Underskatta inte smarta maskiner

Den senaste tiden har två viktiga milstolpar passerats inom artificiell intelligens och robotik.

Det brittiska ai-företaget Deepmind bygger självlärande system som bemästrar olika datorspel. Efter att det knäckt Breakout, Space Invaders och Q-Bert köptes företaget av Google för två år sedan, och i veckan spelade Deepmind det svårbemästrade kinesiska brädspelet go mot Lee Sedol, ett sydkoreanskt proffs i den yppersta världseliten.

Inför matchserien skröt Sedol i sydkoreansk tv. ”Jag vinner med 5–0”, sa han och oroade sig lite kokett för att eventuellt bara vinna med 4–1, vilket somliga skulle kunna tolka som bevis för att en dator faktiskt kan vinna mot en mänsklig go-mästare.

Det gick som det gick med det, datorn vann med 4–1. Vi får nu lägga go till raden av aktiviteter som datorer gör bättre än oss, jämte schack, Jeopardy och tredjegradsekvationer.

Milstolpen är viktig, ty go anses vara det mest komplexa spelet med perfekt information som vi människor ägnar oss åt. Hädanefter får artificiella intelligenser helt enkelt spela mot varandra.

Ett annat problem som smarta forskare jobbat hårt på är att skapa robotar som kan gå på två ben. Det har länge funnits primitiva varianter som hjälpligt tar sig fram på släta golv, men för ett par veckor sedan släppte Boston Dynamics, som ägs av Googles moderbolag Alphabet, en video där deras robot Atlas självständigt går på två ben ute i skogen, klarar sig förbi naturliga hinder och parerar attacker från en ondsint forskare bestyckad med hockeyklubba.

Ja, det går snabbt nu. Deepmind och Boston Dynamics skapar smarta system på tekniskt olikartade sätt men resultaten är i båda fallen banbrytande. Samtidigt rör det sig fortfarande om snävt specialiserad intelligens. Atlas kan inte slå en treåring i luffarschack, och Alphago har inte ens lärt sig att krypa.

Riktigt spännande blir det när olika system kopplas samman och börjar nosa på generell artificiell intelligens – mångfacetterad intelligens som liknar människans.

Vi ska inte underskatta de intelligenta maskinerna. Snart kommer vi alla att behöva förhålla oss till dem i våra hem och i arbetslivet. Men det är också lätt att överskatta dem. Ibland går utvecklingen snabbare än väntat, ibland väldigt mycket långsammare.

Genombrotten nu är frukten av ansträngningar ända sedan ai-fältet föddes för 60 år sedan, och ännu återstår massor av hårda nötter att knäcka – inte minst förståelse av naturligt språk.

Om några år är jag säker på att en robot kan kliva upp på scen tillsammans med en go-mästare, sätta sig vid bordet och med finmotorisk exakthet placera sina vinnande stenar på brädet. Kanske kan den också optiskt läsa sin motståndares förtvivlade ansiktsuttryck. Att småprata inför matchen blir knivigare.

Men den allra svåraste utmaningen för roboten är den enklaste för människan: att verkligen njuta av en seger.