Försvaret: Vi spetsar förmågan att slå ut drönare 

2022-02-02 15:45  

Försvarsmakten testar just nu nya system och metoder för att hitta, hindra och oskadliggöra obemannade flygfarkoster. "Vi får regelbundna besök under våra övningar ", säger överstelöjtnant Ulf Lepp.

Under januari månad skedde flera uppmärksammande drönarobservationer i Sverige – bland annat över Stockholm och vid kärnkraftverken Forsmark och Oskarshamn.

De flesta observationerna, även polisens egna, har i efterhand kunnat avskrivas. Men i kölvattnet av dessa händelser har det ställts frågor om vilken kapacitet det svenska försvaret egentligen har att skydda sig mot drönare.

Så rustar försvaret mot drönare

I dag finns det nästan en halv miljon drönare i Sverige, och i skrivande stund är Försvarsmakten i färd med att utöka en militär förmåga kallad C-UAS (counter unmanned aerial system).

I praktiken handlar det om att ge fler förband nya tekniska system och metoder för att kunna upptäcka, identifiera och eventuellt även hindra och neutralisera drönare. 

– Vi får regelbundna besök under övningar och vid militära skyddsobjekt. Det finns ingen information om vem som flyger drönaren när den är i luften. Därför behöver vi spetsa vår förmåga att kunna upptäcka och slå ut drönare innan de kommer fram till skyddsobjektet, säger Ulf Lepp, överstelöjtnant och huvudman för skydd mot drönare i Försvarsmakten.

Försvaret testar ny teknik för bli bättre på att upptäcka och hantera otillåtna drönare. Det säger överstelöjtnant Ulf Lepp, huvudman för skydd mot drönare i Försvarsmakten. Foto: Fredrik Helmertz/Försvarsmakten


"Många håller sig inte till reglerna"

Ett annat växande problem, enligt Ulf Lepp, är att många av privatpersonerna som köper drönare inte håller sig till reglerna som finns. Det gäller exempelvis flygförbudszoner, eller registreringen av obemannade farkoster som väger över 250 gram eller är utrustade med kameror och andra sensorer.

Läs mer: Drönare levererade hjärtstartare – räddade liv

Oavsett vem som styr drönaren ska flygningar inte ske vid skyddsobjekt, säger Ulf Lepp.

– De flesta som flyger drönare professionellt sköter sig, men jag uppskattar att 90 procent av privatpersonerna har mycket varierande kunskapsnivå när det gäller bestämmelserna. Det gör att det har blivit allt viktigare för Försvarsmakten att kunna skydda sig mot otillåten användning, exempelvis flygningar över förbjudna militära skyddsobjekt.

Försvaret testar just nu ett antal system som har köpts in i Sverige och utomlands. Den nya C-UAS-förmågan kommer att bestå av tre olika lösningar: 

  • En för fasta anläggningar, som flottiljer, förband och andra militära skyddsobjekt. 
  • En som kan användas vid förflyttningar, som transporter av trupp eller materiel. 
  • Ett kroppsburet system som kan varna trupp eller enskilda soldater om att det finns drönare i närheten. 

Kräver radar med bättre räckvidd

Målet är att kunna upptäcka otillåtna drönare i ett så tidigt skede som möjligt. Detta för att hinna vidta åtgärder mot drönare som finns nära ett militärt skyddsobjekt. Men för att försvaret ska kunna förbättra den förmågan krävs exempelvis nya typer av radarsystem. 

– Små drönare flyger sakta och lågt, vilket är en utmaning för konventionell radar. Men med radar som har dopplerfunktion, kommer vi kunna detektera drönare på stora avstånd. Nästa steg är att kunna hantera drönare som är mer autonoma, kan bära en större last och har längre räckvidd, säger Ulf Lepp.

Försvarsmakten får återkommande besök från okända drönare vid exempelvis militära övningsområden. Arkivbild. Foto: Jeppe Gustafsson/Shutterstock

När Försvarsmakten väl har upptäckt en okänd drönare används olika sensorer för att klassificera farkosten, och fastställa vilken modell det rör sig om. Det handlar exempelvis om ir-optik i värmekameror eller rf-detektorer för att analysera radiotrafiken mellan drönaren och dess operatör.

– Med ett bra signalbibliotek blir det enklare att avgöra vilken typ av drönare det gäller. När det är utrett kan vi snabbt kontrollera om det finns flygtillstånd i området för exempelvis en DJI Phantom 4.

Har rätt att skjuta ner drönare

Att snabbt kunna ta reda på vilken drönartyp och modell det rör sig om vid ett eventuellt intrång, gör det enklare för Försvarsmakten att fatta beslut om fortsatta åtgärder, enligt Ulf Lepp.

Läs mer: Drönare levererade hjärtstartare – räddade liv

Har drönaren inte rätt att flyga över exempelvis ett militärt skyddsobjekt, kan försvaret störa dess styrsignaler, telemetri och sensorinformation. 

– Det gör att operatören inte längre kan kontrollera farkosten. De flesta drönarna har en return to home-funktion, som gör att den flyger tillbaka till operatören om kontakten tappas. Men det är möjligt för oss att även störa ut den funktionen, och när det sker landar drönaren i närheten i stället. Då kan den utgöra bevis i en lagföringsprocess när vi polisanmäler händelsen.

Läs mer: ÖB: Sverige angrips varje dag – ”allvarlig säkerhetssituation”

Skyddslagen ger försvaret dessutom rätt att skjuta ner drönare “som uppvisar fientlig avsikt” – förutsatt att den flyger över militära skyddsobjekt, som övnings- och skjutfält eller försvarsanläggningar. 

Har försvaret oskadliggjort drönare vid något tillfälle? 

– Jag kan inte gå in på det. Vi vill inte avslöja vilka resultat vi har uppnått hittills. Rent generellt kan man säga att vi naturligtvis vill kunna undersöka drönaren för att se vilken typ av information den kan bära med sig hem. Man ska också vara medveten om att man inte längre kan vara säker på att data som drönaren samlat in enbart finns där, eller om den har hunnit skickas vidare. 

Inom EU finns det förslag på obligatoriska id-system som i realtid kan beskriva vad det är för drönare som flyger, och vem är operatör. Hur ser ni på den utvecklingen? 

– Det är ett viktigt initiativ från EU, och skulle underlätta identifiering för oss. Det kommer förmodligen att bli krav om något år, men man ska komma ihåg att det tar tid att utveckla nya standarder samt att få tillverkarna att bygga in dessa. 

Enkla drönare byggs om till vapen

Under Ny Tekniks intervju poängterar Ulf Lepp att Försvarsmaktens nya drönarförmåga i huvudsak handlar om mindre obemannade farkoster, på upp till 25 kilo. Större militära vingdrönare har i stället det svenska luftvärnet uppdraget att ta hand om.

En nedskjuten azerbajdzjansk drönare exploderar under konflikten i Nagorno-Karabach. Arkivbild. Foto: Vahram Baghdasaryan/Photolure/AP

Men under de senaste åren har det skett en utveckling där även enkla, mindre drönare har modifierats av stater eller andra aktörer för att kunna bära granater eller sprängladdningar som kan släppas från farkosten. 

– Vi vet att talibanerna och IS har försett kommersiella drönare med vapen. Ett annat exempel är konflikten i Nagorno-Karabach, där Azerbajdzjan genomförde många attacker mot Armenien med en större mängd drönare köpta på den öppna marknaden. Det är en indikation på vad framtidens konflikter kan innehålla. Därför är det viktigt att Försvarsmakten fortsätter utveckla förmågan att skydda sig mot olika typer av drönare.

"Fler förband ska kunna skydda sig"

Försvarsmaktens tester av de nya C-UAS-systemen ska fortsätta under året. Men var i landet de olika systemen ska placeras på sikt, och vilka förband som kommer att få tillgång till dem, vill Ulf Lepp dock inte gå in på. Men han poängterar att Försvarsmakten redan i dag har ett ”visst skydd” under exempelvis övningar med flyttbara system.

– Det vi gör nu är att se till att fler förband får förmågan att skydda sig mot drönare. Vår analys är också att förmågan behövs i alla konfliktnivåer – från fred till gråzonssituationer, som drönarflygningar över skyddsobjekt, och när svenska förband verkar i krigsliknande förhållanden. 

Kalle Wiklund

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt