produktionen är koldioxidfri; ett EU-direktiv riskerar för övrigt att sätta ”tvångströja” på – vattenkraften, av alla. Svårigheterna i elsystemet gäller inte produktionen utan kraftöverföringen, elnäten. Elproducenter och användare är inte omlokaliserade, de finns kvar på samma platser som förut och då löste man överföringsproblemen på ett hyggligt sätt. Svårigheterna har kommit med den förnybara kraften. Utöver investeringar i ren överföringskapacitet krävs det nu investeringar och teknikutrustning som gör näten ”intelligenta” och klarar de driftstörningarna som de förnybara kraftslagen genererar, och nu diskuteras det därtill huruvida företag med sådan kraft ska ta större ansvar för de uppkomna nätproblemen.

Vid ingången till den nya elmarknaden hade vi en kritiserad överkapacitet som den nya marknaden skulle ”eliminera”, men istället har det vuxit till ett ännu större el-överskott. Och mycket av det har uppstått i områden längst bort från behoven. Vårt resursutnyttjande har försämrats och är dåligt. Det är mindre än 50 procent och vårt elpris påverkas av de prishöjande utsläppsrätterna för koldioxid. De anses för övrigt vara för billiga nu och EU har förslag till höjningar.

Det behövs inte mer eleffekt utan ökad överföringskapacitet och ett bättre utnyttjande av befintliga anläggningar. Då kan de förse oss med den el vi vill ha och förskona oss från import av fördyrande fossilkraft och samtidigt bidra med miljövänlig elexport till behövande grannländer.

Lars Johansson, ordförande Svensk Elbrukarförening

Lars Blomqvist, sekreterare Svensk Elbrukarförening