Opinion

”Ingen förlust skrota små vattenkraftverk”

Hjultorp, Säveån, Vårgårda kommun. Foto Per Persson Eckerström, Älvräddarna, 2014-01-23 Foto: Per Persson Eckerström, Älvräddarna
Christer Borg, ordförande Älvräddarnas Samorganisation Foto: Dan Forsberg

DEBATT. IVA påstår felaktigt att den småskaliga vattenkraften är viktig som reglerkraft i elnäten. Men de tekniska förutsättningarna saknas helt, enligt Christer Borg från Älvräddarna.

Publicerad

Ni som minns Bosse Ringholms svar på journalisternas frågor i TV 1999 minns också hur pinsamt det var att se hur han förvandlades till en kortsluten robot och bara upprepade samma sak, gång på gång. Vi börjar närma oss ett liknande läge med Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, och deras svar till journalister om småskalig vattenkrafts betydelse för regleringen av elnätet.

Det hela började efter att Fiskejournalens reporter ställde en fråga, med anledning av IVA:s remissvar på utredningen om nya regler för att miljöanpassa svensk vattenkraft till EU:s regler, och fick svar enligt nedan av IVA:s vd Björn O. Nilsson.

Har våra 1 900 småskaliga svenska vattenkraftverk betydelse för regleringen av elnätet?

”Ja. De småskaliga vattenkraftverken producerar en energimängd som motsvarar cirka 40 procent av all vindkraftproduktion i Sverige och representerar dessutom en reglermöjlighet i samma storleksordning.”

SVT Mittnytt har ställt samma fråga och fått samma svar. I inslaget ”Striden om vattenkraften allt hetare” kan ni också höra Svenska Kraftnäts representant vederlägga det vi säger, att den småskaliga vattenkraften inte har någon betydelse alls för nätregleringen.

Skälen till detta är flera:

  • De har normalt inga regleringsmagasin.
  • De har inte rätt styr- och reglerteknisk utrustning för att agera som primär- och sekundärreglering.
  • Det finns inte ekonomi i dessa småkraftverk för att ”avstå” att producera energi när vatten kommer.
  • Svenska Kraftnät, som har ansvaret för elnätets reglering, kontrakterar inte några verk under 10 MW installerad effekt för reglering.
  • De minsta kraftverken använder sig i de flesta fall av asynkrongeneratorer som tillsammans med deras lilla massa inte heller kan hjälpa till på millisekundskalan med ”masströgheten” vid plötsliga effektbortfall. 

Det kan däremot de cirka 250 storskaliga vattenkraftverken och därför används de för den alltmer viktiga effektregleringen. Deras synkrongeneratorer i kombination med stor massa gör att de fungerar som en stor ”svängmassa”. På sekundskala och uppåt är det också bara de storskaliga som används för att reglera nätet.

Märk väl, att av de cirka 1 900 småskaliga som finns i Sverige, står de 1 030 minsta för en försvinnande liten del av vattenkraftsenergin. De har en installerad effekt på mindre än 125 kW/styck, är egentligen hobbyprojekt, och ger tillsammans totalt mindre än 0,5 TWh energi och ligger på problemsidan vad gäller nätregleringen.

De småskaliga kraftverken dras med samma miljöproblem som de stora, de innebär vandringshinder för fisk och annan fauna, de hindrar näringsströmmarna med sina dammar, bottenfaunan tar stryk såväl ovan som nedan dammarna. Avvägningen mellan negativ påverkan på biologisk mångfald och nyttan med den lilla förnybara energi de ger gör att deras existens är svår att motivera.

Det är IVA:s svepande formuleringar om svensk vattenkrafts betydelse som vi med all rätt reagerar på. Viktiga för energiproduktionen och regleringen av elnätet är de storskaliga kraftverken, inte de små. Och den största utmaningen med mer intermittent energi är just regleringen; själva produktionen av el går mot stadigt ökande överskott, sett ur ett svenskt marknadsperspektiv.

Rätt ska vara rätt och när det gäller tekniska spörsmål kan vi kräva seriösa och riktiga svar från en organisation som kallar sig Kunglig Ingenjörsvetenskapsakademi.

Christer Borg, ordförande Älvräddarnas Samorganisation

Referenser

På väg mot en elförsörjning baserad på enbart förnybar el i Sverige, version 3.0, Lennart Söder, 2013.

Balansering av en storskalig vindkraftsutbyggnad i Sverige med hjälp av den svenska vattenkraften, Fredrik Obel, KTH 2012.

SOU 2013:69