”Kärnkraft kan inte räknas som en förnybar energikälla”

Marcus Eriksson skriver i sin replik på vår debattartikel att vi har försummat kärnkraften i vårt resonemang. Vår debattartikel handlade om behovet av att överväga och kvantifiera effekterna av klimatförändringar och extrema väderhändelser när vi utformar urbana energisystem med mer förnybar energi,

Det är inte helt korrekt att vi bortser från kärnkraften. Det urbana energisystemet som vi planerar fortfarande är anslutet till el-nätet och elen kan levereras av ett kärnkraftverk.

Sverige har ambitiösa mål som syftar till att uppnå 50 procent effektivare energianvändning 2030 och att nå 100 procent förnybar elproduktion 2040. Det är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft.

Här hoppas vi att Marcus Eriksson håller med oss om att kärnkraft inte kan räknas som förnybar energikälla. Vi har inte glömt de tjänsterna som kärnkraften har levererat till vårt samhälle. Vi kan dock inte räkna med kärnkraft när vi strävar efter 100 procent förnybar elproduktion.

Det är viktigt i vår undersökning (publicerad i Nature) att inse vikten av tillförlitligheten i urbana energisystem baserad på ökade andel av förnybar energi genom decentraliserad produktion.

Vi ifrågasätter inte robustheten hos vanliga energilösningar som kärnkraft. Flera forskningsarbeten föreslår decentraliserad elproduktion som ett lovande sätt att öka andelen förnybara energikällor i energisystemet, och samtidigt påstås att det förbättrar elsystemets motståndskraft.

Med de svenska målen i åtanke har vårt fokus och vår forskningsfråga varit: "Hur mycket kan vi lita på decentraliserad förnybar elproduktion och hur kan klimatförändringar påverka det?".

Vi har fokuserat på att integrera decentraliserad förnybar energiproduktion med hjälp av ”Energy-Hub”, som är ett energisystem med flera bärare och som består av flera energikonverteringar, lagring och/eller nätverksteknologier.

”Energy-Hub” – energinavet – drivs i anslutning till det lokala elnätet för att garantera stabiliteten i systemet. Med andra ord, utformningen som vi utvecklar är i anslutning till energinätet som servar centraliserade produktionsanläggningar som kärnkraftverk.

När den decentraliserade produktionen inte möter efterfrågan tas energi in från lokalnätet och detta hjälper till att skapa en tillförlitlig och robust tillgång, både på lång sikt och under extrema väderhändelser.

Framtidsbilderna i vårt arbete inspireras av de långsiktiga nationella strategierna, det vill säga 100 procent förnybar elproduktion 2040.

Naturligtvis är det även intressant att utvidga fokuset och studera effekterna av klimatförändringar på de gemensamma energilösningarna i kombination med nya decentraliserade elproduktion.

Vahid M. Nik,

docent Byggnadsfysik, Lunds universitet och byggnadsteknologi, Chalmers, verksam vid Queensland University of Technology, Australien

Bijan Adl-Zarrabi,

docent byggnadsteknologi, Chalmers