Populärteknik

Grattis lysdioden!

Från att ha varit en enkel elektronikkomponent har lysdioden blivit en allt viktigare ljuskälla.
Från att ha varit en enkel elektronikkomponent har lysdioden blivit en allt viktigare ljuskälla.

I år fyller lysdioden som ger synligt ljus 50 år. Men den lilla halvledarkomponenten uppfanns redan 1927.

Publicerad

Den första lysdioden som gav synligt ljus utvecklades vid General Electric Company 1962 av Nick Holonyak. Den byggde vidare på en uppfinning från 1927 av ryssen Oleg Vladimirovitj Losev. Men den gav inget ljus i det synliga ljusspektrat medan dioden som nu fyller 50 år gav ett rött sken.

Det som avgör lysdiodens färg är det halvledarmaterial som används. Och Nick Holonyak byggde sin diod av galliumarsenidfosfid.

Från början användes dessa röda lysdioder främst som indikatorlampor i elektriska apparater och så småningom som displayer på de första miniräknarna och digitala armbandsuren.

De tidiga lysdioderna var alltså röda och gav bara ett svagt ljus. Idag finns de i flera olika färger och lyser så starkt att de, ihopkopplade, kan ersätta hemmets glödlampor och bilens strålkasatare.

Andra nya användningsområden är som ljuskällor i bildskärmar och som kamerablixtar i mobiltelefoner.

Några fördelar med lysdioder framför konventinella lampor är att de är tåliga, små, har lång livslängd och ger mer ljus per watt. Dessutom har de kort tänd- och släckktid och avger mycket lite värme.

Materialet bestämmer färgen

Det som avgör vilken färg som lysdioden (Light Emitting Diode, LED) producerar är vilket material den är tillverkad av. Här är några exempel på olika oorganiska mineral och vilket ljus de ger.

Aluminium galliumarsenid: Rött och infrarött.

Galliumarsenidfosfid: Rött, orange, gult.

Galliumnitrid: Grönt.

Zinkselenid: Blått.

Indiumgalliumnitrit: Blått.

Kiselkarbid: Blått.

Diamant: Ultraviolett.

(Källa: Wikipedia)