Ågestaverket blir klurigt att riva: ”Ett utmanande logistikproblem”

2020-05-25 06:00  

Sveriges första kommersiella kärnkraftverk går i graven. Rivningen blir särskilt utmanande på grund av placeringen i ett trångt bergrum.

På 1950-talet bestämdes att Sverige skulle satsa på inhemsk kärnkraftsteknik. Det kallades för ”den svenska linjen” och syftet var både att minska beroendet av importerad olja och ge tillgång till plutonium för det svenska kärnvapenprogrammet.

Tanken var att ett tiotal orter skulle få små kärnkraftverk för lokal användning, främst som värmeverk men även för el. För att det inte skulle bli dyrt med långa kulvertar skulle kärnkraftverken byggas nära bostäderna.

Men Ågestaverket blev det enda kraftverket som byggdes i programmet. För att klara säkerheten placerades det i ett bergrum. I stort sett allt utom kontrollrummet inneslöts i ett trycktätt skal med luftslussar.

Kontrollrummet i Ågestaverket omfattas inte av rivningen, men vad som ska hända med det är oklart. Vattenfall ska diskutera saken med fastighetsägaren Stockholms stad. Foto: Fredrik Ekenborg

För kylning och moderering av tryckvattenreaktorn användes tungt vatten från Norge. Det betydde att reaktorn kunde drivas av oanrikat uran som hade brutits i Sverige, vilket var en fördel eftersom inget annat land då hade insyn i om bränslet användes för att producera plutonium.

”Det blir ett utmanande logistikproblem”

Reaktorn var liten och gav som mest 68 MW fjärrvärme och 12 MW el. I tio år var den i drift innan den stängdes för gott sommaren 1974.

Läs mer: De har tränat svampar att jaga radioaktivitet

Kärnbränsle och tungvatten transporterades bort strax efter stängningen. Sedan dess har Vattenfall, som äger Ågestaverket, utfört ett visst underhåll av anläggningen, främst för att se till att den inte drabbas av korrosion.

Ågestaverket i genomskärning. Några av de stora komponenterna som ska tas bort är inringade: (från vänster) reaktortank, bränsleförvaring och tungvattentankar. Foto: Vattenfall

Men nu är det dags för rivning. I slutet av maj påbörjas arbetet med att forsla bort stora radioaktiva komponenter, till exempel laddmaskinen för bränsle och tankar som användes för tungvatten och processvatten. Själva reaktortanken ska kapas i bitar och tas ut i början av 2021.

– Vi behöver plocka bort komponenter för att skapa utrymme i hallen så att vi kan riva reaktortanken. Det här är en liten anläggning, så det blir ett utmanande logistikproblem, berättar Sven Ordéus, avvecklingschef på Vattenfall.

En fjärrstyrd kapanläggning ska byggas

Anledningarna till att rivningen har dröjt mer än 45 år efter stängningen är flera, enligt Sven Ordéus. Dels har Vattenfall väntat på att tillräckligt med pengar ska byggas upp i Kärnavfallsfonden, dels har det pågått diskussioner om vilket bolag i Vattenfallkoncernen som skulle ansvara för avvecklingen.

Läs mer: Målet: Fjärrvärme från kärnkraft ersätter kol i Finland

– Dessutom har det inte funnits en lämplig inomhusyta för mellanlagring av rivningsavfall. Det byggs nu i Studsvik, säger Sven Ordéus.

Ett av kyltornen finns fortfarande kvar och kommer inte att omfattas av rivningen. Foto: Nisse Cronestrand/Tekniska museet

Den största tekniska utmaningen i rivningen blir enligt avvecklingschefen att ta bort reaktortanken och de gamla styrstavarna. De är stora och måste kapas för att kunna forslas ut, samtidigt som själva materialet har blivit radioaktivt.

Därför ska en fjärrstyrd kapanläggning byggas särskilt för ändamålet.

– Den kommer att ha en stor sax som klipper komponenterna och så kan man stå bakom ett strålskydd och sköta den via en travers och se med hjälp av kameror, säger Sven Ordéus.

”Inledningsvis vet vi inte hur mycket kontamination vi har”

Att just tungvatten användes i Ågesta skapar också svårigheter för avvecklingen. När tungvatten används i en kärnreaktor bildas den radioaktiva väteisotopen tritium.

– Tritium diffunderar in i själva materialet så tungvattentankarna och närliggande ytor blev kontanimerade. Det är en gas som måste ventileras bort. Kan vi plocka bort stora delar av det som blev tritiumkontaminerat underlättar vi för människor att arbeta där, säger Sven Ordéus.

Läs mer: Vattenfall deltar i estnisk satsning på små kärnkraftverk

Det mest tidsödande arbetet väntas när reaktortanken, rörledningar och elledningar har tagits bort. Då ska alla byggnadsytor mätas för att se om de fortfarande är radioaktiva. De delar som överskrider gränsvärdena måste hackas eller slipas bort.

Det är också arbetsmomentet som kan innehålla flest överraskningar. Radioaktiva föroreningar kan upptäckas på ställen man inte har väntat sig.

– Det är relativt vanligt, särskilt i gamla anläggningar, där man inte hade samma krav på dokumentation som man har i dag. Så inledningsvis vet vi inte hur mycket kontamination vi har, säger Sven Ordéus.

”Man kommer att kunna gå virtuellt i anläggningen”

Målet med avvecklingen är att området ska friklassas av Strålsäkerhetsmyndigheten år 2025. Bergrummet ska förslutas och alla genomföringar i berget fylls igen med betong.

Trots att Ågestaverket har varit stängt i mer än 45 år är det fortfarande i relativt gott skick. På ytan ser det ut att vara näst intill driftklart.

Hade man lika gärna kunnat dra igång det igen?

– Nej, nej, det uppfyller inte alls dagens säkerhetskrav. Det hade kostat otroligt mycket för den lilla effekten som man hade i verket. Det hade krävt väldigt mycket arbete med styr och regler. Ventilerna har stått stilla i 40 år och packningarna har förmodligen torkat ihop, säger Sven Ordéus.

Det har funnits en del önskemål om att Ågestaverket skulle bevaras, till exempel som ett museum. Men det har aldrig varit aktuellt för Vattenfall.

Vad tycker du själv, är det synd att en del av svensk kärnkraftshistoria rivs?

– Visst, det är en intressant anläggning. Men vi ser till att den dokumenteras. Vi tar fram en 3d-modell så man kommer att kunna gå virtuellt i anläggningen. I längden är det ohållbart att spara det här. Jag tycker att det är rätt beslut att avveckla, säger Sven Ordéus.

Olyckor på Ågestaverket

Kärnkraftverket i Ågesta hade två stora tillbud och åtskilliga små under sina tio år i drift.

I mars 1968 snabbstoppades reaktorn efter att flera bränslepatroner hade skadats av vibrationer.

Året efter inträffade ett nytt stort tillbud. Då läckte 400 kubikmeter kylvatten ut i turbinanläggningen utanför berget efter att en backventil hade gått sönder. Styrsystem och kontrollfunktioner slogs ut.

Enligt Dagens Nyheter var det nära att ett rörsystem utanför reaktorbyggnaden sprängdes, vilket snabbt skulle ha tömt reaktorn på 74 ton radioaktivt vatten.

Nu blev det inget radioaktivt utsläpp, men i röran läckte cirka 500 liter dyrbart tungvatten ut. Det kunde dock återvinnas.

Rivningen av Ågestaverket

Kostnad: En halv miljard kronor.

Antal transporter: Max 200 lastbilslass.

Tid: Fyra eller fem år till friklassning.

Förväntad mängd avfall: 400 ton kortlivat avfall som ska deponeras i SFR i Forsmark och 165 ton långlivat avfall som ska placeras i SFL när det blir byggt. Mellanlagring sker i Studsvik utanför Nyköping.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt