Digitalisering
Spionkoder fyller fortfarande etern
"Four, two, six, nine, six ... three, seven, seven, five, four". Sedan sjuttio år tjatar nummersändarna fram sina enformiga sifferramsor i etern. För den oinvigde saknar de helt mening. Men för agenter och kontraspioner är de het information.
<p>Natten mellan den 24 och 25 juli 1941 stormar personal från säkerhetstjänstens radiokontrollavdelning in i en lägenhet i Midsommarkransen, söder om Stockholm. Byggnadsarbetaren Bertil Eriksson tas på bar gärning. Framför sig har han en uppmonterad radiosändare, chiffernycklar och fjärde upplagan av "Den tappre soldaten Svejk".</p> <p>Säkerhetstjänsten har lyssnat på hans sändningar under lång tid, men först nu lyckas de pejla in honom. I beslaget finns sovjetiska instruktioner för hur de hemliga meddelandena ska krypteras och sändas. </p> <p>De kodade siffergrupperna, som skickas till och från lägenheten, innehåller frågor och svar om tyska trupptransporter genom Sverige. Men de anger också hur kodnyckeln är konstruerad. I det här fallet bygger den på ett visst ord i berättelsen om den tappre soldaten.</p> <p>Bertil Eriksson samarbetade med polisen och dömdes till fyra år och sex månaders fängelse av hovrätten.</p> <p>Nummersändningarna når sin höjdpunkt under kalla kriget, från början av 1950-talet till slutet av 1980-talet. En påtaglig nedgång märks efter murens fall 1989. Men de monotona sändningarna hörs än i?dag i etern.</p> <p>De amplitudmodulerade radiosändningarna kan höras var som helst, på vilken enkel transistormottagare som helst. Överallt på kortvågsbandet, mellan 3 och 30 megahertz, strömmar de enformiga ramsorna fram genom etern. </p> <p>Vid bestämda tidpunkter hörs deras igenkänningssignal i form av en musiksnutt eller bokstavskombination. Därefter kommer sifferserierna, upplästa av tydliga kvinno- eller barnröster. Ofta bryter rösterna på spanska, ryska tyska eller engelska. Och ibland hörs syntetiska datorröster.</p> <p>Att det rör sig om hemliga meddelanden är inte svårt att gissa. Serierna är uppbyggda på traditionellt sätt för chiffrerade meddelanden, oftast i grupper om fyra eller fem siffror. Sannolikt innehåller de uppdrag åt spioner och agenter i främmande länder. </p> <p>Sedan början på kriget följer den svenska säkerhetstjänsten agenttrafiken med såväl fasta som mobila mottagare och pejlutrustningar. Man lyssnar både på kortvågsbandets rymdvågor, med global räckvidd, och dess markvågor, med en räckvidd runt en mil.</p> <p>Markvågorna, som följer jordytan, togs tidigare emot av tusentals strategiskt utplacerade "apor" (APKVM, aperiodiska kortvågsmottagare). I Stockholm kopplades aporna via Televerkets ledningar till "apkällaren" på Malmskillnadsgatan 26, där radiospanarna lyssnade. En sådan "apa" fanns länge utanför sovjetiska legationen på Villagatan i Stockholm. Och det var en sådan "apa" som upptäckte sändaren i Midsommarkransen. Sändaren pejlades därefter in exakt med en bärbar "pejlportfölj".</p> <p>På 1990-talet tog FRA över verksamheten. Syftet vara att avlyssna och kartlägga agentradiotrafiken från utlandet, och var en del av kontraspionaget, skriver förre Säpochefen Anders Eriksson i utredningen om "Signalspaning för polisiära behov" med anledning av FRA-lagen:</p> <p>"Främmande makt kommunicerade med sina agenter ... via kortvåg. ... i form av sifferkombinationer. ... Genom att avlyssna sändningarna ... gavs möjlighet att ... få en uppfattning om underrättelseverksamhetens omfattning och intensitet. Syftet ... var ... att avlyssna radiotrafik från de utländska agenterna i Sverige till deras uppdragsgivare ... Om ett sådant radiomeddelande avlyssnades kunde avsändaren i Sverige lokaliseras med relativt stor precision."</p> <p>Det var just vad som hände i fallet i Midsommarkransen. Men sällan har säkerhetstjänsten sådan tur som då, när krypteringskoden kunde avslöjas och meddelandena dechiffreras. </p> <p>Nummersändningarna kommer från i stort sett vartenda land i världen. Dels från starka, nationella sändare som i princip dränker hela jordklotet med sina signaler, en av dem har pejlats till några mil söder om Moskva. Dels från mindre sändare på ambassader och företag. Och dels från små agentsändare, som ryms i en skokartong och lätt kan flyttas.</p> <p>Trots all modern teknik för att överföra meddelanden, vare sig det sker via internet eller satellittelefoner, är det fortfarande kortvågen som gäller för spionmeddelandena. Kortvågssändningarna kan tas emot var som helst i världen med enkla mottagare som inte kan spåras. </p>