”Så får vi matematikkunskaperna att lyfta”

Goda kunskaper i matematik och ett utvecklat matematiskt tänkande är en förutsättning för att klara resten av skolan, liksom en förutsättning för vidare utbildning och arbetsliv. Trots fler timmar i matematik i grundskolan så sjunker resultaten, sett i betygsstatistiken. Lärarnas Riksförbund oroas över denna utveckling, då matematik, jämte läsning och skrivning hör till baskunskaperna.

Frågan är varför matematikkunskaperna försämras, trots ämnets växande andel i timplanen, och vad man kan göra åt det. Jag vill här lyfta fram fem problempunkter:

• Fler timmar i ett ämne för eleverna leder inte per definition till högre kunskaper. Om förutsättningarna för lärarna, som ju ska genomföra undervisningen försämras, kan resultatet bli det motsatta. Vi kan se att lärarna fått mer undervisningstid, vilket gett mindre tid för det nödvändiga för- och efterarbetet av lektionerna.

• Den pedagogiska idén om ett inkluderande klassrum är god, men den tenderar att slå fel. Elever har olika förutsättningar för att lära, och lärarna gör sitt bästa för att anpassa undervisningen så att klassen eller undervisningsgruppen lär sig så mycket som möjligt. Undervisning är nämligen inte bara ett individuellt projekt utan en kollektiv process. Klassrumsundervisningen försvåras om många elever har större stödbehov. Dessa stödbehov måste då tillgodoses på andra sätt, och där är ju den finska skolan ett föredöme när det gäller tillgång och kvalitet på stödinsatser.

• Lärarnas förutsättning att bedriva god och effektiv undervisning försvåras om skolans huvudmän sparar in på kompletterande personal. Det kan handla om allt från elevassistenter, handledare på modersmål, speciallärare och annan personal i elevhälsan. Det är inte rimligt att kommunerna år efter år, trots ekonomiska överskott i sektorn, fortsätter att ”effektivisera” skolan, vilket på ren svenska betyder nedskärningar.

• Lärarutbildningen måste ständigt utvecklas. Idag måste en student som utbildar sig till klasslärare för årskurserna F-3 eller 4-6 endast läsa 30 högskolepoäng i matematik. Detta kan behöva ses över, liksom att undervisningsmetoderna som lärs ut också kan behöva utvecklas.

• Lärarnas kunnande och kompetensmässiga utveckling stannar inte vid lärarutbildningen. Det är viktigt med regelbunden fortbildning på akademisk nivå i såväl pedagogik och metodik, som i ämneskunskaper. Före skolans kommunalisering fanns ett statligt system för detta, men det avskaffades i början av 1990-talet.

Detta är bara några problemområden som behöver hanteras om undervisningen i grundskolan ska kunna förbättras och resultaten lyfta, framför allt i matematik, då detta ämne varit föremål för särskilt fokus.

Vi delar Sveriges Ingenjörer oro över fallande matematikkunskaper, trots fler matematiktimmar i skolan (DN Debatt den 16/4). Särskilt med tanke på rekryteringsbasen till ingenjörsutbildningarna.

Såväl kunskapstapp som elevernas attityd till ämnet har uppmärksammats och en omfördelning av undervisningstid till matematik har därför skett. Kopplat till ovanstående problemområden vill jag därför lämna följande förslag:

1. Kvalitet före kvantitet. Skolans huvudmän måste säkra lärarna, såväl ämneslärare som klasslärare, ett fastlagt undervisningstak i syfte att säkra tid till för- och efterarbete av lektionerna. Om inte detta kan ske i samarbete med lärarprofessionen bör staten utarbeta riktlinjer för detta, som blir direkt styrande om inte andra lösningar fungerar.

2. Lärare måste kunna ordinera enklare stödinsatser med speciallärare till en elev när den ordinarie klassrumsundervisningen inte räcker till. Hjälper inte detta måste särskilt stöd beslutas och sättas in skyndsamt. Ett system med ordinationsrätt för lärare måste alltså lagfästas.

3. Skolan behöver 5 000 nya speciallärare med olika ämnesinriktningar, men framförallt inom läs- och skriv och matematik. 62 procent av grundskollärarna hävdar att elever i behov av särskilt stöd inte får detta i tillräcklig utsträckning, detta enligt en undersökning från Lärarnas Riksförbund från i år. Nedskärningarna i skolan måste upphöra. Istället behöver resurser satsas, framförallt på tidiga stödinsatser.

4. Lärosätena och läromedelsproducenterna måste aktivt uppmuntra metodutveckling i matematikämnet, genom så kallad matematikhandledning. Just i matematik är det extra viktigt med lärarledd undervisning i form av diskussioner kring ett matematiskt problem, snarare än allmän genomgång följt av räkning på egen hand. Detta vill lärarna göra och det har också visat sig framgångsrikt i andra länder. Här har till exempel Lärarlyftet varit positivt, men den insatsen är inte tillräcklig.

5. Lärare både vill och behöver specialisera sitt kunnande i ökad utsträckning. Tidigare var detta en reglerad del med regelbunden fortbildning och tydliga karriärvägar. Den så kallade förstelärarreformen var ett viktigt steg på vägen, men såväl fortbildningen som yrkesspecialiseringen behöver stärkas ytterligare. En statlig utredning har redan presenterat ett förslag på ett professionsprogram för lärare. Detta måste nu genomföras.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund