Stökigt rymdväder kan stoppa nya månresor

2021-06-01 14:23  

Nasa vill sätta astronauter på månen till 2024. Och det är bäst att de uppnår sitt mål – sedan väntar nämligen en större risk för extrema solstormar, enligt en ny studie.

Artemisprogrammet, namnet på Nasas månprojekt, är i full gång. Astronauter ska landa på månens sydpol år 2024, även om det spekuleras om en framskjuten deadline. Fast det är nog bäst att Nasa och de företag som de samarbetar med rappar på och avslutar månprojektet innan 2026.

Mellan 2026 och 2029 väntas nämligen rymdvädret sätta en hel del käppar i hjulen (eller vad nu motsvarigheten blir för en rymdfärja). Enligt en artikel i den vetenskapliga tidskriften Solar physics ökar risken för solstormar då, vilket leder till stora risker för månfärder.

– Rymdvädret har förbisetts under början på rymdåldern, men det tas på allt större allvar nu, både för rymdfärder och för dess påverkan på jorden, säger Matthew Owens, författare till studien och rymdfysiker vid universitetet i Reading, till MIT Technology Review.

– Studien gjordes gör att studera extremt rymdväder i allmänhet, inte specifikt relaterat till rymdfärder. Men när vi ser till hela solcykeln blir betydelsen för månfärder tydlig, fortsätter forskaren.

Läs mer: Styr solens fläckar jordens klimat?

Kan störa elektronisk utrustning

En solstorm uppstår när aktiviteten på solen ökar så mycket att partiklar bildar elektromagnetiska fält som i hög hastighet kastas ut i rymden. Jordens magnetfält skyddar oss mot dessa i alla fall utom de mest extrema. Då kan solstormar störa elektronisk utrustning och elförsörjningen, samt orsaka problem för tåg- och flygtrafik när signalsystem, gps:er och radiokommunikation slås ut.

Aktiviteten övervakas av den amerikanska myndigheten NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration), som skickar sin data till olika länder, bland annat till Institutet för rymdfysik i Lund. I Sverige är det Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Svenska kraftnät som ansvarar för beredskapen mot solstormar.

På jorden är vi alltså i stort sett säkra från dessa utom i extremfall. Men ute i rymden är situationen en annan. De livsuppehållande system som astronauter på månen skulle behöva riskerar att slås ut av stora solstormar. Bemannade månfärder kan alltså vara för farliga för att genomföra när aktiviteten är för hög, enligt forskarna.

– Mellan Apollo 16 och 17 (månlandningarna i april respektive december 1972, reds anm) skedde en enorm rymdväderhändelse som antagligen hade varit dödlig om astronauter befunnit sig på månen då, säger Matthew Owens till MIT Technology Review.

Läs mer: Vart tog alla solfläckarna vägen?

Risken ökar i varannan solcykel

Vi vet inte mycket om hur solstormar fungerar. Små och medelstora stormar går att studera, men de största och farligaste är så ovanliga att det är svårt att dra slutsatser om dem. Matthew Owens och hans forskarkollegor gjorde ett försök genom att studera data över solens aktivitet under 150 år och utvecklade sannolikhetsmodeller. De lät sedan modellerna göra tusentals beräkningar utifrån olika premisser – till exempel räknade en modell med att solstormar skedde helt slumpmässigt, en att det är vanligare ju högre solens aktivitet är, och så vidare.

Efter tusentals simuleringar fick forskarna fram en slutsats som stämmer överens med vad vi vet om hur solen fungerar: risken för extrema solstormar är större i solar maximum, den del av solcykeln när aktiviteten är som högst. Men i varannan solcykel ökar risken mer mot slutet av solar maximum.

Nästa solar maximum väntas ske någon gång mellan 2023 och 2029, men eftersom vi är på den 25:e solcykeln är risken störst mot slutet av den: alltså mellan 2026 och 2029. 

– Vi kan inte förutse enskilda väderhändelser, men vi kan veta hur sannolikt det är att en extrem rymdväderhändelse ska ske. Om en månfärd senareläggs till 2026 kan det vara bättre att skjuta upp det ännu mer, till 2030, eller se till att rätt skyddsutrustning finns ombord, säger Matthew Owens till MIT Technology Review.

Fakta: Solcykeln och solar maximum

Med elva års mellanrum växlar solens magnetfält, enkelt förklarat byter den magnetiska syd- och nordpolen plats med varandra. Cykeln hänger ihop med solens aktivitet, som ökar och minskar under dess gång. Den del av cykeln när solens aktivitet är som högst kallas solar maximum och motsatsen solar minimum.

Solcykeln har observerats av astronomer sedan början av 1600-talet. Den solcykel vi nu befinner oss i kallas för den 25:e och började i december 2019. Solcykel 24 pågick från januari 2008 till december 2019, och solcykel 23 från maj 1996 till januari 2008.

Henning Eklund

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer