Till väsnter Keiichi Matsudas dystopiska vision av ar-världen.

Med morgondagens internet blir vår värld aldrig sig lik igen

2020-04-02 06:00  

Med 5g, artificell intelligens och miljarder kameror kommer vi att bygga en digital värld ovanpå vår verkliga planet. Ny Teknik berättar i fem steg om framtidens internet – när ”hela världen känns som internet.”

Peter Ottsjö

Vår värld är på väg att bli målad med data. Internet ska bli en plats vi alltid befinner oss i, var vi än är. Information ryms då inte bakom platta skärmar, utan omsluter oss. En del kallar det här den rumsliga datoreran. Eller operativsystemet för vår fysiska värld. Spegelvärlden.

Men det vanligaste begreppet för att beskriva den här framtiden är augmented reality-molnet. I en text i fem delar förklarar Ny Teknik vad ar-molnet är, hur det fungerar och på vilka sätt det kommer att förändra världen.

Del 1: Ar-molnet

Vår planet och allt på den kommer att scannas och uppdateras i realtid. Både det stationära (som byggnader och träd), det tillfälliga (som byggprojekt och vägarbeten) och det flyktiga (som människor och fordon i rörelse). På allt detta läggs en osynlig digital hinna – likt plastfolie som smiter åt över en grönsak – från vilken digital information kan uppenbara sig.

Ori Inbar, grundare av mässan Augmented World Expo, har en mängd bildekalsvänliga fraser för att beskriva den här världen. ”Sök kommer att ske med blick, inte text.” ”Navigering går från hypertext till hyperrymd.” ”Delade meddelanden blir delad närvaro.”

– Vi är helt klart på väg mot en osynlig, allestädes närvarande, användning av datorer, säger författaren och teknikjournalisten Charlie Fink, som är aktuell med boken Convergence.

Charlie Fink. Foto: Charlie Fink

Att vår värld kommer att bli målad med data är något Fink brukar säga under sina föreläsningar, och det är en fras som återkommer flitigt i Convergence. Ett exempel ur boken: ”skiftet till en värld som målats med data förvandlar vår hantering av information till en samling rumsliga händelser. Det är ett nytt paradigm som kommer att vara mer omstörtande än internets födelse.”

De pionjärer som nu lägger fundamenten till den här framtiden har i stort sett enats om ett begrepp för att beskriva tekniken: ar-molnet. Som du hör på namnet är det valt mer av praktiska än poetiska skäl.

Låt oss bena ut det.

Molnet: data och information som inte lagras lokalt, nära användaren, men som ändå är tillgänglig dygnet runt oavsett var användaren befinner sig. Kapacitet och prestanda kan, jämfört med andra lösningar, enkelt skalas upp.

Ar: augmented reality, eller förstärkt verklighet. När du genom en skärm ser digitala objekt framträda i den fysiska miljön, och kan interagera med dem.

Och vad är då ar-molnet? Det har definierats så här: en bestående digital 3d-kopia av den verkliga världen för att möjliggöra delade ar-upplevelser för många användare och enheter samtidigt. Man kan addera att 3d-kopian inte bara är bestående utan också kontinuerligt uppdaterad i realtid.

Än så länge har vi bara fått små glimtar av vår blivande hybridvärld av det fysiska och det digitala. Tänk på de virtuella ansiktsfilter våra barn (och ibland vi) maskerar sig med på Snapchat och Messenger. Föreställ dig sedan sådana filter på en planetär skala.

Eller tänk på ar-spelen på din telefon, eller på ar-headset som Hololens och Magic Leap. Föreställ dig att de är nätta som ett par vanliga glasögon, eller behändiga som ett par kontaktlinser. Föreställ dig att synfältet matchar dina ögons förmåga och att den visuella kvaliteten på det som ritas upp är så hög att du inte ens ifrågasätter den.

Vad ser du då?

Del 2: Scener från den nya ar-världen

Filmmakaren och tidigare Leap Motion-medarbetaren Keiichi Matsuda såg en dystopi. I sin omtalade kortfilm, Hyper-reality, får vi följa en kvinna som knappt kan skymta verkligheten bakom alla artificiella reklamfönster, där världen inte är så mycket målad med data som förorenad av den.

Keiichi Matsudas dystopiska vision av ar-världen. Foto: Keiitchi Matsuda

Så behöver det inte bli.

Det kan lika gärna vara avskalat och diskret.

Tänk i stället på en liten röd tredimensionell knapp. Den svävar i luften, bredvid en svamp, och är det enda virtuella inslaget i panoramat, en skog som klätts i höstens färger. Knappen indikerar, likt pricken över en app på telefonen, att det finns mer information att få. Du fäster blicken på knappen varpå svampen får markerade konturer och en textruta uppenbarar sig. ”Trattskivling. SVAMPEN ÄR GIFTIG! Vissa trattskivlingar och trådskivlingar innehåller ett gift (muskarin) som påverkar nervsystemet. Hälsningar från oss på Giftinformationscentralen.”

”Ar i sin mest sofistikerade form levereras med fjäderlätt beröring. En viskning. Ett ljus som glimtar till. Hela världen kommer att börja kännas som internet, eftersom hela världen är internet. Det bara finns där, precis som luft, när du behöver det”, skriver Charlie Fink i Convergence.

Man kan jämföra det med att tygla informationsflödet på en smarttelefon. Den med en god digital hygien har redan stängt av alla utom de allra mest nödvändiga notiserna. Många har hundratals appar på telefonen, men använder bara ett fåtal dagligen. På samma sätt kommer det att fungera i den rumsliga datoreran. Världen kommer att vara målad med data, men användaren väljer vilka lager den vill ta del av.

En reklamfilm för Pokémon Go ger en föraning om vad som väntar. Foto: Niantic

Lager eller filter: kanske blir det begreppen som ersätter sådana vi använder nuförtiden, som appar och fönster. Likt bildredigering i Photoshop kan vi i en ar-värld välja vilka som ska vara synliga. Vi kan slå ihop lager, duplicera dem, manipulera dem.

Föreställ dig Sergels Torg, någon gång i framtiden. Många förbipasserande har aktiverat Instapaint-lagret för att se de mest populära utsmyckningarna av glasobelisken.

Andra gör kaströrelser med imaginära bollar för att fånga de Pokémon som gömmer sig runt plattan.

Ett extremt populärt lager är ArtNotAds som ersätter reklamskyltar med konst från lokala förmågor. Om åskådaren gillar vad den ser kan hen dels swisha ett valfritt belopp till konstnären, dels välja att besöka konstnärens virtuella utställning.

I den här världen kommer alla att veta allting, hela tiden. Du vet namnet på den bekanta du råkar springa in i på stan, eftersom det står där, bredvid hens huvud. Du vet vilka kläder folk bär (och kan köpa dem själv innan de hunnit försvinna ur synfältet), om förbipasserande fordon håller hastighetsgränsen, vad dina vänner och andra tycker om lunchhaket du står utanför.

De här exemplen är inte särskilt påhittiga. I filmen 2001 – ett rymdäventyr porträtteras framtidens kommunikation med ett slags telefonhyttar för videosamtal. Stanley Kubricks mästerverk hade premiär 1968, fyra år efter att liknande teknik demonstrerats på världsutställningen i New York.

– Vi kan bara tänka på framtiden genom nuets prisma. Kubrick kunde inte föreställa sig att en enhet som är mindre och lättare än en bok skulle bli framtidens tv. På samma sätt är jag helt säker på att det är något riktigt, riktigt, stort som jag missar nu när det gäller augmented reality, säger Charlie Fink.

Med rubriken ”Välkommen till spegelvärlden” erkände tidskriften Wireds teknikorakel Kevin Kelly att han också famlade i blindo. ”Våra exempel nu är enkla och triviala, precis som våra tidigaste prognoser för vad internet skulle utvecklas till. Det verkliga värdet kommer att framträda ur biljontals oväntade kombinationer”.

Men Kellys reportage – som ofta lyfts fram och citeras av namnkunniga röster inom ar-industrin som ett trovärdigt scenario – gav ändå en del kittlande bilder av framtiden. Han såg framför sig hur Siri och Alexa fick liv och form med virtuella fotorealistiska 3d-skal.

”De kan se den här världen, och bli sedda...de kan inte bara höra våra röster utan också se våra gester, notera alla detaljer i vårt kroppsspråk och förstå hur vi mår.”

En vision för ur en ar-värld kan se ut. Foto: Open AR

Och sedan tog Kelly ett kliv som för oss, under coronavåren 2020, fortfarande framstår som ren science fiction.

”Historien kommer att bli ett verb. Med en handrörelse kommer du att kunna åka bakåt i tiden, var du än befinner dig, och se vad som hänt tidigare. Du kommer att kunna lägga en virtuellt återuppbyggd 1800-talsvy över den nuvarande verkligheten. För att besöka en tidigare tidpunkt på en plats så kan du bara återgå till en tidigare version i loggboken. Hela spegelvärlden kommer att vara som en Word- eller Photoshop-fil som du kan återställa. Eller så kan du scrolla framåt i tiden. Konstnärer kan skapa framtida versioner av en plats, på själva platsen. Dessa framtida versioner kommer att framstå som verkliga eftersom de är byggda utifrån nuet i den fullskaliga världen.”

Kevin Kelly hade när han skrev sitt reportage tagit del av Keiichi Matsudas bloggartikel, rätt och slätt döpt till ”Spegelvärldar”. Matsuda talade i den om att byta verkligheter lika enkelt som vi idag växlar mellan appar. Om att kunna ses virtuellt oavsett det fysiska avståndet.

”Vi kommer att förvrida tid och rum, böja eller bryta mot den fysiska verkligheten för att passa våra behov. Allt detta kommer att bli normalt och uppenbart för oss”, skrev Matsuda.

Telenärvaro så som Facebook föreställer sig det. Foto: Facebook

Vid en första anblick är det halsbrytande visioner. Men för den som har som jobb att spana in i framtiden är Kevin Kellys och Keiichi Matsudas spegelvärldar inte så galna som de kan låta. Magnus Frodigh, forskningschef på Ericsson, säger att det svenska telekomföretaget ”tror jättemycket på ett 3d-internet”, med allt vad det kan innebära.

När Ny Teknik talade med Frodigh för en tid sedan kunde ingen föreställa sig att en stor del av jordens befolkning skulle sitta i karantän på grund av det nya coronaviruset, men delar av det han berättade då känns extra angeläget nu.

– Man kan tänka sig att du som individ vill besöka Stockholm, men bara i form av din digitala representation. Man kan turista utan att åka någonstans. Du kanske vill åka till en plats digitalt först för att provtitta. Kolla hotellrummet, känna hur sängen känns. Men kanske blir upplevelsen så jäkla bra att du inte behöver åka dit på riktigt.

Eller kanske, som vi nu alla är medvetna om, blir det en ren nödvändighet.

Men kom ihåg den röda knappen vid svampen. Den mest värdefulla informationen i en värld som målats med data är den enkla och avskalade, den som träder fram när du behöver den, vid rätt tid och plats. Med smarta glasögon eller kontaktlinser behöver du inte göra något alls. Du är kvar i verkligheten, men har begåvats med en förmåga att se nya saker.

Ori Inbar har påmint om att ordet skärm ursprungligen användes för att beskriva en separering, en avskärmning. Vi har accepterat att den digitala världen existerar bakom platta ytor, åtskild från den verkliga världen. Homo sapiens gick länge med rak rygg, men sedan tio år har människan börjat gå framåtlutad, med blicken fäst på smarttelefonen.

”Det är dags”, skriver Pattie Maes, en forskare vid MIT Media Lab, ”att omvärdera smarttelefoner och erbjuda en radikalt annorlunda, överlägsen typ av gränssnitt”.

Maes berättar att hennes labb jobbar med att utveckla system som likt kontaktlinser ”praktiskt taget försvinner, alltid är med oss, alltid är påslagna”.

– De som jobbar med ar idag levererar många av sina produkter till en smartphone, men ondgör sig över det faktum att vi måste vända blicken bort från världen när vi använder dem. Vi måste lösa detta helt galna sätt att multitaska där vi hela tiden växlar mellan den verkliga och den digitala världen, säger Charlie Fink.

Smarta glasögon från Nreal. Foto: Nreal

Vilken teknik behöver vi uppfinna för att göra verklighet av allt det här? Svaret är: ingen. All den teknik som krävs finns redan. Det är bara det att den än så länge är för primitiv, för dyr, för tidig. Komponenterna som krävs väntar på att kombineras. Tänk på allt som behövs – allt samarbete mellan hårdvara och programvara – för att du ska kunna göra en webbsökning. Tänk på de nästan 30 åren som passerade mellan Arpanet och Googles födelse.

– Vi har fortfarande bara i början av den här resan. Du vet, jag har varit med från starten och vi är fortfarande bara i början. Och det finns ju inget som som bestämmer hur lång början ska vara, säger Charlie Fink.

Del 3: Tekniken som krävs börjar ta form

Likafullt går det att bena ut vilken infrastruktur som är avgörande för att förvandla internet från något platt, gömt under glas, till en plats som samexisterar med det verkliga.

Till att börja med behövs en 3d-karta eller digital modell av den fysiska världen. Tänk på den här kartan som Google Maps för datorer. Det är en sådan karta som självkörande bilar behöver för att kunna navigera säkert. Och mycket riktigt använder autonoma fordon djupkameror – som lidar – för att generera eller använda en sådan karta. Tänk på plastfolien igen, men föreställ dig att den har ett finmaskigt mönster bestående av olika geometriska figurer som smiter åt runt alla objekt i rummet.

Inscannat rum. Foto: Facebook

Samtidigt har vi ju inte talat om att göra en 3d-karta av bara ett rum, ett hus eller en stad – utan av en hel planet. En intressant lösning på det problemet har startupen 6d.ai. Företaget har utvecklat en programvara med slam-teknik (slam står för simultaneous localization and mapping) där vem som helst med en smartphonekamera kan scanna in sin omgivning. Tanken är alltså att vi ska crowdsourca den planetära kartan. Först för att göra den komplett och därpå för att hålla den uppdaterad.

En grupp som ofta är i rörelse och håller upp sina telefoner mot omvärlden är alla de miljoner människor över hela jorden som spelar Pokémon Go. Och just som den här artikeln var redo för publicering så meddelade 6d.ai att företaget blivit uppköpta av Pokémon Go-studion Niantic.

”Ett stort steg mot att bygga ar-molnet”, hälsar 6d.ai, och lägger till att ”Niantic är byggt för att ta sig an den utmaningen och leverera den ar-mjukvara som behövs för att göra en 3d-karta av världen”.

På senare år har det blivit vanligare med 3d-kameror i konsumentprodukter som smarttelefoner. Apple fick nyligen mycket uppmärksamhet för sin lidarutrustade Ipad. 6d.ai har säkerligen inget emot den utvecklingen, men deras programvara kräver ingen djupkamera.

Djupsensorbolaget Occipital gav i februari ett exempel på hur snabbt utvecklingen sker på det här området. Occipital har tagit fram en programvara som läser in rum lika snabbt och enkelt som det är att filma dem med en mobilkamera. Om den kommande appen är lika imponerade som i videon kan du slänga måttstocken. På ett ögonblick återges det verkliga rummet som en digital kopia och precis som med 6d.ai:s teknik behövs ingen djupkamera. ”Det är utan tvekan vårt mest avancerade tekniska framsteg”, skriver företaget på sin hemsida.

Med 3d-kartor och slam-teknik får alla objekt på kartan (inklusive användaren) en koordinat som, till skillnad från gps, har centimeterprecision.

När vi bygger den här ar-världen kommer allas – åtminstone alla som vill bosätta sig i den – kameror alltid vara påslagna. För att förstå varför hjälper det att tänka på kameran som vårt extra robotöga. Kameran är i det sammanhanget inte till för att fånga och spara bild och video (även om det naturligtvis också går bra), utan för att tolka omgivningen. Robotögat skickar data till artificiell intelligens som är belägen på användarens egen enhet eller i molnet. Ai:n försätter virtuell information i rätt sammanhang, känner igen objekt och jämför realtidskartan med tidigare versioner.

Bestyckad med all denna teknik börjar det bli möjligt att bygga ar-molnet.

Minns ni definitionen? ”En bestående digital 3d-kopia av den verkliga världen för att möjliggöra delade ar-upplevelser för många användare och enheter samtidigt.”

Låt oss bena ut det också.

Delade upplevelser: Om du och jag går mot en pokémon-figur från varsitt håll kommer en av oss att se dess framsida och den andre dess baksida. Och det ska inte spela någon roll om du har Android-glasögon och jag har Ios-glasögon.

Ett exempel på en delad ar-upplevelse där digitala objekt är förankrade i den verkliga miljön. Foto: 6dai

Bestående: I en ar-värld kan digital information adderas, redigeras eller raderas, men den ska inte med automatik försvinna så fort användaren släcker lagret eller befinner sig utom synhåll. Den digitala skylt en användare ser utanför resturang en dag ska finnas på exakt samma plats även nästa dag. Det här kallas i ar-sammanhang för ankare: att man förankrar digitala objekt till en särskild position.

Man bör i sammanhanget även lägga till något som kallas ocklusion. Det innebär att digitala objekt kan gömmas bakom verkliga objekt för att öka känslan av att ar-informationen samexisterar med den fysiska världen.

För Matt Miesnieks, vd för 6d.ai, är detta ändå inte tillräckligt. Miesnieks påpekar att tekniken också måste fungera utan att användaren har några förkunskaper och den måste fungera mer eller mindre ögonblickligen. Väldigt få skulle ha något tålamod till att vänta på att den digitala världen först måste läsas in.

Charlie Fink adderar att det krävs en ny typ av webbläsare för augmented reality. Föreställ dig att du var tvungen att ladda ner en app för varje hemsida du vill besöka. Så fungerar det med ar i dag.

– Utan html – inget Google. Jag kan göra en sökning och hitta saker som förvaltas av Amazon eller som förvaltas av Google och det är tack vare html. För ar behöver vi vad jag kallar en universell visuell webbläsare. Vi kan inte ha olika gränssnitt för allt utan ett gemensamt språk. Men det finns ingen överenskommelse om det där än, det existerar inte.

Så lär det inte förbli, om den ideella organisationen Open AR Cloud Association får bestämma. Organisationen – som samlar flera av ar-industrins mest tongivande aktörer – arbetar just nu för att designa en plattform för vad de kallar ”open spatial computing”. Därutöver finns det planer på vad Open AR Cloud döpt till hstp, som naturligtvis står för hyperspace transaction protocol.

”Det här är bästa sättet att göra verklighet av den vision som många refererar till som spegelvärlden, eller den spatiala webben”, skrev organisationen i en artikel förra hösten.

Det kanske minsta tekniska bekymret med ar-molnet är själva molnet. Det pågår en exempellös kolonisering av jordklotet med datahallar som det står Google, AWS och Microsoft på.

Däremot har det fram till nu saknats en metod för transport av data mellan användare och moln med den kapacitet och prestanda en ar-värld – denna enorma kollektiva samling direktsändningar – skulle kräva.

5g nämns över 100 gånger i boken Convergence. Det är enkelt att förstå varför. Om smarta glasögon, kontaktlinser eller någon annan form av enhet vi bär framför ögonen ska få ett lika brett genomslag som smarttelefoner krävs att de är designade för människor, inte för att få plats med så mycket hårdvara som möjligt. Vi ska helst inte ens tänka på att vi bär dem.

Då behöver mycket av arbetet som krävs för att generera den digitala informationen i ar-världen ske på distans – något som 5g-standarden är designat för att hantera. När vi ska summera vad som definierade 5g-eran kan dess bidrag till ar-molnet mycket väl hamna överst på listan.

Del 4: Världens största teknikbolag gör sig redo

Ar-molnet är inte en angelägenhet bara för startups med revolutionerande idéer, utan också en framtid som världens största teknikbolag rusar mot, för att slå vakt om sin kärnaffär. Inget av företagen underskattar det här skiftet.

Microsoft har utvecklat ar-headsetet Hololens (och uppföljaren Hololens 2) som riktar sig till företagskunder. Många av de bästa augmented reality-tillämpningarna som existerar här och nu är designade för exempelvis industri- eller sjukvårdsföretag. Att Microsoft begriper vart vi är på väg råder det ingen tvekan om: youtuba valfri föreläsning av Alex Kipman, mannen som lett arbetet med utvecklingen av Hololens och Microsofts djupkamera, Kinect.

Den franske kirurgen Thomas Grégory genomförde förra året en operation iförd en Hololens, ett headset som kan projicera hologram i synfältet. Tekniken används även vid träning inför operationer. Foto: Microsoft

Google tänker förstås inte tillåta att någon annan tar över om sökfältet i den traditionella webbläsaren ersätts av information som träder fram på den plats och tidpunkt då vi behöver den. Klick på länkar kanske kan, som Ori Inbar sagt, ersättas av klick på tegelstenar, men räkna med att Google vill pinka in sitt revir oavsett vilken skepnad internet antar framöver.

Google har sedan flera år plattformen Arcore, och lanserade nyligen Cloud anchors, som tillåter bestående och delade augmented reality-upplevelser. Ett exempel på en tidig och primitiv version av ar-molnet är Googles mobilapp, Just a line.

Facebook är, om någon skulle ha råkat missa det, ganska angeläget om det här med delade upplevelser. Företaget har redan gjort mycket för virtual reality med sitt kompetenta och (förhållandevis) billiga headset, Oculus Quest.

Mer relevant i sammanhanget är att Facebook också utvecklar ar-glasögon och är i full färd med lägga grunden till sitt eget ar-moln, döpt till Live Maps.  Denna 3d-karta ska, berättade Facebook under sin Oculus Connect-konferens i höstas, ”konstruera en representation av världen i flera lager. Den visar var du är i det fysiska rummet, känner igen hur saker ser ut och kan förstå den inneboende meningen hos objekt.”

Apple gör elegant hårdvara och vd Tim Cook har gång efter annan lovprisat möjligheterna med augmented reality.

– Jag tror att det kommer att förändra allt. Om ett par år kommer vi inte att kunna föreställa oss livet utan ar, sa Tim Cook nyligen, i en HBO-sänd tv-intervju gjord på uppdrag av mediebolaget Axios.

Att Apple utvecklar ar-glasögon är techvärldens sämst bevarade hemlighet. Företaget har plattformen Arkit och har redan börjat smyga in komponenter i sina produkter – lidarteknik i nya Ipad till exempel - som kan komma väl till pass i de kommande glasögonen.

De senaste uppgifterna gör gällande att Apples första ar-hårdvara släpps tidigast 2023. Eftersom 5g vid det laget kommer att vara hyfsat utbyggt låter prognosen ganska rimlig.

Amazon Web Services erbjuder sina kunder plattformen Sumerian för att göra det enklare att komma igång med ar-utveckling. Företagets förälder, e-handelsbjässen Amazon, klurar säkert på en lösning där man inte betalar med ”1-click” på en webbsida, utan med ”1-glance” i den verkliga världen.

Vare sig teknik eller kapital kommer således stå i vägen för denna sköna nya värld. Men det finns gott om andra hinder – och det är inga bagateller direkt.

Del 5: Dröm eller mardröm

Om du tycker att säkerhet och integritet är viktiga frågor i dagens it-samhälle är det naturligtvis ingenting mot en värld där alla har kameror påslagna hela tiden. Kameror kopplade till artificiell intelligens som kan identifiera personer, var de befinner sig, vad de gör och till och med hur de mår.

När Google lanserade Glass blev användarna av dessa tidiga ar-glasögon kallade ”glassholes”, eftersom folk ansåg det vara obehagligt att inte veta om de fångades av Glass-enhetens kamera. Med nuvarande lagstiftning – som dataskyddsförordningen gdpr – skulle mycket av det som beskrivits i den här texten inte vara tillåtet så länge relevant data inte kan anonymiseras.

Och även om det går att lösa finns risken alltid att informationen kommer i orätta händer på grund av cyberkriminella eller statligt sponsrade hackare. Om rätten till ett privatliv utsätts för hårda prov nuförtiden skulle den vara utrotningshotad i ett ar-samhälle.

Därtill kommer frågan om vad som är verkligt och inte. Att addera virtuella element till den fysiska världen kan göra oss smartare och våra omgivningar roligare, men tekniken kan lika gärna användas för att vilseleda betraktaren. ”Fake news” kommer att bli ”fake reality”.

Risken är också att Keiichi Matsudas dystopi är mer sannolik än man hoppas på. Affärsmodellen som får internet att snurra bygger på annonsering och kanske blir vi tvungna att acceptera reklam för att få ta del av ar-samhällets alla fördelar.

Det finns tid att bena ut de här frågorna. Ar-samhället uppstår inte över en natt utan flytten dit kommer att ske gradvis. När vi väl är där kommer vi att vara på samma planet, men i en ny värld.

”De ekonomiska och sociala konsekvenserna”, skriver Charlie Fink, ”är omfattande. Det här kommer att förändra sättet vi lever på, sättet på vilket vi umgås med varandra, sättet på hur vi arbetar och tillbringar vår fritid. När bärbara 5g-enheter utvecklas och mognar kommer en ny våg av innovation att dränka världen i möjligheter. De största teknikföretagen har redan satt sig till bords. Insatserna är höga. En hel del människor kommer att bli rika. Och några företag kommer kanske att gå under.”

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer