Starten blev strulig för moderna kolmilan

2019-12-05 06:00  

Biokolanläggningen i Stockholm ska binda koldioxid motsvarande 700 bilars avgaser varje år. Men än har den inte ens nått en femtedel av det. Ändå planeras en uppskalning.

Syftet med biokolanläggningen i Högdalen är att den ska omvandla trädgårdsavfall till biokol som sedan grävs ned i Stockholms trädplanteringar som jordförbättring. Biokol har en struktur som en tvättsvamp och binder därför vatten och näringsämnen effektivt.

Merparten av den koldioxid som växterna har absorberat binds på så sätt i marken och stannar där i hundratals år. På så sätt blir biokolet en kolsänka som ”tar tillbaka” koldioxid från atmosfären.

Tillverkningen görs genom pyrolys i en syrefattig reaktor och bygger på kolminornas metod för att framställa träkol. Men här sker processen i modern tappning. Maskinen matar automatiskt in fliset i reaktorn och fyller det färdiga biokolet i säckar.

Men under de dryga 2,5 åren som anläggningen har varit i gång har det varit trögt att få den att fungera problemfritt. Främst har det varit problem med för stora kvistar och pinnar bland fliset.

”Vi har fått fixa och trixa”

För att sortera bort det största materialet kompletterades anläggningen med en skaksikt. Men den var underdimensionerad och fick senare kompletteras med en trumsikt, som separerar materialet genom en perforerad roterande trumma.

Sedan blev det problem när fliset fryste ihop i klumpar.

– Det har lett till att vi har börjat lagra materialet bättre och även installerat en förvärmare av materialet, säger Jonas Dahllöf, enhetschef på Stockholm Vatten och Avfall, som äger anläggningen.

Förvärmaren är en spannmålstork som värmer fliset med hjälp av varmluft. En del av överskottsvärmen som biokolproduktionen ger upphov till leds till spannmålstorken.

– Nu går den som vi hoppades. Det är en pilotanläggning och jag har egentligen inte haft förväntningar på att den skulle producera för fullt från dag ett. Vi har fått fixa och trixa, säger Jonas Dahllöf.

Läs mer: Det moderna kolet kan bli en klimaträddare

I två månader har anläggningen fungerat i stort sett som den ska. Det betyder att den är i gång i upp till tio dagar i stöten, dygnet runt. På årsbasis ska den då producera cirka 300 ton biokol av 1 100 ton trädgårdsavfall.

Men än så länge har det bara blivit 80 ton biokol. Merparten har sålts till trafikkontoret som gräver ned det i sina trädplanteringar. I stället för en kolsänka som binder koldioxid motsvarande avgaser från 700 bilar varje år räknar Stockholm Vatten och Avfall med att det hittills har gett klimatnytta i storleksordningen ett års utsläpp från 140 bilar.

Överskottsvärmen från tillverkningen leds till Stockholm Exergis fjärrvärmenät. När anläggningen går som förväntat ska den kunna värma 80 normalstora trerumslägenheter. Men under de här 2,5 åren har det bara blivit 360 MWh, vilket räcker till 15 lägenheter under ett år.

Genom att Stockholm Vatten och Avfall får betalt både för biokolet och överskottsvärmen ska biokolanläggningen vara lönsam. Efter åtta år – om den går som den ska – ska den ha betalat sig själv.

Planer på en anläggning som är 20 gånger större

Tack vare överskottsvärmen från biokolproduktionen kan Stockholm Exergi sälja fjärrvärme med minusutsläpp. Det är lite dyrare än vanlig fjärrvärme men gör att kunderna får tillgodoräkna sig minusutsläppet. Hittills har fyra kunder nappat: Akademiska hus/KTH, Konsultfirman 2050, tankesmedjan Fores och Stockholms stad.

Men enligt Stockholm Exergi är intresset så stort att en väntelista med fler potentiella kunder har upprättats. Därför undersöker bolaget nu möjligheten att skala upp biokolsproduktionen i Stockholm.

Planen är att bygga en anläggning som är cirka 20 gånger större än den i Högdalen. Stockholm Exergi utreder lämpliga platser både i norra och södra Stockholmsregionen. Hur mycket anläggningen skulle kosta avslöjar inte Stockholm Exergi, men uppger att det rör sig om ”över 100 miljoner”.

– Vi arbetar för att ta fram ett beslutsunderlag till vår företagsledning och styrelse. Men ännu har inga investeringsbeslut tagits, säger Fabian Levihn, utvecklingsansvarig på Stockholm Exergi.

Läs mer: ”Så lång är vägen till fossilfritt stål”

Den nya större anläggningen ska kunna ta emot 25 000 ton trädgårdsavfall och producera mellan 4 000 och 5 000 ton biokol per år. Det skulle ge en kolsänka motsvarande utsläppen från cirka 8 000 bilar, enligt Stockholm Exergis beräkningar.

– Det skulle bli den största biokolanläggningen som vi känner till i Europa, säger Kåre Gustafsson, projektledare på Stockholm Exergi.

Anläggningen i Högdalen ska drivas vidare så länge det går. Om Stockholm Exergi gör verklighet av sin ambition om en större anläggning hoppas Stockholm Vatten och Avfall kunna använda Högdalen mer för forskning och utveckling. Till exempel vill man testa att använda andra avfallsflöden för att näringssätta biokolet så att det inte bara fungerar som jordförbättrare utan även gödning.

– Vi kanske kan använda rejektvatten från reningsverken eller köra olika mixer av trädgårdsavfall, säger Jonas Dahllöf.

”Den har verkligen inspirerat oss”

Även om Stockholm Exergi inte har fått ut exakt så mycket som de hade hoppats från biokolanläggningen under de första 2,5 åren är Kåre Gustafsson ändå nöjd.

– Den har verkligen inspirerat oss på Stockholm Exergi att jobba vidare med kolsänkor. Vi undersöker ett spännande scenario där vi skulle kunna försörja stockholmarna med värme och elektricitet och samtidigt ta bort en miljon ton koldioxid ur atmosfären varje år. Dels med biokol men också med bio-CCS, säger Kåre Gustafsson.

Maskinen kostade cirka 4 miljoner

Biokol är en relativt ny benämning som används för att skilja produkten från träkol. Biokol kan framställas från annat material än trä och används vanligtvis för att förbättra jordar och skapa klimatnytta.

Biokolanläggningen i Högdalen i Stockholm ägs av Stockholm Vatten och Avfall men har byggts i ett samarbetsprojekt med Stockholm Exergi och Stockholms stad.

Projektet har finansierats med ungefär 10 miljoner kronor från Bloomberg Philanthropies. Själva maskinen kostade knappt 4 miljoner kronor.

Linda Nohrstedt

Mer om: Biokol Koldioxid

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt