Tänk om jag fattat att teknik var för mig

On Saturday morning, I (Alice) woke up and looked at Facebook, and saw this amazing post by Mariah Strengnell. I immediately thought, “this needs to go on the blog!” This post expresses perfectly what many women in and around tech have expressed to us in private conversations. It’s also something that I myself feel at times. My brother’s an engineer. At what point did that cease to be an option for me? Just like Mariah, I thought engineering meant I had to be amazing at math, which I didn’t feel I was. (Later on, I earned top marks in economics and statistics, so that belief that I held about myself was clearly wrong). We’ve recently written about the myth that “there are no women in tech” - which is a really big falsehood that the facts simply do not support. Mariah explains here the complexities behind the question “where are the women in tech” - and shares her personal experiences with tech.

By Mariah Strengnell:

Original text var på svenska, se nedan. This text has been translated from Swedish.

I often see the question, "where are the women in tech?" in various blog and news contexts and I always then feel a great, personal sadness. For what if someone had encouraged me to continue with programming when I was thirteen and loved to code and sit at the computer and problem solve for hours on end. How time just disappeared when you sat down and tried to get the code to execute as you wanted, and the feeling that you got when it finally did. What if that girl had been accepted as both a computer nerd and a typical teenage girl? Buffalo shoes during the day and mIRC in the evenings.

What if someone had said, "You who are creative and love technology and problem solving would surely love KTH!” (KTH stands for The Royal Institute of Technology - a Swedish University known for its tech and engineering courses). When KTH for me was a school for math geniuses, those in the front row in physics class, white upper class guys with Engineering parents or girls who have known all their lives that they want to work with space. What if I, as a 15-16 year-old, had seen my idol Robyn in the same context as music, tech and robots. (As KTH now does with their annual Tekla festival for girls and tech, led by Robyn).

What if someone had told me that an engineer does not have to be a man with a construction helmet on, on a construction site, standing and pointing at drawings. What if the teachers had asked the girls once in awhile if they could help when there were technical problems in the classrooms.

What if I had told myself that I can do it too, that I am not too unwise for KTH, or that being a girl and studying technology certainly can rhyme with being social and creative.

What if I and the other girls had been backed by social norms or had role models. Then we probably wouldn’t be standing here in one of the fastest growing industries where all the Anders, Stefans and Brian's wonder where all the women are (even if they’re mostly looking in the sauna, on the tennis court and in the final year classes at KTH.

Being counterfactual is a dead end, but it is important to visit occasionally. For what if Pepp (a mentor program for girls in high school who are curious about the tech world and engineering, where Mariah sits on the board) had been around when I was in high school. Even if I was set on Music Management, I would have known exactly what I wasn’t choosing. But instead, I stand here today and regret that I did not know (which is an impossible equation) that I would have fit in perfectly at KTH.

Because of this, since last autumn, Pepp is an ​​important contribution in my life. Along with my fellow role models Liva, Edit, Donna, Isabella, Anna and Caroline, we challenge, via Pepp, the picture of who can study or work with technology through a mentoring program targeted at high school girls. For, just like me, they need to be encouraged at an early age before they decide that "technology is not for me."

If you have young girls in your family or circle of friends, I urge you! Encourage them to try out or continue to code, hack, build, prototype, draw, be nerds, and play games.

"Where are the women in tech?" Some of us are here, others could have been. We can’t do anything about the past, but the future is too important to be left to only half the population.

You can get the blog weekly here.

Mariahs original text på svenska:

Jag ser ofta frågan "Where are the women in tech?" i olika blogg- och nyhetssammanhang och känner då alltid en stor, personlig sorg. För tänk om någon uppmuntrat mig att fortsätta med programmering när jag var tretton och älskade att koda och sitta vid datorn och problemlösa i flera timmar i sträck. Hur tiden bara försvann när man satt och försökte få koden att exekvera som man ville, och känslan när den äntligen gjorde det. Tänk om det som tjej hade varit accepterat att vara både datanörd och fjortis. Buffalo på dagarna och mIRC på kvällarna.

Tänk om någon sagt "du som är kreativ och älskar teknik och problemlösning skulle ju älska KTH!" när KTH för mig var en skola för mattegenier, de på främsta raden på fysiklektionen, vita överklasskillar med ingenjörsföräldrar eller tjejer som vetat hela livet att de vill jobba med rymden. Tänk om jag som 15-16-åring hade sett idolen Robyn i samma kontext som musik, tech och robotar. Tänk om någon berättat att en ingenjör inte måste vara en man med en bygghjälm på en byggarbetsplats som står och pekar på ritningar (ser ni gubben i Riesen-reklamen framför er?). Tänk om lärarna frågat tjejerna once in a while om de kan hjälpa till när det råder tekniska problem i klassrummen.

Tänk om jag hade intalat mig själv att jag också kan, att jag inte är för osmart för KTH eller att vara tjej och plugga teknik visst kan rimma med att vara social och kreativ.

Tänk om jag och andra tjejer hade blivit backade av normer eller haft förebilder. Då hade vi antagligen inte stått här i en av de snabbast växande branscherna där alla Anders, Stefans och Bengts undrar var alla kvinnorna är (även om de mest letar i bastun, på tennisbanan och i avgångsklassen på KTH).

Att vara kontrafaktisk är en återvändsgränd, men den är viktig att besöka ibland. För tänk om Pepp hade funnits när jag gick i gymnasiet. Även om jag var inställd på Music Management hade jag vetat precis vad jag valde bort. Men istället står jag här idag och ångrar att jag inte visste (vilket är en omöjlig ekvation) att jag hade passat perfekt på KTH.

Därför är Pepp sedan i höstas ett viktigt tillskott i mitt liv. Tillsammans med förebilderna Liva, Edit, Donna, Isabella, Anna och Caroline utmanar vi i Pepp bilden av vem som kan studera eller jobba med teknik genom ett mentorskapsprogram riktat till gymnasietjejer. För precis som för mig så behöver man bli uppmuntrad i tidig ålder innan man bestämt sig för att "teknik inte är något för mig".

Om du har unga tjejer i familj eller bekantskapskrets, I urge you! Uppmuntra dem att testa på eller fortsätta med att koda, hacka, bygga, prototypa, rita, nörda, spela, dröna.

Where is the women in tech?". Vissa av oss är här, andra hade kunnat vara det. Baktiden finns inget att göra åt, men framtiden är för viktig att lämnas till endast hälften av befolkningen.

Mer om Pepp:

Pepp utmanar bilden av vem som kan studera eller jobba med teknik

Pepp vill genom ett mentorskapsprogram för tjejer* väcka intresse, utmana fördomar och visa de oändliga möjligheter som teknik- och ingenjörsvärlden har att erbjuda. Genom att samla gymnasietjejer, studenter och näringsliv vill Pepp skapa sammanhang där tankar och erfarenheter utbyts, samtidigt som mångfalden ökar.

Pepp mäter inte framgång i antal adepter som efter mentorskapsprogrammet studerar eller arbetar med teknik, utan fokus ligger på att adepten efter avslutat mentorskapsprogram ska fått möjligheten göra ett aktivt val när denne väljer yrkesbana. Att adepten då väljer teknik är inte självändamålet - målet är att adepten ska ha större kunskap om vilka möjligheter teknik- och ingenjörsvärlden innefattar när hon tar .

• Teknik är enligt Pepp den gemensamma nämnaren för studier eller yrken där teknik är står i centrum. Exempel på sådana kan vara, men är inte begränsade till, ingenjörer, programmerare, produktutvecklare, teknikchefer, UX-designers och ljudtekniker
• Pepp välkomnar alla som identifierar sig som tjejer och som går i gymnasiet"

Få bloggen varje vecka här.