”Regeringen måste kräva att EU höjer klimatmålen”

Just nu sitter Allianspartierna i förhandlingar om vilken position Sverige ska ta ifråga om EUs nya klimat- och energimål för 2030.

Kommissionen föreslår att EU ska minska växthusgasutsläppen med 40 procent och att 27 procent av Europas energiförsörjning ska komma från förnybar energi. Utöver att målen som satts är alldeles för låga för att EU ska kunna möta sitt långsiktiga mål att begränsa klimatuppvärmningen till 2 grader, är det både obegripligt och beklagligt att ett mål för energieffektivisering helt har slopats.

Den svenska regeringen har varit väldigt tyst i dessa frågor till skillnad från både den danska och tyska och ytterligare sex länder som skrivit till EU-kommissionen och framställt en önskan om såväl fler mål som ökade ambitioner. För ett land som gärna lyfter fram sitt ledarskap i klimatsammahang och säger sig värna svensk industris konkurrenskraft är det ett anmärkningsvärt ställningstagande på flera sätt.

International Energy Agency, IEA, har visat att nästan hela den besparing som behövs för att klara 2-gradersmålet kan klaras med lönsam energieffektivisering, men också att den inte kommer till stånd av sig själv. Fraunhoferinstitutet har för det tyska miljödepartementets räkning visat att 50 procent lönsam besparing kan uppnås till 2050.

Det finns i dag tekniska lösningar som minskar energianvändningen och som innebär att vi samtidigt  bibehåller och till och med ökar välfärd och industriproduktion. Ett gott exempel är Electroluxkoncernen som sparat 40 procent av energianvändningen under en sjuårsperiod genom konsekventa insatser och, som de själva säger, ”ingen rocket-science, bara gnetande”. 

Den svenska energiintensiva industrin har med hjälp av det så kallade PFE-programmet ökat sitt sparande och därmed frigjort energiresurser till kostnader som ligger på en femtedel av vad ny energitillförsel kostar. Energieffektiviseringsmöjligheterna inom liten och medelstor industri är ännu mera frapperande. Potentialer på över 50 procent är inte ovanliga, men det är också tydligt att dessa möjligheter inte realiseras utan mål, vägledning och uppmuntran.

Energislöseriet fortsätter av slentrian och kostar företag och samhälle stora pengar.

Kommissionens förslag och den svenska tystnaden är dessutom märklig eftersom de går på tvärs med kommissionens egen konsekvensanalys. Enligt den uppstår betydande synergieffekter med tre ambitiösa mål för utsläppsreduktion, förnybar energi och energieffektivisering. Det skulle resultera i ökad leveranssäkerhet, minskad import av fossilbränslen till ett värde av 500 miljarder Euro, minst 500 000 nya jobb och bättre miljö.

Andra prognoser pekar på 2 miljoner nya jobb bara i byggsektorn vid en tydlig satsning på renoveringar. Genom tre ambitiösa mål får vi alltså inte bara de bästa klimateffekterna utan också en stabilare ekonomi med ökad sysselsättning. I tider av massiv arbetslöshet i stora delar av Europa borde vägvalet vara enkelt.

Europas industri är stark på grund av att andra regioners industri är mer ineffektiv. Situationen kan dock snabbt ändras. Effektiviseringen måste fortgå på en hög nivå för att kostnaderna ska hållas tillbaka och den relativa konkurrenskraften förbli stark. Det är alltså mycket som står på spel och som fordrar att energi- och klimatpolitiken är framåtriktande så att vi stannar i utvecklingens framkant och inte halkar tillbaka. Just därför krävs mål och vägledning.

Vi uppmanar regeringen att driva en linje som utgår från kommissionens underlag, med tre mål som ger oss mest klimatnytta, fler jobb och starkare industri.

Att satsa på enbart ett mål är som att investera sina sparpengar endast i ett företags aktier eller en högriskfond. Det är att lägga alla ägg i en korg. Har man tur går det bra – men varför ta risken?

100 % förnybart:

Johan Ehrenberg, Egen El

Oskar Englund, Ekologistas

Hans Nilsson, Energieffektiviseringsföretagen (EEF)

Birgitta Govén, Energirådgivarna

Pontus Löfstrand, EWT

Linda Burenius Magnusson, O2

Olivia Linander, PUSH Sverige

Lars Andrén, Svensk Solenergi

Johanna Olesen, Svensk Vindkraftförening

Lena Lindahl, Sustainable Sweden Association

Göran Bryntse, SERO

Maria Röske, wpd

Annika Jacobson, Greenpeace Sverige