”Ge besked om havsvindkraft – och fyra andra förslag för en grön omställning”

Flera debattörer inom såväl näringsliv som civilsamhälle har under våren lyft fram behovet av hållbara satsningar när vi återstartar Sveriges ekonomi efter coronakrisen. Infrastruktur inom energi och kommunikation är särskilt viktiga områden. Fossilfritt Sverige, ABB, Scania, SSAB och Vattenfall vill utgå från de 21 färdplaner mot fossilfrihet som olika branscher tagit fram, och föreslår ett investeringspaket om 500 miljarder som bland annat innehåller satsningar på vätgas och elvägar.

Det är både viktiga och nödvändiga områden, men vi vill lyfta fram att stor effekt också kan åstadkommas genom att satsa på undanröjning av onödiga och kostnadsdrivande hinder för omställning, som samtidigt stimulerar efterfrågan på arbetskraft.

Vi har fem konkreta förslag för regeringens omstartspolitik.

1. Rusta upp och stoppa energiläckage. Det finns fortfarande en mycket stor men orealiserad potential till energieffektivisering. Enligt Naturskyddsföreningens rapport om framtidens hållbara energisystem från 2019 handlar det om mellan 25 och 30 procent för bostäder och service och 25 procent i industrin.

Utöver att stärka svenskt näringslivs konkurrenskraft skulle ett stopp för det onödiga resursslöseriet dessutom minska behovet av investeringar i såväl ny elproduktion som elnät och lagringslösningar. För att snabbt nå resultat bör de verktyg som redan finns användas snarare än att uppfinna nya stöd.

Vi föreslår därför att Energisteget för industrin utökas, vilket med vissa justeringar också bör omfatta små/medelstora företag. För fastighetsägare kan dessutom fastighetsavgiften kopplas till energiprestanda och ett särskilt stöd bör avsättas för upprustning av miljonprogramsbebyggelse. För privatpersoner bör det föreslagna energi-ROT utökas till att också omfatta effektiviseringsåtgärder.

2. Ta tag i tillståndsprocesserna. Elektrifieringen av transportsektorn och industrin kräver en kraftfull utbyggnad av förnybar el. Infrastrukturen i form av elnät behöver också byggas ut för att klara elektrifieringen och den kapacitetsbrist som finns i storstädernas elnät. I dag utgör emellertid tillståndsprocesserna ett betydande hinder ur flera olika perspektiv. Vi ser dock att flera tämligen enkla åtgärder skulle kunna få stor effekt utan att göra djupa hål i statsbudgeten.

Handläggningstiderna för tillståndsprocesserna har i många år varit orimligt långa på grund av att Länsstyrelserna har för små resurser. Att utöka resurserna till Länsstyrelserna är därför en nödvändig förutsättning för att klara elektrifieringen, som dessutom skapar nya regionala arbetstillfällen.

I dag råder också stor osäkerhet om tillstånd för exempelvis vindkraftsprojekt kommer att ges, vilket gör den ekonomiska risken hög för projektutvecklare. Vi föreslår därför dels att det kommunala vindkraftsvetot ska justeras så att kommunens ställningstagande kommer tidigt och att det inte tillåts ändras under tillståndsprocessens gång, och dels att vindkraftens fastighetsskatt ska tillfalla kommunen i stället för staten för att öka de lokala incitamenten.

Slutligen behöver klimatnyttan få större tyngd som intresse i en tillståndsprocess. Det är svårt att göra avvägningar av olika intressen i en tillståndsprocess men i dag tas liten hänsyn till ett projekts klimatnytta. Därför behöver Miljöbalkens portalparagraf justeras så att klimatnyttan får större tyngd när den vägs mot andra intressen.

3. Stäng kompetensgapet. Den bristande tillgången på rätt kompetens utgör ett stort hinder för att kunna accelerera energiomställningen. Redan innan coronakrisen var bristen på både högskole- och yrkesutbildad arbetskraft inom energisektorn betydande. Det handlar om allt från elkraftingenjörer till olika typer av montörer och installatörer.

Därför bör antalet utbildningsplatser för sådan kompetens utökas. För att säkerställa att dessa fylls kan det vidare vara intressant att utreda vilken nytta ett införande av en särskild studiestöds-/omställningsbonus till den som väljer en sådan utbildning eller kompetensutveckling kan ha.

4. Ro i land Energiöverenskommelsen. Trots stor potential har Sverige en mycket liten andel vindkraft till havs. För att säkerställa att investeringarna i havsvind tar fart bör regeringen fullfölja en av de sista kvarvarande delarna i Energiöverenskommelsen genom att lämna besked om hur ansvars- och kostnadsfördelningen avseende elnätsanslutning kan harmoniseras med våra grannländers villkor.

5. Motkrav vid stöd. Slutligen måste det vara en självklarhet att ställa motkrav på fossila verksamheter som tar del av statliga räddningspaket. Flera av dessa fossila industrier får fortfarande subventioner och betalar inte sina fulla klimatkostnader. För att omställningen ska vara möjlig måste de fossila subventionerna fasas ut så snart som möjligt.

Ett exempel är flygindustrin, som förvisso drabbats hårt men emellertid står inför en nödvändig omställning mot minskat fossilberoende för att överleva också på längre sikt. Här kan vi titta på Frankrike, där inget stöd ges till flyg som konkurrerar på sträckor där tåg går snabbt.

Sverige har mycket att vinna på en grön omstart av ekonomin och tiden är rätt för rejäla satsningar på ny hållbar teknik. Men för att investeringarna ska ge så god avkastning som möjligt och samtidigt kosta skattebetalarna så lite som möjligt, behöver vi säkerställa att kostnadsdrivande och kontraproduktiva hinder undanröjs och att mindre stimulanser med stor effekt också får ta plats i omställningsrepertoaren.

Linda Burenius, ordförande 100% förnybart