”Apropå elnätsavgifterna – mycket vill ha mer...”

Med tanke på hur illa det har gått för abonnenterna är det rimligt att fråga vems ärende som elnätsexperten Oskar Almén går. I hans debattinlägg i Ny Teknik, ”Landsbygden drabbas när elnäten förfaller”, betonar han leveranssäkerhet och kvalitet, krav som ingen ifrågasätter. Men det är många nätföretag som redan är där. Vi kan dock vara säkra på att investerare, som till exempel ägarna till Ellevio en kanadensisk och två svenska pensionsfonder samt ett försäkringsbolag, applåderar hans förslag.

Elmarknadsreformen 1996 syftade till lägre nätavgifter genom effektivare reglering av elnätsmonopolet. Energiministern upprepade gång på gång att reformen skulle ge både abonnenter i staden och på landsbygden lägre elnätskostnader. Förväntningarna på sänkning var höga. Dåvarande tillsynsmyndighet ansåg till exempel att nätföretagen kunde ”…minska sina totala driftskostnader med en femtedel...”.

Finansbolaget Merrill Lynch prognostiserade en sänkning av nätavgifterna med 26 procent under en femårsperiod samtidigt som de gav rådet att investera i nätföretag. Lantbrukarnas Riksförbund sammanfattade sin analys i rapporten ”Hälften är nog!”

Hur har det då gått? En villaägare med elvärme i Stockholm har nu efter 20 år en nätavgift som är 62 procent högre (sic!) samtidigt som ökningen av konsumentpriserna har stannat på 25 procent. Men för Ellevios landsbygdsnät Västra Svealand- Västergötland har abonnenterna drabbats ännu hårdare, nätavgiften för mindre lantbruk/näringsidkare har ökat med 86 procent. När vi dessutom vet att avgiften i det elnätet redan 1996 var ungefär dubbelt så hög som i jämförbara landsbygdsnät avslöjar höjningen både investerarnas oblyga vinstmaximering och reformens misslyckande.

En intressant observation är att Oskar Almén refererar till elektrifiering av transportsektorn som investeringsdrivande. Kostnaden för utbyggnaden av elnäten för laddstationer kommer att hamna på nätfakturan för Sveriges fem miljoner nätabonnenter. Ägarna till elbilarna vill förstås inte själva stå för den kostnaden utan liksom investerarna föredrar de nätföretagens monopol-crowd-funding.

Almén är tidigt ute med det uppenbara argumentet för hög och säker avkastning för kapitalstarka nationella och internationella investerare på elnätabonnenternas bekostnad.

Ur nätabonnenternas synvinkel är det på tok för sent med det krafttag som redovisas i Elmarknadspropositionen - men bättre sent än aldrig!

Roger Fredriksson, Emc2 Analys