”Flygskatten till för läckande statskassa – inte miljön”

Flyg släpper ut enormt med koldioxid och genererar dessutom ozon på hög höjd, vilket ytterligare ökar flygets klimatpåverkan. Alltså måste en flygskatt vara en bra sak för miljön. Eller?

Regeringens förslag på flygskatt är en allmän avgift per passagerare: 60 kronor per person inom landet, 250 kronor inom Europa och 400 kronor för resor till övriga länder. Syftet är att se till att flyget blir så dyrt att färre flyger. Dessutom förväntas det skapa uppemot 2 miljarder kronor extra i statskassan.

Skatten förväntas minska utsläpp från svenskars flygresor med i storleksordningen 0,5 - 2 procent, enligt statens offentliga utredningar. De flesta inbillar sig nog att flygbolagen har möjlighet att gå över till förnyelsebara bränslen eller modernare flygplan med högre effektivitet för att minska kostnaderna, men så är inte lagen formulerad. Flygbolagen drabbas lika av skatten oavsett utsläpp.

Regeringens ”lösning” går ut på att ge flygbolagen så få kunder som möjligt, men det är knappast något som är rationellt för flygbolagen. För att behålla sina kunder så kommer de istället spara in på annat – som till exempel investeringar i ny klimatvänlig teknologi. För flygbolagen finns noll incitament att gå över till förnyelsebart på grund av denna skatt.

Man kanske strävar efter att flyget ersätts med andra typer av transporter på vissa sträckor. En sådan effekt förutsätter emellertid att det finns alternativa färdmedel att tillgå. Andra länder med flygskatt - i Europa har Österrike, Tyskland, Storbritannien och Frankrike sådana skatter - har hög befolkningstäthet över hela sitt territorium. För svenska glesbygden är däremot flyget oumbärligt. Operatörer och flygplatser lever redan på marginalerna och har yttrat stark oro inför att flygskatten kan bli strået som knäckte kamelens rygg.

Vidare är flygbolagen redan med i EU:s system för utsläppsrätter. Det fiffiga med utsläppsrätter är att ett flygbolag som investerar i mer klimatvänlig teknologi kan finansiera detta genom att sälja sina utsläppsrätter till andra flygbolag. Handeln ser till att göra klimatomställning effektiv både ur kostnads- och utsläppssynpunkt. Hade regeringen verkligen velat göra skillnad skulle den verka för att överskott av utsläppsrätter tas bort och att flygets utsläppsrätter sänks mer.

Att relatera skatten till flygets direkta utsläpp via bränsle skulle också kunna ge positiv miljöeffekt, eftersom flygbolagen då också skulle kunna räkna hem investeringar i minskade skatter. Tyvärr sätter internationella konventioner och annat hinder i vägen för att Sverige skulle göra sådant på egen hand. Skulle man däremot få igenom en differentierad bränsleskatt via ICAO (Internationella civila luftfartsorganisationen) så finns en avsevärd miljövinst att göra, men det har man alltså inte gjort.

Summerat blir detta som en manual for ineffektiv miljöpolitik. Skatten ger väldigt få incitament som konsumenter och producenter kan agera på. Den minskar snarare det ekonomiska utrymmet för en omställning. Den ger heller knappast nya idéer som kan implementeras internationellt.

Snarare än att gagna en omställning till hållbarhet riskerar flygskatten att urholka människors förtroende till lagstiftarna och därmed deras beredvillighet att göra offer som faktiskt är värda att göra. Det tycker vi är mycket olyckligt.

Vi vill istället utarbeta ett förslag baserat på det mycket framgångsrika avgiftssystemet som infördes 1991 för att reducera NOx-utsläpp vid energiproduktion. Flygbolagen betalar en deposition beräknad på utsläppt kilo CO2-ekvivalenter. De återfår därefter, ur den pott som bildas, pengar baserat på den nytta bolaget bidrar med. En sådan mekanism kan utformas för att skapa de rätta incitamenten och ge en maximal miljöeffekt. Detta till skillnad från flygskatten vars enda oomtvistliga effekt är att täppa budgethål som skapats av de senaste decenniernas politik.

Christoffer Lernö, miljöpolitisk talesperson Medborgerlig Samling

Claes Andersson, ledamot Medborgerlig Samling, Västra Götaland och Halland