Analys: ”Vätgassamhället – en ingenjörsdröm på väg mot genombrott”

2021-01-22 16:04  
Foto: Jörgen Appelgren, Fronius

Universums enklaste och vanligast förekommande atom är på väg att få den dominerande ställning i energisystemet som dess förespråkare har hoppats på i decennier, skriver Johan Kristensson.

Vad ska man jämföra en vätgasförespråkare med? Jag kommer att tänka på personer djupt engagerade i esperanto. Språkets upphovsman, den polske ögonläkaren L. L Zamenhof, menade att människors oförmåga att kommunicera på ett gemensamt språk ledde till krig och konflikter. Därför konstruerade han det internationella språket esperanto, tänkt att bli ett allas andraspråk. Det publicerades första gången 1887. Den grammatiska konstruktionen är snillrikt enkel jämfört med de flesta andra språk. 

Esperanto har sedan dess fått åtskilliga anhängare, vissa av dem snudd på besatta av att övertyga andra om nyttan med att samsas kring ett enda språk. Hittills har det inte gått något vidare. Högst ett par miljoner talar språket. Och ett världsspråk utan användare är en flopp hur man än ser på saken. 

Att träffa vätgasförespråkare har gett mig en liknande känsla. Låt dem lägga ut texten en stund och de målar snabbt upp ett snillrikt uttänkt system som i ett slag kan radera så väl växthusgasutsläpp som luftföroreningar – om bara tillräckligt många inser det och anammar visionen. På köpet kommer vi även slippa de konflikter oljans ojämna fördelning i jordskorpan ger upphov till. Vätgasen är betydligt mer demokratisk, eftersom de enda ingredienserna som behövs för att tillverka den är vatten och el.  

Precis som inom lingvistiken är enkelheten dygd även för ingenjörer. Väte är både den enklaste och den vanligaste atomen i vårt universum. Blott en vardera av proton och elektron. Energitätheten mätt i energi per massenhet är fenomenal i komprimerad och flytande form. Att tämja den och göra den till ryggraden i vårt energitörstande samhälle vore verkligen en elegant lösning på de utmaningar mänskligheten står inför.

Inte så mycket värd

Men problemet med vätgasen – på samma sätt som med esperanto – är ju att dess eleganta enkelhet inte är mycket värd så länge inte tillräckligt många anammar den.  

Fram tills alldeles nyligen kan det därför inte ha varit helt enkelt att vara vätgasfrälst. Att predika för döva öron kan få vem som helst att tappa tron till slut (L.L Zamenhof publicerade faktiskt sitt förslag till världsspråk under pseudonymen Doktoro Esperanto, vilket betyder ”en doktor som hoppas”). 

Men medan esperantoförespråkarna fortsätter sin ökenvandring har nu vätgasanhängarna skäl att korka upp champagnen. Intresset för energibäraren har de senaste åren snudd på exploderat. Det nådde på torsdagen nya höjder här på hemmaplan när Fossilfritt Sverige överlämnade sin vätgasstrategi till regeringen. Plötsligt blev vätgas ett samtalsämne i SVT:s Aktuellt. Finansmarknadsminister Per Bolund meddelade snabbt att regeringen även vill se till att den omsätts till en nationell vätgasstrategi.  

Ny Tekniks läsare har under de senaste åren kunnat läsa om många projekt där vätgasen utgör nyckelkomponent. Givetvis om ståltillverkning i Hybritprojektet, men även bränslecellstillverkaren Powercell och om hur stålproducenten Ovako vill använda vätgas i stället för gasol i sina ugnar.  

Inom loppet av en vecka har dessutom flera stora vätgassatsningar presenterats, från bland annat Preem och Vattenfall. Proppen har gått ur, tycks det som.

Drömmen om ett vätgassamhälle

Det är förstås en rad samverkande faktorer som har lett till att drömmen om ett vätgassamhälle nu kan vara på väg att realiseras: Prisras på förnybar el från vind och sol. Stadigt sjunkande pris på eletrolysörer – Fossilfritt Sverige väntar sig en halvering till 2030. Och kanske framför allt insikten hos bolag som LKABSSABScania och AB Volvo att vätgasen är ett måste för att deras produkter ska kunna vara med och bidra till att klimatmålen i Parisavtalet uppfylls.

Samtidigt är nog realistiska förväntningar på sin plats. Det handlar i dagsläget inte om ett komplett systemskifte, utan vätgasen blir ett av flera sätt att minska utsläppen, tillsammans med batterier och biobränslen. Det vätgasstrategin betonar är snarare hur kritisk utökad elproduktion och robustare elinfrastruktur kommer att bli framöver.

Fossilfritt Sverige förutspår dessutom att den svenska vätgasutbyggnaden snarare kommer att ske i regionala kluster än breda ut sig brett med hjälp av omfattande gasledningssystem, som planen ser ut i andra delar av Europa.

Välkomnar förstås strategin

Det är knappast heller så att vätgas som energibärare är utan utmaningar i sig. Den lätta molekylens förmåga att läcka ut ur det mesta och göra metaller spröda ställer stora krav på utformningen av systemet. Vill man ha riktigt bra räckvidd är det dessutom kryogen lagring vid –253 grader Celsius som gäller, med allt vad det innebär.

Intresseorganisationen Vätgas Sverige välkomnar förstås strategin, men tycker samtidigt att målsättningen om 3 GW installerad elektrolyseffekt år 2030 är för låg. Det är givetvis deras jobb att inte nöja sig med vunna segrar utan fortsätta trycka på.

Oavsett har de tillsammans med alla andra vätgasförespråkare rejäl anledning att fira idag. Det snabba fokusskifte vi nu bevittnar kan vara på väg att bli historiskt.

Johan Kristensson

Mer om: Vätgas

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt