Så lång Marsresa kan människan klara

Spacex vill skicka människor till Mars redan 2024. Det finns en del saker de behöver reda ut först.

När vi befinner oss på jorden ger vår planets starka magnetfält och tjocka atmosfär ett skydd mot extremt energirika partiklar och fragment av atomer från vårt solsystem, det som kallas kosmisk strålning. 

I rymden, där samma skydd inte finns, kan den kosmiska strålningen från solen, avlägsna stjärnor och galaxer dock leda till en ökad risk för cancer, skador på det centrala nervsystemet och degenerativa sjukdomar.

Ska vi ta oss till Mars, som bland annat har en tunnare atmosfär än jorden, gäller det därför att undersöka om vi faktiskt kan göra en sådan rymdresa på ett säkert sätt och vilka ramarna i så fall behöver vara. 

En internationell forskargrupp har tittat närmare på detta. De har bland annat kommit fram till att ja, det är möjligt att resa till Mars och tillbaka på ett säkert sätt, så länge farkosten man reser i har ett skal i ett tillräckligt tjockt material som kan skydda mot strålning. Men inte för tjockt. Då löper astronauterna en ökad risk att drabbas av farlig sekundär strålning.

Resan bör också vara kortare än drygt fyra år, tur och retur. Skulle den bli längre än så skulle astronauterna utsättas för en alltför farlig mängd strålning. 

Att ta sig till den röda planeten beräknas ta i genomsnitt nio månader, så ur den synvinkeln är det realistiskt att hinna ta sig dit och tillbaka till jorden inom ett sådant tidsspann.

Förutsättningarna för en avresa från jorden skulle vara den bästa när solens aktivitet är som störst, eftersom den då avleder de farligaste partiklarna som kommer från avlägsna galaxer.

– Denna studie visar att även om rymdstrålningen innebär stora begränsningar för hur tung rymdfarkosten kan vara och tidpunkten för uppskjutningen, och innebär tekniska svårigheter för ett bemannat rymduppdrag till Mars, så är ett sådant uppdrag genomförbart, säger UCLA-forskaren Yuri Shprits i ett uttalande.

Han leder också arbetet om rymdfysik och rymdväder vid GFZ forskningscenter för geovetenskap i tyska Potsdam och medförfattare till studien.

Forskargruppen har utgått från geofysiska modeller för partikelstrålning och kombinerat dessa med modeller för hur strålning skulle påverka människor och en rymdfarkost. 

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Space Weather.