Guide: Varför är kryptovalutor så energikrävande? 

2021-12-02 06:00  

13 frågor, 13 svar – och ett påstående. Ny Tekniks Peter Ottsjö tar dig steg för steg genom den heta frågan om kryptovalutor, bakomliggande mekanismer och elförbrukning.

Förbjud energikrävande utvinning av kryptovalutor i EU. Det dundrade generaldirektörerna för Finansinspektionen och Naturvårdsverket på Dagens Nyheters debattsida i november. Och flera länder – inte minst Kina – har redan bannlyst kryptobrytning. 

Det är sant att utvinning av kryptovalutor som bitcoin och ethereum kräver betydligt mer energi nu jämfört med när de var unga. Samtidigt kan det vara på sin plats att nyansera bilden en aning. 

I den här texten kommer vi att förklara hur proof-of-work, den metod som används för att bryta bitcoin, fungerar. Vi kommer att sätta alarmerande siffror i ett något större sammanhang och berätta om det energisnåla alternativ som den tunga blockkedjeplattformen ethereum sägs byta till under 2022.

Längre ned i artikeln har vi talat med Klas Malmén på Finansinspektionen där det framgår att myndigheten inte viker en tum från den ståndpunkt som förmedlades i DN. Malmén kallar proof-of-work ”samhällsskadlig ur ett miljöperspektiv”.

Vi har också talat med bitcoinexperten Ludvig Öberg som tycker att delar av debattartikeln är missvisande och att ”proof-of-work får överdrivet mycket kritik”.

Men låt oss ta det från början. 

Vad är en blockkedja? 

En databas med speciella egenskaper. Data registreras i små paket som kallas block. Blocken är kryptografiskt knutna till varandra från det allra första så kallade genesisblocket. Kryptovalutor som bitcoin använder blockkedjor. Bitcoin är decentraliserad, vilket innebär att det inte finns någon enskild mellanhand som verifierar transaktioner. 

Vad är proof-of-work? 

Det är vad man kallar en konsensusalgoritm. Den används dels för att möjliggöra tillitslösa överföringar av kryptotillgångar i ett decentraliserat nätverk. Dels för att skapa incitament som gör det lönsamt att vara en hederlig aktör i nätverket och olönsamt att försöka attackera det. 

Vad menas med konsensus i det här fallet? 

Noderna i nätverket måste vara överens om vilken version av blockkedjan som är den korrekta och sanna. De måste med andra ord vara synkroniserade. På så sätt undviks bland annat problemet med dubbelspendering. 

Vad är dubbelspendering? 

I en fysisk värld kan du inte betala med en hundrakronorssedel och samtidigt ha den kvar, redo att spenderas på nytt. I en digital värld kan en centralt placerad mellanhand – en bank exempelvis – granska en överföring för att säkerställa att en illvillig aktör inte försöker spendera samma tillgångar vid flera tillfällen. 

Med kryptovalutor finns det som sagt ingen mellanhand och därför används en konsensusalgoritm, som proof-of-work. 

Hur kan en konsensusalgoritm åtgärda problemet med dubbelspendering? 

Det kan man fråga sig. Och då kan man samtidigt passa på att fråga varför bitcoins (och många andra kryptovalutors) konsensusalgoritm heter proof-of-work. Översatt betyder det bevis-på-arbete, men vad innebär det?

Grafik: Jonas Askergren Fakta: Peter Ottsjö

Transaktioner i en blockkedja samlas som sagt i små datapaket som kallas block. För att en transaktion mellan två parter ska anses vara genomförd måste blocket skapas av en nod i nätverket och godkännas av övriga noder i nätverket. Först då blir blocket en del av blockkedjan.

Läs mer: Kazakstan överväger ny kärnkraft – brytning av krypto ökar elförbrukningen

Om det vore trivialt att få skapa ett block skulle det vara enkelt att missbruka systemet. Därför krävs en insats, ett bevis på arbete. Med proof-of-work måste en aktör som vill skapa ett block upplåta processorkraft, vilket innebär en kostnad i form av utrustning och elektricitet. 

Processorkraften används till en form av kryptografiskt designad gissningslek (själva arbetet). Den nod i nätverket som först gissar på ett svar som matchar gissningslekens kriterium får rätt att skapa nästa block i kedjan. Övriga noder i nätverket kan sedan, tack vare blockkedjans kryptografiska egenskaper, enkelt kontrollera att noden uppfyller detta kriterium (själva beviset).

Fläktenheter i en bitcoinutvinning i Virginia, USA. USA är ett av de länder i världen där den mesta bitcoinutvinningen sker. Foto: Steve Helber

Varför vill någon lägga pengar på att upplåta processorkraft åt det här? 

För att det är lukrativt. Den som får skapa ett block erhåller bitcoin för besväret. Det är därför dessa aktörer i nätverket kallas bitcoin-grävare: det är så här nya bitcoin över huvud taget uppstår. 

Men blir inte gissningsleken enklare och arbetet allt mer försumbart ju fler som är med och gissar? 

Nej, det är en av många grejer som är fiffiga med proof-of-work. Det är också dessvärre skälet till att det nu talas om förbud mot metoden. 

Inbyggt i proof-of-work-protokollet är en regel som stipulerar att gissningslekens svårighetsgrad i genomsnitt ska låta en nod gissa rätt svar var tionde minut. Det är en konstant. Ungefär varannan vecka justeras svårighetsgraden upp eller ner baserat på antalet gissningar (kryptobranschen säger inte gissningar, utan ”hashrate”) i nätverket.

Läs mer: Nätmäklaren Robinhood hackad – 7 miljoner användare drabbade

Under de första åren med bitcoin, när inte så många deltog i gissningsleken, kunde vem som helst med en dator upplåta processorkraft och ha en chans att gissa rätt. Numera krävs det i regel mängder av så kallade asic-datorer (asic står för application-specific integrated circuit) som är specialbyggda för att gräva bitcoin. 

Det här gör att bitcoins blockkedja vid det här laget är extremt robust: en illvillig aktör skulle behöva kontrollera 51 procent av nätverket för att ha någon chans att attackera det. Att försöka sig på en attack vore vansinne både med tanke på resurserna som skulle krävas, och för att det är betydligt mer lönsamt att agera hederligt. 

Problemet är bara att mängden elektricitet som numera används för att hålla igång nätverket gör att en del anser att bitcoin är en särskilt vårdslös form av miljöförstöring.

Kraftverket Greenidge Generation i staden Dresden, New York, var ett nedlagt kolkraftverk men drivs nu med naturgas för att bland annat förse en stor bitcoinutvinning med el. Foto: Julie Jacobson/AP/TT

Är det en särskilt vårdslös form av miljöförstöring? 

Det vore så enkelt att svara ja på den frågan. En av dem som gör det är nederländske dataforskaren Alex de Vries, som ligger bakom den kryptokritiska sajten Digiconomist. När medier skriver att ”nu orsakar bitcoin lika mycket koldioxidutsläpp som landet X” är det allt som oftast Digiconomists så kallade ”Bitcoin energy consumption index” som anges som källa. 

Fram till nyligen var Digiconomists estimat att bitcoins årliga koldioxidutsläpp låg på samma nivå som Chile. För tillfället är det Nigeria. 

Det låter ju förfärligt. 

Ja, det låter ju förfärligt. Möjligen är det också det. Jämförelsen med nationer är dock lite bekymmersam. 

För det första finns det andra saker i vår värld som också kan buntas ihop och ställas mot hela länder. Jul- och annan högtidsbelysning sägs kräva över 200 TWh per år, vilket är ungefär lika mycket som hela Sydafrikas energikonsumtion under ett år.

Läs mer: Nu förbjuder Kina kryptovalutor – bitcoin faller: ”Kalldusch”

För det andra är estimaten just bara estimat, det finns i nuläget ingen möjlighet att säga något säkert om bitcoins energiåtgång. Digiconomists uppskattning är att bitcoin för tillfället använder 197 TWh/år, medan oberoende forskningsinstitutet Cambridge Centre for Alternative Finance anger 114 TWh/år (när detta skrivs). Branschorganisationen Bitcoin Mining Councils siffror stannar på 188 TWh. 

För det tredje: låt säga att något av de högre estimaten är korrekt. Om bitcoin förbrukar 188 TWh/år så motsvarar det enligt Bitcoin Mining Council 0,12 procent av världens totala energiproduktion, åtminstone om man räknar in sådan energi som använts för bitcoinbrytning som annars skulle ha gått till spillo. Något mindre smickrande är att valutan slukar åtminstone en halv procent av världens totala elproduktion.

För det fjärde så behöver man reda ut vilket energislag som används för utvinningen av bitcoin. Även här finns det olika estimat, där hållbara energikällor, enligt Cambridge Centre for Alternative Finance, sägs stå för allt från 20 till 70 procent av all utvinning. Om man tar det lägre estimatet så är det ungefär i paritet med världen som helhet, men högre än Ryssland, Kina och Indien.

Läs mer: Så blev bitcoin en miljöbov: ”Väldigt stor påverkan”

Bitcoinbrytarnas vilja att helhjärtat ställa om till förnybar brytning kan diskuteras. Å ena sidan finns det initiativ för att i nätverket öka mängden energi som kommer från hållbara källor, och förespråkarna framhåller gärna att processorerna som används blir mer energieffektiva över tid. Men å andra sidan finns det också gott om exempel på bitcoin-miners som gett smutsiga kolkraftverk nytt liv. 

Och eftersom de specialbyggda asic-kretsarna inte kan användas till så mycket annat än att gräva kryptovaluta – samt snabbt passerar sitt bäst före-datum – så leder det till ett rätt så dystert avfallsberg, något som Digiconomist påtalat.

Företaget Sangha Systems i Illinois, USA, utvinner kryptovaluta. Foto: Antonio Perez/Chicago Tribune/TNS/Sipa USA

Och så är det ju helt vansinnigt att slösa energi på att låta mängder av processorer ägna sig åt meningslösa gissningslekar? 

Detta är ett argument som inte sällan förs fram i debatten. Är ett helt nytt decentraliserat finansiellt system meningslöst? Är kostnaden för nätverkets säkerhet och integritet hög jämfört med det traditionella bankväsendets? Är det lika meningslöst att bryta guld i gruvor för att sedan mestadels använda den sällsynta ädelmetallen i smycken? 

Ett helt nytt decentraliserat finansiellt system låter ju fint, men är det inte bara en försköning av den galna kryptomarknad där folk köper gif-memes för miljonbelopp? 

Det är köparens marknad, antar jag. Det är sant att så kallade NFT:s (non-fungible token, vilket förenklat betyder unika digitala filer som inte kan kopieras och därmed bara ha en ägare åt gången) väckt stor uppståndelse i år. Och man kan onekligen höja på ögonbrynen åt en del av de digitala objekt som varit till salu och varför de fått folk att öppna sin kryptoplånbok. 

Men även här behöver man nyansera bilden en aning. Metaverse är i antågande vare sig du vill det eller inte, och med det kommer helt nya ekonomier att växa fram. Med kryptoteknik kan konstnärer, musiker och andra göra digitalt innehåll, samtidigt som de kan värna sin upphovsrätt och ta betalt, också det utan behov av några mellanhänder. Faktum är att delar av kryptocommunityt anser att decentralisering, transparens och öppenhet kan göra metaverse till det internet vi en gång drömde om, men som de sociala medie-jättarna fått oss att sluta tro på. Facebook må ha fått oss att prata om metaverse igen, men vi kan be en stilla bön för att det inte är deras virtuella värld vi ska bosätta oss i.

Läs mer: Vad är metaverse, och varför pratar alla om det nu?

Och plötsligt känns den där proof-of-work-gissningsleken inte fullt så meningslös längre. 

Den blockkedja som mest förknippas med dessa utopiska scenarier är inte bitcoin utan ethereum, som är en mer mångsidig plattform. Båda körs dock med proof-of-work som konsensusalgoritm. Än så länge. 

Än så länge? 

Ethereum har i många herrans år aviserat att de ska flytta sin plattform, från proof-of-work till en konsensusalgoritm som kallas proof-of-stake (bevis-på-insats). Med den metoden får noder som vill validera block använda en del av sina kryptotillgångar som insats.

Ju högre insats, desto större chans att erhålla en belöning. Det krävs då ingen särskild utrustning för att validera block. Och missbrukar man systemet finns risken att man blir av med sin insats.

Foto: Rafal Rodzoch/Caia Image/TT Sammanställning: Peter Ottsjö Källa: Coin Telegraph

Under lång tid har dock snacket om proof-of-stake inte varit så mycket mer än just snack. Det finns ett antal mindre plattformar, ett känt exempel är cardano, som använder metoden, men kryptobranschen och de som följer den har väntat, väntat och väntat lite till på att ethereum ska ta klivet. Ett skäl till det är att energiåtgången jämfört med proof-of-work skulle kunna minskas med så mycket som 99 procent. 

Men sedan någon månad tillbaka har det faktiskt blivit mer än bara snack. 

Vad är det som har hänt? 

Ethereum har uppgraderats och för tillfället körs både en proof-of-work- och en proof-of-stake-kedja parallellt. Bara den förstnämnda är ”skarp” och validerar transaktioner. Men uppgraderingen ses som ett viktigt steg inför 2022, då det sägs att ethereum ska gå över till proof-of-stake helt och hållet. 

Varför dröjer det om nu proof-of-stake är så energieffektiv? 

För att det är en konsensusalgoritm som aldrig testats i stor skala, på en plattform av ethereums storlek. Du kan hitta proof-of-stake-förespråkare som menar att metoden jämfört med proof-of-work är säkrare och mer decentraliserad, och skeptiker som säger motsatsen. Ingen vet riktigt. 

Och eftersom det finns frågetecken kan ingen än så länge säga säkert om proof-of-stake blir så säkert och robust som proof-of-work bevisligen är.

 

Klas Malmén. Foto: Finansinspektionen

Finansinspektionens expert: ”Proof-of-work är samhällsskadligt”

Debattartikeln i Dagens Nyheter, där generaldirektörerna för Finansinspektionen och Naturvårdsverket föreslår ett EU-förbud för proof-of-work, har väckt uppståndelse och fått en hel del kritik av kryptobranschen.

Men Klas Malmén, samordnare för Finansinspektionens innovationscenter, säger till Ny Teknik att myndigheten står fast vid sin ståndpunkt. Malmén kallar proof-of-work ”samhällsskadligt ur ett miljöperspektiv”.

Skulle man inte kunna använda proof-of-work som en metod för en snabbare omställning till förnybart?

– Så ser inte vi det. Vi har en brist på förnybar el, både i Sverige och globalt. Då ska den inte användas till energiineffektiv verksamhet, som vi anser att proof-of-work är. Den är samhällsskadlig ur ett miljöperspektiv och bör förbjudas. Det är lämpligare att vi använder vår förnybara el till den så viktiga klimatomställningen.

Varför är den energiineffektiv?

– Jo, för att många aktörer är med och gissar en sak samtidigt för att kunna vinna och få skriva ett nytt block på kedjan. Och det här samtidiga gissandet är det som bidrar till ineffektiviteten jämfört med andra konsensusmetoder. Det är ingen annan konsensusmetod som har en i närheten av lika ineffektiv process. I proof-of-stake har man en fördelning av vem som ska skriva ett nytt block, vilket gör att man inte behöver tävla mot varandra.

Hur vet du att proof-of-stake fungerar?

– Ja, det kan inte vi garantera, men det finns idag inga nya kryptotillgångar som grundar sig på proof-of-work. Därför att man insett att den tekniken inte är hållbar i längden. Några av de nyare kryptotillgångarna, som baseras på bland annat proof-of-stake, har nu en marknadsvärdering som är i paritet med bitcoins för ett och ett halvt år sedan. Sedan kan det säkert finnas andra risker med dem.

– Men att ethereum landat i att de behöver byta till proof-of-stake är ju också ett kvitto på att det är görbart och att det behövs. De gör det av kapacitets- och säkerhetskäl, men också på grund av energieffektiviteten. Det är ett bevis på att andra konsensusmetoder fungerar.

Det tycks inte klartlagt huruvida proof-of-stake fungerar på en plattform av bitcoins eller ethereums storlek?

– Ja, återigen: för ett och ett halvt år sedan var bitcoin på en nivå som några av de som använder proof-of-stake är på idag. Var går gränsen för när den kan anses beprövad? Jag skulle också vilja lyfta säkerhetsriskerna för proof-of-work.

Vilka är riskerna?

– Det finns något som heter halveringsfunktion. Ungefär vart fjärde år halveras antalet bitcoin som miners får i ersättning. Den blir alltså lägre och lägre, till dess att man inte får någon ersättning alls. Då ska man basera hela ersättningen på transaktionsavgifter. Det där är inbyggt i systemet. Hur ska ersättningen till dem som ska hålla bitcoins blockkedja säker se ut då? Det finns stora risker inbyggt i proof-of-work och frågetecken framåt.

Det finns siffror på att bitcoin står för 0,12 procent av världens totala energiförbrukning. Är det ett så stort problem egentligen?

– Nu jämför du äpplen och päron här, mellan energi- och elanvändning. All energi som används? Då pratar vi när man åker bilar, när man producerar stål och när man gör massor med saker som inte har med el att göra. Så vi måste skilja på energianvändningen och elanvändningen. Och om vi tittar på elanvändningen som andra digitala tjänster använder sig av så är det en betydande mängd. Man kan förstås fråga om elmängderna är på rätt nivå, men oavsett om det är Cambridge University eller Digiconomist som mäter så är de väldigt höga. Det är nog alla överens om. Om Cambridge eller Digiconomist är i närheten av att ha rätt är det ungefär lika mycket som alla datacenter i hela världen tillsammans förbrukar. Vi tycker att det är ett ganska signifikant problem.

Man kan å ena sidan, som många gör, jämföra bitcoin med hela länders elförbrukning. Å andra sidan kräver bitcoin mindre el än ett års jul- och högtidsbelysning.

– Ja, men vi försöker sätta det i ett perspektiv. Vi kan förstås också jämföra det med andra finansiella tjänster. Bitcoin hade potential att kunna vara ett peer-to-peer-nätverk för betalmedel, det har man inte lyckats leverera på. Det som i praktiken har hänt är att man är en delmängd i ett mycket större flöde av finansiella tjänster och som behöver olika saker runt omkring för att fungera. Så vi kan jämföra med exempelvis Visa, som har en helt annan typ av energianvändning än vad bitcoin har. Även om Visa har vissa energikostnader i form av kontor och personal och flygresor och allt möjligt så är deras energianvändning betydligt lägre än vad den är för bitcoin.

 

Ludvig Öberg. Foto: Foto: Lasse Hejdenberg 

”Missvisande av generaldirektörerna” 

Stora kryptoplattformen ethereum vill göra sig av med energikrävande metoden proof-of-work. Men det finns en anledning till att det dröjer, säger bitcoin-experten Ludvig Öberg. 

Ludvig Öberg är medgrundare till kryptomäklaren Safello, medlem i Svenska Bitcoinföreningen och driver Konsensuspodden. Han tycker att förslaget om att förbjuda proof-of-work som utvinningsmetod bygger på felaktiga antaganden. Generaldirektörerna för Finansinspektionen och Naturvårdsverket, som står bakom förslaget, skrev i Dagens Nyheter att ”det finns andra metoder för att utvinna kryptotillgångar”. 

– Det tycker jag är missvisande. Hade det varit sant hade man gjort så redan. Men det är inte sant. Man kan inte likställa proof-of-work med proof-of-stake och tro att det bara är att byta det ena mot det andra. 

Varför inte? 

– Ja, till exempel har proof-of-stake en annan säkerhetsmodell, och vissa svagheter som proof-of-work inte har. 

Vad är det för svagheter? 

– Med proof-of-work måste den som gräver fram ett block spendera energi. Men du kan bara peka den energin mot en version av verkligheten, mot en version av blockkedjan. Skapas det två olika alternativ så måste man välja mellan kedja A och kedja B. Med proof-of-stake kan man satsa på båda kedjorna samtidigt. 

Hur kan man åtgärda det? 

– En åtgärd är det som kallas ”slashing” där det kryptografiskt kan bevisas att en aktör satsat på fel kedja. Den blir straffad och kan förlora sin insats. Men det är ganska komplicerat att få till och det är en av anledningarna till att det tagit tid för ethereum att gå över till proof-of-stake. 

Ett perspektiv på proof-of-work är att det är miljöfarligt. Ett annat är att proof-of-work är den bästa och enda bevisat säkra metoden som finns för ett decentraliserat finansiellt system. Hur ska man resonera? 

– Jag tror att de flesta skulle hålla med om att proof-of-work är säkrare än proof-of-stake. Frågan är bara hur säkert det behöver vara i praktiken. Det kanske går att tumma lite på säkerheten utan att det blir några problem. Då kanske det ur ett visst perspektiv skulle vara bättre att byta till proof-of-stake. 

– Men jag tycker proof-of-work får överdrivet mycket kritik också. Bitcoin-mining har ganska speciella egenskaper i sin elförbrukning. 

På vilket sätt då? 

– Nätverket kan slås av helt modulärt, man kan slå av maskin för maskin för maskin. Man kan göra det på väldigt kort tid och det kostar egentligen inget att stänga av och starta upp dem, till skillnad från pappersmassabruk, stålverk, data och, ja, nästan vilken industri som helst. 

Det Ludvig Öberg är inne på här har Ny Teknik skrivit om tidigare. Redan nu, i Boden, används kryptomaskiner för frekvensreglering i elsystemet. En omställning till förnybar elproduktion, som är mer benägen att ge upphov till plötsliga frekvensstörningar, kan gå snabbare och bli mer skonsam om det finns fler resurser för att reglera frekvensen. 

Om frekvensen går under ett visst värde kan nämligen strömmen till kryptomaskinerna snabbt dras ned. 

Men påverkar det inte maskinernas möjligheter att utvinna bitcoin? 

– Jo, men det är ju linjärt, samma chans hela tiden. Säg att du i genomsnitt skulle tjäna 1 000 kronor per timme, men får 1 001 kronor för att slå av maskinerna i stället. Då är det bara att göra det. Det finns ingen industriprocess som tar skada. Det är väldigt flexibelt. Det finns synergier med förnybar el och bitcoin-mining. Och det är lite mer komplext än att bara säga ”bitcoinmining är dåligt, proof-of-work är dåligt, förbjud det”.

Finansinspektionens Klas Malmén tar upp att det finns frågetecken kring vad som händer med bitcoins nätverk när det inte längre finns några bitcoin kvar att gräva fram.

– Han har rätt i att vi inte riktigt vet vad som händer när alla 21 miljoner bitcoins har skapats. Den nuvarande teorin är att mängden transaktionsavgifter kommer att öka och kompensera för den minskande mängden nya bitcoins som skapas. Redan nu är transaktionsavgifterna mellan 2 och 15 procent av den totala belöning miners får för att skapa ett block. Det tyder på att en transaktionsavgiftsmarknad kommer att skapas och att det kommer finansiera säkerheten av nätverket. Det ska även poängteras att det kommer skapas nya bitcoin hela vägen fram till runt 2140, så det är inget akut problem.

Proof-of-work jämfört med proof-of-stake

Gräva fram/skapa ett block
Proof-of-work (pow): Mängden processorkraft avgör sannolikheten att gräva fram ett block.
Proof-of-stake (pos): Storleken på insatsen eller antal kryptomynt avgör sannolikheten för att få skapa ett nytt block.

Belöning
Pow: Den som gräver fram ett block först får en belöning. Bitcoin-
grävare, exempelvis, erhåller bitcoins.
Pos: Den som får skapa ett block får betalt i transaktionskostnader.

Konkurrens
Pow: Kryptogrävare använder processorkraft för att bli först med att gissa rätt svar på en krypteringsuppgift.
Pos: En algoritm bestämmer en vinnare baserat på storleken på dess insats.

Utrustning
Pow: Krävs numera specialutrustning i form av asic-datorer (”application-specific integrated circuits) och/eller gpu-processorer.
Pos: Krävs ingen specialutrustning. En standardserver är mer än tillräckligt.

Sårbarhet
Pow: Liten. Lite förenklat kan man säga att det skulle krävas 51 procent av nätverkets processorkraft för att skapa ett manipulerat block.
Pos: Oklart. Proof-of-stake har inte testats i riktigt stor skala. Lite förenklat kan man säga att det skulle krävas tillgång till 51 procent av all kryptovaluta som används som stake/insats i nätverket för att skapa ett manipulerat block.

Effektivitet och pålitlighet
Pow: Hög energiåtgång och kostnad jämfört med proof-of-stake, men mycket robust.
Pos: Låg energiåtgång och kostnad, men robustheten är ännu inte testad i stor skala.

Källa: Coin Telegraph

Peter Ottsjö

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt