Urholkad integritetssyn bakom nya avlyssningsregler

Regeringen och riksdagens syn på värdet av den personliga integriteten har försvagats när man antagit ny lagstiftning som ger Säpo ökade befogenheter på senare år.

- Om man jämför med synen på integritet som rådde under 60-, 70-, 80- och 90-talen så har det skett en tydlig omsvängning, säger juristen och forskaren Markus Naarttijärvi, som inom kort lägger han fram avhandlingen ”För din och andras säkerhet” vid Umeå universitet.

- Personer som blir föremål för åtgärder och som tidigare betraktades som potentiellt oskyldiga ses nu som presumtiva brottslingar, säger han till Ny Teknik.

Markus Naarttijärvi har framförallt studerat resonemangen i propositioner och offentliga utredningar, vilka legat till grund för en ny kategori av svenska avlyssnings- och inhämtningslagar sedan 2007 och han har bara undersökt de nya rättsliga möjligheter som Säpo fått.

Säpo har bland annat fått ökad rätt att avlyssna exempelvis telefonsamtal, internettrafik och mejl och inhämta känsliga trafikdata - utan att brottsutredningar pågår. Övervakning och avlyssning sker numera också i förebyggande syfte, för att hindra nya brott.

Hans slutsats är att det som drivit fram dessa lagar inte bara rädslan för nya blodiga terrorattacker, att lagstiftaren ändrat sin syn på integriteten har också bidragit. Begreppet har fått en smalare tolkning, enligt Markus Naarttijärvi.

Kantringen skedde i början av 2000-talet, vilket talar för att det har samband med terrordådet USA 2001, uppger han.

- Då någonstans började en ny syn på integriteten växa fram. Tidigare ansågs den personliga integriteten ha ett generellt egenvärde som lagstiftaren beaktade eftersom man var rädd för att väcka misstro mot myndigheterna. Telehemligheten vägde så att säga tyngre än långtgående avlyssningsåtgärder, säger han.

Det som ändrats är inte minst hur regeringen och riksdagen balanserar de motstridiga intressena.

– Lagstiftaren har i frågor som rör rikets säkerhet ansett att en ny avvägning måste göras och den sker på bekostnad av den personliga integriteten som tycks betraktas som något av ett bondeoffer i sammanhanget. Samtidigt har de samhälleliga effekterna av en bredare övervakning tonats ner i lagstiftarens resonemang, säger han.

Bland dessa nya lagar, nämner han, den nya inhämtningslagen som började gälla den 1 juli 2012. Den ger Säpo och andra myndigheter rätt att begära ut trafikdata från operatörerna i syfte att förebygga brott som har minst två års fängelse i straffskalan. Uppgifterna får lämnas ut om det är till nytta för att hindra brott.

- Samtidigt är det Säpo som bestämmer om förutsättningarna för inhämtningen är uppfyllda, säger han.

Enligt Markus Naarttijärvis forskning är den smalare synen på personlig integritet uppenbar i förarbetena kring signalspaningslagen.

- Resonemangen är ganska så förenklade särskilt i den första versionen, säger han. Bland annat reagerade justitiedepartementet på en promemoria som läckte från försvarsdepartementet vid juletid 2008.

Lagen ger FRA rätt att signalspana i trafik som går i kabel, och förstärktes med nya integritetsinstanser efter massiv kritik åren 2008-2009.

Ändå har somliga avgränsningar i lagen som avsåg att värna integritetsintresset kommit på skam, noterar han. Bland annat fick sökbegreppen bara undantagsvis vara "hänförliga till fysiska personer". Men i verkligheten förekommer detta ofta. Det visar olika myndighetsgranskningar, uppger Markus Naarttijärvi.

- Dessutom har FRA underrättelseskyldighet att informera individer om i de fall personliga sökbegrepp har använts. Men enligt utvärderingar har så aldrig skett på grund av en ettårig tidsgräns i lagen, säger han.

Om sommarens avslöjanden kring NSAs massavlyssning säger han:

- Det är en logisk förlängning av det synsätt som lågt värderar den personliga integriteten.

Markus Naarttijärvi ska försvara sin avhandling i Umeå nästa fredag, den 6 december.