”Dags att bygga ut vattenkraften”

I den energipolitiska debatten pratas det mycket sällan om vattenkraft. Och när det sker är det nästan enbart om begränsningar i den befintliga vattenkraften trots att vattenkraft är basen i det svenska och nordiska kraftsystemet.

Man talar däremot mycket om vindkraft, solkraft, kärnkraft, kolkraft och biobränslebaserad elproduktion samt om energibesparingar och smarta elnät.

Ledande energipolitiker beskriver ofta att dagens elsystem består av tre ben: kärnkraft, vattenkraft och förnybart. Det låter precis som att vattenkraft inte är förnybart.

Varför har det blivit så?

Utbyggnaden av vattenkraft i Sverige började redan i slutet av 1800-talet. Statens vattenfallsverk bildades 1909 och man byggde Trollhättan, Porjus och Älvkarleby. Det stod en politisk strid om att enbart staten skulle få bygga ut vattenkraften. Men så blev det inte och de ickestatliga företagen bildade Svenska Vattenkraftföreningen.

Det rådde stor politisk enighet om vattenkraftens goda egenskaper för elektrifiering av landet. Under perioden 1918–1961 byggdes det mesta av vattenkraften ut med hjälp av 1918 års vattenlag som närmast var en exploateringslag. Den svenska basindustrin som framför allt vilar på tre ben – skogen, malmen och vattenkraften – utvecklades kraftigt under dessa år.

Sedan tog miljöintresset överhand, framför allt efter den uppslitande striden om Vindelälven. Vi fick på 1970-talet en vattenlag som närmast kan beskrivas som förbudslagstiftning. Detta hängde också samman med att kärnkraften byggdes ut och någon ytterligare ny elproduktion var inte aktuellt att bygga.

På senare tid har vi fått en mer miljöinriktad lagstiftning så att vattenkraft ska vägas mot sina miljömål precis som alla andra kraftslag. Detta borde enligt min uppfattning leda till att kvarvarande vattenkraftsresurser mycket väl skulle kunna byggas ut.

Vattenkraft kan indelas i tre delar:

• Flödande vattenkraft. Vattenkraftsanläggningar som byggts utan magasin. I dessa anläggningar styrs elproduktion helt av den lokala tillrinningen.

• Reglerbar vattenkraft. Vattenkraftsanläggningar som byggts i älvar med magasin för både långsiktig och kortsiktig lagring. Denna del av vattenkraften är den största.

• Effektvattenkraft. Många vattenkraftsanläggningar kan köras med betydligt högre flöden än normalt. Då sjunker verkningsgraden så att elproduktionen vid effektkörning blir relativt sett dyrare att producera.

Inom samtliga tre områden finns det möjligheter att utöka vattenkraftsproduktionen utan att allvarligt skada den lokala miljön. Vattenkraftens produktionsförmåga är fortfarande mycket viktig för svensk elförsörjning och för att den svenska basindustrin ska kunna behållas och utvecklas.

I dag byggs mycket vindkraft och vattenkraften behövs för att reglera in vindkraftens varierande produktion på ett effektivt sätt.

När det gäller vattenkraftens lokala miljöpåverkan, framför allt dammarnas hinder för vandrande fisk, är det i dag möjligt att bygga så kallade omlöp eller faunapassager, där det finns starka miljömotiv. Kostnaden måste vägas mot miljönyttan.

Kostnaden för att bygga omlöp i alla kraftverk i våra stora utbyggda reglerade älvar kommer inte att kunna motiveras vare sig av miljöskäl eller av kraftekonomiska skäl. Däremot kan vattenkraften i redan utbyggda reglerade älvar byggas ut på flera ställen. Om det vid sådana utbyggnader är motiverat att bygga omlöp måste värderas från fall till fall.

Det finns också flera överledningsprojekt, där vatten från ett oreglerat vattendrag förs över till ett närliggande redan utbyggt vattendrag. Detta ger minimal miljöpåverkan i den oreglerade älven eftersom överledningen oftast sker långt ner i älven nära det naturliga utloppet.

Effektvattenkraft kan också byggas ut vid flera kraftstationer. Sådan ny effekt kan bli mycket värdefull som effektreserv.

Jag förutsätter att Energikommissionen noggrant studerar vattenkraftens möjligheter till utökad elproduktion.

Nils Andersson, Energikonsult