Hus på månen, tillverkade av svampmaterial. Konstnärlig bild från en film från Nasa om forskningsområdet. Foto: Nasa och TT

Ska vi ta med oss utomjordingarna till rymden? 

2022-09-07 12:47  

Svampar utgör en helt egen evolutionär gren, varken djur eller växter, och är fortfarande relativt outforskade av vetenskapen, skriver Torill Kornfeldt.

Torill Kornfeldt

När jag ger mig ut i skogen nu så slås jag av att vi delar planet med varelser som verkligen känns som utomjordningar. Även om de hela tiden finns där – under marken, i luften och till och med på vår hud – så lägger vi inte riktigt märke till dem. Förrän just på hösten då märkliga orangea tentakler, prickiga svullnader och glänsande bölder tränger upp ur jorden på vad som känns som ett ögonblick.  

Det är lätt att glömma bort svamparna, trots att de har format vår historia via allt från öljäst till svältkatastrofer och livräddande penicillin. De utgör en helt egen evolutionär gren, varken djur eller växter, och de är fortfarande relativt outforskade av vetenskapen. Men svamparnas förmåga att bryta ned, bygga om och skapa nytt från biologiska rester är avgörande för att livet här på jorden ska fungera. Och de ser ut att också bli avgörande när vi på allvar beger oss ut i rymden.  

Flera forskare tittar på olika sätt att använda svamparnas förmågor för att hjälpa oss på långa rymdresor och framtida planetbaser. Kanske kan genetiskt modifierade svampar till och med bli våra hem. Nasa driver just nu ett projekt för att testa om framtida baser på Mars eller månen skulle kunna byggas med hjälp av svamp.

Hus på månen, tillverkade av svampmaterial. Konstnärlig bild från en film från Nasa om forskningsområdet. Foto: Nasa

Det kanske låter som en väldigt långsökt idé, men poängen är att svampar, till skillnad från betong, glas eller stål, inte behöver skickas i gigantiska, tunga förpackningar från jorden – det räcker med ett litet provrör med torkade sporer.  

Planen är, tyvärr, inte enorma karljohanssvampar med dörrar och fönster i hatt och fot. I stället vill man utnyttja svampars förmåga att bygga upp täta nät av tunna trådar som kallas mycel. De kremlor och kantareller som vi ser i skogen motsvarar egentligen bara ekollonen på en tusenårsek, nästan hela svampen lever i stället i mycelet under ytan.

Svampmycel hittad under en ruttnande gren i Peak Disrtict National Park, Derbyshire, Storbritannien. Foto: Nature Picture Library

Genom att få de här tunna trådarna att växa tätt och i givna former går det att skapa ett byggmaterial som både är lätt, starkt och flexibelt. Dessutom hoppas forskarna att hus av levande svampar skulle kunna reparera sig själva – med hjälp av lite extra vatten och näring – om de blir skadade.  

Byggblock konstruerade av mycel och träflisor, bland annat. Foto: 2018 Stanford-Brown-RISD iGEM Team

Även här på jorden försöker flera företag och forskare att bygga klimatvänliga och komposterbara byggnader av svamp och rester från jord eller skogsbruk. Även om hela hus kanske dröjer ett par år så börjar mycel-plattor redan användas för till exempel ljuddämpning eller isolering. Tunnare sjok av tät mycelväv kan ersätta läder och till och med plast i en del förpackningar.  

Vi kan vara säkra på att svampsporer, tillsammans med några sturska bakterier, redan har rest långt mycket längre ut i rymden än vad vi har.

Men på en framtida rymdbas så kommer svamparna inte bara att behövas till bostäder. De har en fantastisk förmåga att filtrera vatten, fånga upp tungmetaller och bryta ned olika gifter. Champinjon eller shitake-odlingar är ett effektivt sätt att både omvandla avfall till något ätbart, och ett komplement till potatisar eller alg-smoothies.

På längre sikt kommer svamparna att vara helt avgörande för att omvandla Mars-grus till matjord. Och om de framtida rymdresenärerna nånsin vill njuta av potatis-vodka, alg-mjöd eller nåt annat alkoholhaltigt så måste de såklart ta med sig en liten påse med jästsvampar. 

Problemet är bara att svampar, precis som alla andra tuffa, tåliga och anpassningsbara organismer, också kan ställa till problem för oss. De kan orsaka sjukdomar eller angripa växterna som vi odlar och de har visat sig väldigt bra på att snabbt hitta nya nischer att frodas i. Här på jorden verkar stigande temperaturer också föra med sig att fler svampsjukdomar drabbar oss människor.  

Och de är minst lika bra som oss på att sprida sig till nya platser. Redan i dag kämpar den internationella rymdstationen med ett ihärdigt mögelproblem, svarta prickar som växer till sig på fuktiga väggar och i instängda hörn.  

Kanske är svamparna till och med bättre rymdresenärer än vad vi är. Studier har visat att mögelsporer kan överleva 200 gånger strålningsdosen som skulle döda en människa. Dessutom fixar de uv-strålning, torka, extrem kyla och det mesta annat som en lång rymdresa har att erbjuda. Det gör dem både till perfekta följeslagare och skrämmande konkurrenter.  

Den fortsatt starka signalen bevisar att sondens antenn fortfarande är riktad mot jorden, som den ska vara – men Voyager 1 säger något annat. Foto: Nasa/JPL/Caltech

Astronomer och astrobiologer pratar ofta om risken att vi ska infektera andra planeter med bakterier från jorden som liftar på satelliter eller Mars-robotar. Svamparna har inte fått lika mycket uppmärksamhet. Men vi kan vara säkra på att svampsporer, tillsammans med några sturska bakterier, redan har rest långt mycket längre ut i rymden än vad vi har. De har antagligen till och med redan lämnat vårt solsystem, liftande på Voyager-satelliterna. Kanske har de en bättre chans att hitta ett nytt hem där ute än vad vi har.

 

Torill Kornfeldt är vetenskapsjournalist och författare och medverkar regelbundet i Ny Teknik.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer