På 1950-talet bestämdes att Sverige skulle satsa på inhemsk kärnkraftsteknik. Det kallades för ”den svenska linjen” och syftet var både att minska beroendet av importerad olja och ge tillgång till plutonium för det svenska kärnvapenprogrammet.
Tanken var att ett tiotal orter skulle få små kärnkraftverk för lokal användning, främst som värmeverk men även för el. För att det inte skulle bli dyrt med långa kulvertar skulle kärnkraftverken byggas nära bostäderna.