”Låt inte byggindustrin kolla sig själva”

Under 70-talets byggboom dök många nya byggföretag upp, både seriösa och oseriösa, och många arbetslösa greppade hammaren och gav sig in i byggbranschen. Men redan i dagsläget finns mycket övrigt att önska när det gäller husens isolering och täthet. Med ett ökat byggande följer mer stress, fler outbildade byggnadsarbetare och större risk för misstag, fel och fusk.

I efterhand vet vi att många av miljonprogrammets hus har stora brister både vad gäller utförande och material. Inte många fönster finns kvar från den tiden till exempel. Det är inte en alltför vågad gissning att det även denna gång dyker upp oseriösa byggare. Det finns stor risk att arbetena inte blir professionellt utförda.

Inte ens nu, utan överhettad byggmarknad och med både utbildat folk och tid att göra rätt, kan man konstatera att självkontrollen inom byggnadsindustrin inte fungerar fullt ut.

Enligt nuvarande lagstiftning ska på konstruktionsstadiet ett underlag tas fram för hur mycket energi huset beräknas konsumera för uppvärmning, ventilation mm i kWh/m2 och år. Detta värde måste vara lägre än Boverkets maxvärde, som tar hänsyn till uppvärmningssätt och geografisk belägenhet. Tanken är, helt korrekt, att man inte bryr sig om hur man håller nere husens energiförbrukning, utan det är slutresultatet som räknas. Har man mindre isolering i väggar får man ha bättre fönster.

Så långt är allt gott och väl. Men det behövs bättre kontroll under själva bygget. Varken kommuner eller någon annan myndighet ansvarar för att allt är rätt gjort, utan endast en av byggföretaget utsedd kvalitetsansvarig.

Det finns såklart seriösa byggare som håller järnkoll på att allt blir rätt utfört, men tyvärr alldeles för många oseriösa där tid och kostnader blir prioriterade istället för kvalitet.

Efter att huset är klart händer ingenting förrän efter två år, då husets faktiska förbrukning mäts. För att få fram hur mycket som förbukats till uppvärmning räknar man baklänges, en mycket svår process med många felkällor: Hur många har bott i huset? Hur mycket har det duschats, lagats mat och vädrats? Hur har sol och vind påverkat osv. Det är mycket som påverkar och gör det nästan orimligt att fastställa om huset motsvarar det som låg till grund för bygglovet.

Om man konstaterar att huset drar för mycket energi, vad gör man då? Man vet ju inte var felet finns. Man kan såklart byta till fönster med bättre u-värde, eller lägga på mer isolering på taket men sedan blir det svårt. Då kanske den termografering och tryckprovning görs som borde utförts redan under byggtiden. Det finns nämligen ingen annan metod att finna brister i klimatskalet.

Ibland är det så illa att huset inte ens går att hålla varmt när temperaturen går under noll. Det kan bero på att isolering saknas i delar av tak och väggar, eller att det är otätt. Men även om man finner en aldrig så stor brist i isoleringen är sannolikheten för att man river en färdig vägg eller ett kaklat badrum efter två år nog lika med noll.

Med all sannolikhet kommer huset att stå och läcka värme under många år, kanske under husets hela livslängd.

Så det stora problemet är att man inte vet hur väl huset är byggt förrän det är försent. Det finns såklart seriösa byggare, men tyvärr alldeles för många som inte inser värdet av ett tät och välisolerat hus för miljön och kundens plånbok.

Alla köpare av nybyggda hus och bostadsrätter ska ha löfte om täthetsprotokoll och värmebilder inskrivet i kontraktet. Detta skulle avsevärt förbättra husens standard, och spara mycket energi under lång tid till gagn för miljö och ägaren.

Lennart Holm, ordförande Sveriges Termograförer