Innovation
Månfynd bekräftar exploderande supernova nära oss
För två miljoner år sedan exploderade en stjärna nära vårt solsystem. Spåren finns på Stillahavsbotten – men även på månens yta.
Publicerad
En stjärna avslutar sitt liv med en våldsam explosion. Stjärnans materia skjuts ut i rymden då nya kemiska sammansättningar bildas.
En eller två sådana supernovor verkar ha ägt rum nära vårt solsystem för ungefär två miljoner år sedan. Bevisen för detta är ökade koncentrationer av järnisotopen 60 Fe, som har hittats i djuphavssprickor och bottensediment som upptäckts i Stilla Havet.
Den radioaktiva isotopen 60 Fe skapas nästan uteslutande vid supernovaexplosioner. Eftersom halveringstiden är 2,62 miljoner år kan fynden på jorden inte härröra från tiden för jordens födelse.
Den här supernovateorin presenterades första gången 1999 av forskare vid Münchens tekniska universitet, Tum, som hade hittat bevismaterialet i djuphavssprickor.
Nu har genom kolleger vid Rutgers University and the Planetary Science Institute i Los Alamos bevisen stärkts: de har undersökt mångrus som plockades med från Apolloprogrammets bemannade månfärder 12, 15 och 16 i den känsliga acceleratormasspektrometern vid Maier-Leibnitz laboratoriet när München.
Man hittade då ovanligt höga koncentrationer av isotopen 60 Fe i mångruset. Forskarna drar slutsatsen att månytan bombarderats med dessa partiklar, som inte brutits ner på samma sätt som när de kolliderade med luftmolekyler på jorden.
Forskarna med doktor Gunther Korschinek i spetsen antar att spåren som hittats på både jorden och på månen kommer från samma källa.
De drar dessutom slutsatsen att supernovaexplosionen skedde på ett avstånd av 300 ljusår.
Forskningen presenteras i Physical Review Letters.
