”Någon måste också vilja köpa returplasten”

I den pågående debatten kring plaståtervinning målas en bild upp som inte riktigt speglar verkligheten. Insamlad plast eldas upp, ingen tvekan om det, men inte istället för att återvinnas. Det handlar om plast som i dagsläget inte kan eller inte är ekonomiskt försvarbar att återvinna.

I en debattartikel i Ny Teknik häromveckan pekar Göran Finnveden ut plastförbränning som en stor källa till koldioxidutsläpp. Han pekar även på behovet av teknikutveckling och ändrade ekonomiska förutsättningar för att öka återvinningen av plast. Dessa strategier kan vara en del av lösningen på det komplexa problemet plaståtervinning, men det är inte hela lösningen. För att andelen plast som återvinns ska kunna ökas måste det till en ny angreppsvinkel på problemet:

• Vi måste sluta mäta återvinning utifrån hur mycket som samlas in och i stället fokusera på hur mycket som återvinns.

• Efterfrågan på de återvunna materialen måste öka från produktägarna.

• Återvinningsföretag, produktägare och forskare måste samverka för att skapa bättre förutsättningar för materialåtervinning av plast

Varför återvinns då inte all plast idag? Plastförpackning tillverkas av en mängd olika typer av plaster. PE (Polyeten) , PP (Polypropen) och PET (Polyetentereftalat) är de vanligaste men ytterligare ett tiotal olika typer är tänkbara och i vissa fall i kombination med varandra. Vid återvinning måste dessa typer sorteras och skiljas från varandra då de normalt inte kan återvinnas ihop.

När plasten väl samlats in och sorterats måste någon också vilja använda den i sina produkter. Den återvunna plasten från förpackningar som i dag har en efterfrågan är PE och PP, material som återvinningsföretagen kan sortera ut och sälja. All övrig plast, såsom PET-flaskor som inte ingår i pantsystemet och det genomskinliga tråget till cocktailtomaterna, går i princip inte att sälja. Detta då kvaliteten inte uppfyller marknadens krav. För att skapa en efterfrågan på dessa material måste återvinningsindustrin kunna erbjuda attraktiva återvunna material, alltså material som har en bra prestanda till ett bra pris. Samtidigt behöver fler produktägare ändra sin inställning och öppna för användande av återvunnet material.

Den offentliga statistiken som beskriver återvinningen av plast, som Naturvårdsverket årligen rapporterar till Eurostat, grundar sig uteslutande på insamlade och hanterade mängder i relation till hur mycket som satts på marknaden. Alltså inte alls det som faktiskt materialåtervinns. Om man vill vara krass så har detta, tillsammans med högt satta återvinningsmål, resulterat i ett system optimerat för statistiken, inte för materialåtervinning.

Finns det ingen efterfrågan på de återvunna materialen spelar det ingen roll hur duktiga vi är på att samla in och sortera plasten.

För att återvunna plastmaterial ska bli mer attraktiva behövs:

• Effektiv insamling och sortering

• Nya och bättre processer för uppgradering av plastmaterialen

• Krav på typ av material och hur de används i förpackningar

Plast är ett organiskt material som bryts ned både av de höga temperaturer som krävs vid bearbetningen men även under själva användningsfasen, vilket resulterar i försämrade egenskaper. Forskning och innovation, i tätt samarbete mellan forskare, återvinningsföretag och produktägare är nödvändigt för att hitta lösningar på problemen med bland annat doft, färg och mekanisk prestanda.

Även handeln och organisationer som Svanen och KRAV, kan öka återvinningsbarheten genom att ställa hårdare krav på vilka material som får användas i förpackningar och hur de får kombineras med varandra. Det är alltid lättare att lösa ett problem vid källan än att försöka lösa det längre nedströms.

Med den teknik som finns i dag är det inte möjligt att materialåtervinna 80 procent av den insamlade plasten som nämnts i tidigare artiklar. Men som privatperson ska man absolut inte sluta källsortera, lite återvinning är ändå bättre för miljön än ingen återvinning.

Slutligen behöver man också lyfta blicken från förpackningarna. Problem med återvinning av plast gäller inte bara här utan även plast från till exempel elektronikskrot och uttjänta fordon. En fördel är att plasten i sig inte bryr sig om vad den har varit i ett tidigare liv. Om den omvandlas till ett bra återvunnet plastmaterial kan den användas i en helt annan applikation.

Henrik Oxfall och Jonas Aspling, Swerea IVF