”Kretskortet inte jättemärkvärdigt”

Med en vätgasladdare kan man hålla mobilen i gång ute i naturen, på flyget och på alla ställen där det är alltför långt till en väggkontakt.

Den apparat som Maria Wäppling och Jan Herrlin har undersökt använder patroner som man kan ladda om hemma med en liten ”vätgasfabrik”.

– Det är maskiner som man ska ha med sig när man är ute i skogen och campar. Just det här att man lagrar energin i vätgas är ganska ballt, konstaterar Jan Herrlin.

Laddaren, som tillverkaren Brunton kallar ”Reactor”, är en bränslecell med usb-utgång. Varje patron ger 4 500 milliamperetimmar, nog för tre Iphone-laddningar, enligt databladet.

Det finns liknande produkter från andra tillverkare, även sådana som använder metanol och butanpatroner.

Inuti hittar Maria och Jan en enkel konstruktion där katalysatorns känsliga platinamembran är inkapslat i en kassett och ett litet kort förser usb-utgången med ström. Utgången ger 5 volt med strömstyrkan ställbar i två lägen, ett för telefoner och ett för plattor. Innanmätet är inte mycket mer komplicerat än ett batteripaket.

– Kretskortet är egentligen inte något jättemärkvärdigt, säger Jan Herrlin.

Under laddning ger apparaten ifrån sig värme och små puffar av vattenånga.

Laddningsstationen ”Hydrolizer”, som är laddarens komplement, tillverkar vätgas genom elektrolys av destillerat vatten och fyller på de använda patronerna. Under skalet på stationen finns en minifabrik där vattnet spjälkas till vätgas och syrgas.

– Och så trycks vätgasen in i vår lilla patron, sammanfattar Maria Wäppling.

Det tar en timme att fylla en gaspatron. Då är cirkeln sluten och manicken kan återigen ladda telefoner – om programledarna lyckas skruva ihop apparaterna igen.