”Google - ett större hot mot vår integritet”

Johan Sigholm, doktorand vid Militärhögskolan, efterfrågar i Ny Teknik en öppen debatt om vilka åtgärder som behöver vidtas för att motverka cyberattacker och it-spionage. Jag välkomnar detta, men jag är rädd för att en alltför stor betoning att bygga upp ett ökat skydd genom försvarsmakten och dess anstalt, FRA kommer att landa fel.

Konsekvensen av Sigholms resonemang torde bli ökade befogenheter för FRA att bedriva signalspaning samt att koordinera insamlad information med andra aktörer.

Det är helt fel väg att gå.

Att ge FRA ökade befogenheter att signalspana innebär både ökade och oacceptabla integritetskränkningar, men det innebär också en falsk trygghet. Hur gärna vi än vill att staten ska skydda oss i en framtida värld av mer digital krigföring kommer det ändå att finnas begränsningar för vad den omsorgen kan ge oss.

Kom också ihåg att Försvaret redan idag har mycket stora befogenheter sedan FRA-lagen utvidgades för ett år sedan då Säpo och Rikskriminalpolisen lades till de myndigheter som tillåts beställa signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Det innebär ännu fler ingrepp i rätten till fri och skyddad kommunikation.

Att företag och stater hackar sig in på svenska företag och stjäl produkthemligheter är självfallet inte acceptabelt. Men det är inte heller ett skäl för att alla svenska medborgares trafik ska kunna avlyssnas.

Lösningen ligger snarare i att företag och myndigheter måste bli bättre på att själva skydda sin information. Varför använder man sig inte i högre grad av säkrare system när hoten ändå är relativt välkända?

Ett lika bra som enkelt sätt att skydda sig mot hackning torde vara att aldrig låta information ligga i uppkopplade datorer.

Företagen borde också bli bättre på att höja säkerhetsnivån i stort och ta tillvara den information som finns tillgänglig hos till exempel www.cert.se. Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som bedriver verksamhet med uppgift att stödja samhället i arbetet med att hantera och förebygga it-incidenter.

Det vore också rimligt att polisens arbete mot it-relaterad brottslighet förstärks med fler civilanställda it-experter, inte bara för brott mot företag utan även för att motarbeta it-brott mot enskilda personer.

Det behövs ett nytt och samlat grepp för att uppnå balans mellan skyddet av svenska informationstillgångar och för att upprätthålla det personliga integritetsskyddet i landet. I dag är ansvaret delat mellan Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Datainspektionen, Justitiekanslern och andra myndigheter i olika delar.

Jag föreslår att det inrättas en ny samlad integritetsskyddsmyndighet för att kontrollera att inte myndigheternas information om enskilda personer används ohejdat och att den personliga integriteten skyddas.

En fråga som sällan tas upp i diskussionen kring integritet och säkerhet på nätet är hur vi hanterar det faktum att allt det vi gör på internet är kartlagt i detalj och att den informationen kontrolleras av ett fåtal transnationella företag.

Företag som Google och Facebook må idag vara nöjda med att endast använda detaljerna kring våra privatliv (som frivilligt lämnas ut) till att exempelvis skapa extremt målgruppsanpassad reklam på nätet. Men hur länge kommer det fortsätta att vara så?

Vem garanterar vår integritet, våra hemligheter den dag dessa företag vill använda informationen om oss till andra syften? Vem garanterar integriteten den dagen Google och Facebook kanske får nya ägare?

Här finns det framtida hot som vi behöver beredskap inför. Om försvaret och FRA kan spela en konstruktiv roll i detta låter jag vara osagt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot, ersättare i justitieutskottet