SKF hjälper musiker att hålla takten

De senaste sju åren har den svenska musikern Martin Molin arbetat på ett nytt musikinstrument. Han kallar sin uppfinning för "Marble Machine". Även om den är fullt spelbar medger Martin att den är fullkomligt opraktisk.– Gitarrer och keyboards är bra verktyg för att göra musik. En Marble Machine är nästan den sämsta lösningen man kan ha, säger han.

Över en kvarts miljard visningar på Youtube

För att fullt ut förstå Molins uppfinning krävs en förklaring av vad det egentligen är. Instrumentet liknar en viktoriansk spinnmaskin och är fylld med 2 000 stålkulor som Molin kallar för "marbles". En tidig prototyp han byggde spontant blev en viral succé där klippet som visar hur Martin spelar på sitt instrument fått över 250 miljoner visningar på Youtube. Efter det skapade Molin en annan, mer sofistikerad och vevdriven prototyp som lyfter kulorna till maskinens topp. Därifrån faller de genom olika mekanismer tack vare gravitationen. Vissa av kulorna faller på vibrafonplattor som spelar specifika toner, medan andra faller på slagverkspads.

Den berömmelse Martin fick genom sina inlägg var delvis anledningen till att SKF fick upp ögonen för honom. Där kom Roger Emlind in i bilden, en erfaren SKF-ingenjör som blivit huvudlänk mellan Molin och företaget. Roger ser sig själv som både bollplank och vägvisare för Martin inom SKFs produktvärld, där han introducerar traditionella ingenjörsprinciper för att lösa de okonventionella utmaningar som Marble Machine skapar.

För det är en stor utmaning att utveckla en mekanism som har tajming och spelar musik i takt. För att uppnå det har han bland annat vänt sig till SKF för hjälp.– En stor sak jag har insett är betydelsen av tillförlitlighet. Maskinen måste fungera konsekvent. Jag vill inte att den ska gå sönder och svika en publik, förklarar Martin.

Viktigt att kunna spela

Med vägledning från SKF och andra lär sig Molin de viktiga ingenjörsprinciper som hjälper honom att fullända sin maskin. Han publicerar regelbundet en YouTube-video där han delar sina idéer såväl som sina framsteg och motgångar. Ofta hjälper tittarna honom att lösa problemen.

För Martin är det viktigt att kunna spela på maskinen, snarare än att bara trycka på en knapp och ställa sig åt sidan. Även om kulorna faller i ett förprogrammerat mönster, krävs Martins handpåläggning för att skapa musikalisk dynamik.– Musiken är förprogrammerad, men om jag inte drar i spakarna blir det inte dynamiskt.

På så sätt kan han dämpa vissa sektioner, vilket skapar förändringar mellan vers och refräng. Dessutom inkluderar en del av maskinen bassträngar, som han själv spelar.– Det måste finnas överraskningar och misstag. Jag vill verkligen använda den live, så att varje konsertpublik får en unik version av musiken, förklarar han.

Molin säger att han har planer på att bygga en tredje version av Marble Machine. När den är fulländad hoppas han kunna använda den i sina liveshower med sitt band, Wintergatan.

Mekanisk musik 

Maskinen är helt mekanisk utan elektriska eller elektroniska delar. Den har tydliga likheter med instrument som pianolan, eller självspelande pianon som var populärt i början av 1900-talet. Som en del av sin forskning besökte Molin två museer för mekaniska instrument.– Dessa instrument tenderar att fascinera en minut, varefter folk blir uttråkade, säger han. Anledningen till det är, förklarar han, att de inre mekanismerna i Marble Machine är synliga och inte dolda bakom paneler. Genom att visa maskinens inre håller han människor intresserade. 

Detta knyter också an till Molins känsla av att han skapar en skulptur, om än en rörlig sådan som skapar musik. Det är en balans mellan konst och ingenjörskonst.– Om jag använde elmotorer skulle jag nog kunna ta bort 60 procent av komponenterna. Men från ett konstnärsperspektiv är det meningsfullt att göra det på mitt sätt.

En utmaning som Molin ställs inför är stålkulornas exakthet. För att musiken ska kunna hålla en stadig takt måste de kontrolleras med en noggrannhet på en millisekund.– Det är mer exakt än vad en mänsklig musiker kan uppnå. För en mänsklig musiker anses en liten variation i tajmingen vara "känsla" eller "groove", men det gäller inte för en trummaskin. Då blir det istället otajt, hur liten avvikelsen än är. 

Molin arbetar ständigt på att förfina designen av porten som släpper kulorna enligt kraven för den förprogrammerade musiken. Han verkar ha ett slags hatkärlek-förhållande till dessa stålkulor som “beter sig illa”, som han säger.– Graden av ondska som de kan uppnå har förvånat mig. De är i grunden kaotiska och vill skapa kaos. Ett problem jag känner mig redo att lösa i version 3.

Martins öppna inställning leder ibland till att han snubblar över potentiellt banbrytande lösningar på de utmaningar som uppstår. Huygens-drivningen, skapad av den nederländska fysikern Christiaan Huygens på 1600-talet, är ett sådant exempel. Innovationen var ursprungligen designad för att driva klockor med kraft från vikter och hjälpa äldre teleskop att följa stjärnornas rörelse över himlen.

– Jag planerar att använda Huygens-drivningen för att stabilisera krafttillförseln med hjälp av gravitationen, säger Molin.

Ingen vanlig maskindesigner

Roger Emlind, ingenjör med gedigen erfarenhet från SKF och tidigare även SAAB, beskriver samarbetet med Martin Molin som en helt ny upplevelse.
– Han är ingen vanlig maskindesigner och har en vilja att lära sig och är öppen för sina utmaningar, säger Roger.

Martins konstnärliga fokus kräver en otraditionell syn på maskindesign. Därför har Roger anpassat lagerkonstruktionen därefter. Sedan SKF kom med har Roger varit rådgivare och föreslagit SKF-produkter som kan underlätta Martins arbete. Marble machine version 3 kommer innehålla SKF-komponenter som kedjehjul, kedjor, Y-lager och bussningar. Y-lagret möjliggör enkel positionering med två bultar, medan bussningen ger stabil positionering och minskar vibrationer. Emlind har också bidragit med teknisk precision, som genom sina beräkningar för Huygens-drivningen.– Jag ville se om det fanns ett sätt systemet kunde vara felkonfigurerat. Det är sådana frågor en ingenjör behöver ställa, säger Roger och tillägger att han blev "blåst av banan" av Martins uthållighet och vilja att dela sina utmaningar, trots att han är ny inom ingenjörsvärlden. 

Även om det ännu inte finns en fungerande modell är version 3 tänkt att bli den slutliga versionen av Marble Machine. Just nu arbetar Martin med att förfina de separata delarna, som svänghjulen och Huygens-drivningen, och att införa fotpedaler istället för en handvev, så att han har båda händerna fria för att spela maskinen.

Trots de sju år Molin lagt ner på projektet är han fortfarande entusiastisk och ivrig att nå slutet.– Jag vill färdigställa maskinen för att visa vad som kan hända när man inte ger upp sina drömmar, säger han.

– Hela Marble Machine-projektet är en riktigt intressant och vacker kombination av konst och ingenjörskonst. Det är därför jag blev intresserad, avslutar Roger.

Att förvandla ett ostadigt rpm till ett stadigt bpm – så håller SKF takten.