”Ericsson-recept: lokal utveckling för global marknad”

Det är med oro vi följer Ericssons utveckling. Sverige har under lång tid kunnat njuta av det faktum att ett världsledande företag inom den starka tillväxtbranschen IT har haft så stor andel av sin forskning och utveckling koncentrerad till Sverige. Ericssons nära relation till Sverige har gjort oss till ett framgångsrikt IT-land. I kölvattnet av Ericsson har det utvecklats talang- och tillväxtföretag som kanske i framtiden blir nya Ericssonbolag, med lika stor roll som Ericsson en gång spelade.

Sedan lång tid har Ericsson dock sakta retirerat från Sverige vilket varken bidragit till tillväxt eller utveckling för Ericsson.

Det är lätt att peka finger och dra historiska paralleller med teknikjätten Facit på 1970-talet, skylla på bonusar och fel ledarskap. Det är svårare att räcka ut en hand.

Ericsson befinner sig inte i ”dying businesses”. Ericsson befinner sig i centrum av digitaliseringen eller ”Internet-of -Things”. Båda begreppen betecknar, den växande betydelsen och tillgången på superlokal information och förmågan att dra smarta slutsatser av densamma. Denna utveckling skapar också oro.

På senaste Davosmötet konstaterades att Sverige halkat efter med digitaliseringen, och Jacob Wallenberg uttryckte i Dagens Industri att ”Vi har massor kvar att göra. Jag hör till dem som lite yrvaket konstaterat vilka möjligheter som finns”.

För konsultbranschen är det bingo. Men det behövs företag, à la Ericsson, som klarar av standardiseringsarbete, komplexa system och kapacitet att bygga grundläggande infrastruktur för den växande mängd av tjänster som vi bara sett början på. Sådana här företag blir därmed en del av samhällsbygget vilket förgiftar strikt kommersiella hänsynstaganden. Det förklarar till viss del den kräftgång vi sett hos Ericsson den senare tiden.

Vad vill ägarna att Ericsson skall vara för företag? För talanger är det väldigt motiverande, att jobba på företag som förändrar och utvecklar världen. Det är världens bästa incitamentsystem! Om Ericsson, ännu en gång, kan förnya sig själv, axla rollen som digitaliseringens infrastrukturlokomotiv och Sverige är med på tåget, kan betydelsen bli än större än mobiltelefonins framväxt. Men det gäller att fånga upp de nya affärsmöjligheterna.

Människor är fortfarande essensen i all utveckling, och människor finns på platser. Att som plats räcka ut en hand till ett företag handlar om att erbjuda något betydligt värdefullare än lokaler och anställda, nämligen kunder, som konsumenter och medborgare. Begreppen som florerar är Living Labs, mCity, Smart City och nu senast Testbädd Sverige.

Det mest konstruktiva vore om Sverige kunde erbjuda Ericsson ett ”Testbädd Sverige” där Ericsson tillsammans med Vattenfall, Stockholm Stad, Trollhättan, Umeå, Göteborgs Hamn, LKAB, Svenska Turistföreningen, Mittuniversitetet, och Trafikverket ställer upp som testbädd för att utveckla framtidens produkter och lösningar. I tur och ordning utvecklas nya tjänster för energiförsörjning, avfallshantering, smarta betalningar, logistik, gruvdrift, turism, distansutbildning, och trafikplanering. Lokalt utvecklade, med global relevans och potential. Detta ger respekt och referenser på marknaden och därmed nytt affärsflöde för det Nya Ericsson. Det skulle vara som att bli erbjuden en investering utan att avkrävas delägarskap, men där en relation växer som blir strategisk och affärsmässigt avgörande för Ericsson och samtidigt tillväxt- och samhällsutvecklande för Sverige. Allt behöver inte prövas i Singapore, San Fransisco, San Diego, Hong Kong, Brasilien, Abu Dhabi och San José.

Det finns tyvärr allt för många vittnesmål om en arrogant och ”Not Invented Here”-kultur. På DI:s ledarsida konstaterades häromveckan apropå Ericsson ”Det finns förstås fördelar med storleken, men nackdelen, som gör att alla imperier till slut faller, är arrogansen”.

Ett systematiskt testbäddstänkande, alltid med ett lokalt platsbundet fokus, kräver ett Ericsson moget att ta ett tredje steg, från lokal till global över till glokal. Ett sådant steg kräver ledarskap och affärsmannaskap av nytt slag utan arrogans.

Christer Asplund, fd näringslivsdirektör i Stockholm

Magnus Fransson, fd Ericssonare

Läs nyheterna om Ericsson-krisen här!