Opinion

”Kasta inte ut barnet med badvattnet”

LÄSARBREV. Småskaliga kraftverk har enligt Älvräddarna ”endast homeopatisk verkan”. Men de tillför ofta en icke föraktlig del av gårdens ekonomi. Dammarna fungerar dessutom som vattenrening av humusämnen och eftersom Östersjön alltmer liknar en syrefattig kloak så kanske det betyder mer för fisken än alla våra småkraftverk, skriver Ingemar Arvidsson i Glimåkra.

Jag läser ÄlvräddarenChrister Borgs debattinlägg och känner att det fattas ganska mycket i bilden. Vår släkt äger en gård i norra Skåne sedan tolv generationer tillbaka. I vårt fall har det längs hela ån funnits mängder av skvaltkvarnar, sågmöllor, elverk, benstampar med mera ända sedan Hedenhös och då fanns det rikligt med fisk, bland annat ål.

På 1950-talet började statliga Skogsvårdsstyrelen ringa upp markägare och erbjuda dem kostnadsfri utredning för skogsdikning. Det har medfört att humusämnen har transporterats ut i vattendragen och dödat fiskarnas lekbottnar. Humusämnena sätter sig dessutom på gälarna, dödar insekter med mera.

Hela Helgeå är utbyggd och liknar en stor trappa från Kristianstad/Torsebro upp till Osby. Där kommer ingen fisk förbi. Om jag förstår Christer Borg rätt så vill han att alla dessa ska rivas bort – men de har ju tillstånd!

Han menar alltså att Älvräddarnas intressen ska ta över såväl lagprövade storkraftverk som små kraftverk som alltid har funnits.

Han slår på den svagaste parten – den enskilde fallrättsägaren – trots att bilden är mycket mer komplex. Ge er på E.ON, Fortrum, Vattenfall, Svenska staten i stället och varför inte hela rättsapparaten och medelsvensson som vill ha billig el på någon annans bekostnad. Han menar dessutom att vi ska fortsätta att bygga ut vindkraftverk som med tiden har visat allt fler frågetecken när det gäller hållbarhet, ekonomi, problem med lågfrekvent buller, reglerproblem med mera.

Överfiske av ål är en annan av hans käpphästar. Tidigare fanns det en stor mängd ålfiskare längs kusten och även ålkistor vid varje kvarn.

Mina anfäder har sedan 1600-talet fiskat massor av ål i ån, även sedan Sydkraft byggde ut Helgeå på 1950-talet. Ål fanns ända till 1980-talet då vi fick vandrande mink (utsläppta av aktivister?) som tog både kräftor och allt annat ätbart.

I vårt kraftverk fanns både vattenhjul och två francisturbiner. Nu finns det bara en turbin kvar efter renovering 1986. I den gamla möllan som revs 1885 i samband med att man tömde en hel sjö på cirka 100 ha fanns två vattenhjul och ett dämme som tog allt vatten i åfåran.

Borg ondgör sig även över dammarna. I den småskaliga vattenkraften fungerar de, som Borg säger, numera inte med on/off körning – vilket de gjorde förr i tiden. Det gör att de nackdelar som han framför inte stämmer. Dammarna fungerar dessutom som vattenrening av humusämnen eftersom vattnet där kan lugna sig och skadliga ämnen sedimentera vilket är bra.

Eftersom Östersjön alltmer liknar en syrefattig kloak så kanske det betyder mer för fisken än alla våra småkraftverk?

Ytterligare en aspekt finns på dessa småskaliga kraftverk som enligt Christer Borg: ”endast har en homeopatisk verkan”. De tillför ofta en icke föraktlig del av gårdens ekonomi i form av minskade utgifter för el och intäkter för elförsäljning.

Jag tror att Älvräddarna kastar ut barnet med badvattnet i sin vision att det inte skall byggas ut fler av våra outbyggda forssträckor – det må var hänt. Jag vill inte heller bygga ut dessa, men att därmed påstå att mini- och mikrokraftvek som funnits i kanske 100 år eller mer, skulle vara de som dödat ålen är ju att göra sig löjliga.

Ingemar Arvidsson, Glimåkra