Google visar servrar i hemligt skrytbygge

Google är en av världens största konstruktörer av datacentrum – helt för sitt eget bruk. Miljarder webbsökningar, annonssystem, e-post, Google Earth och många andra tjänster kräver en heroisk infrastruktur. Det i sin tur kostar pengar, och Google har blivit världsledande även på att pressa driftskostnader.

Allt detta har dock varit strängt hemligt fram till nu. Företaget har visat en av sina stora serverhallar som ett led att stimulera effektivitet i serverdrift i dessa hårda ekonomiska tider, och förstås för att skryta med sin kapacitet för innovation.

Google gör nästan allt själva. Servrarna är en egen konstruktion, av billiga standardkomponenter. Monteringen och kylningen likaså. Operativsystemet, databaser, och även filsystemet är konstruerade av företagets programmerare, för att nämna några exempel.

2005 sökte Google patent på en metod att montera många servrar i stora godsbehållare, för att installera som moduler i serverhallar. Först nu har allmänheten fått se att det också fungerat i praktiken de senaste fyra åren.

Avsikten är att serverhallarna ska vara modulära från grunden. Allt eftersom kapacitet krävs kan nya containrar köras in i bergrummen. Det ska finnas så lite oanvänd kapacitet som möjligt vid varje given tidpunkt, för att spara pengar främst genom att minska elförbrukningen

Den filosofin gäller också i de enskilda servrarna. Varje maskin har sitt eget batteri för nödkraft i händelse av strömavbrott, till skillnad från den vanliga principen att ha stora UPS-anläggningar (Uninterruptable Power Supply) som försörjer ett helt datacentrum på en gång. Det ger några procents ökad effektivitet, och därmed några ören lägre kostnad per webbsökning.

Dessutom blir kostnaden proportionerlig till antalet servrar, ingen investering är outnyttjad. I vanliga datorer ger strömförsörjningen oftast både 5 och 12 volts spänning, men i Googles egen konstruktion sker den omvandlingen på moderkortet. Även det spar några tusendels ören.

Att företaget bekymrat sig om effektivitet och driftkostnader till den graden blir logiskt i perspektivet att Google har hundratusentals servrar i hallar världen över. Att driva, och framför allt kyla, så många processorer är en kostnad som många gånger överstiger själva investeringen i hårdvara.

Varje specialbyggd Google-container innehåller 1160 servrar, och har en maximal strömförbrukning på 250 kilowatt. Den central som Google visade upp hade en golvyta på 7000 kvadratmeter. Där står 45 containrar, med sammanlagt 52200 servrar. Anläggningen kan leverera 10 megawatt och kyls med vatten.

Men företaget noterar att tekniken inte är annat än sådant som finns tillgängligt på marknaden. Det är tillämpningen och planeringen som gör skillnaden. Andra tillverkare säljer snarlika modulära datacentrum, och den amerikanska militären har använt godsbehållare för ändamålet en längre tid. Microsoft är på väg att ge sig in i branschen, men har ännu inte någon produkt klar. Det är kanske inte en slump att Google nu visar att företaget redan använt tekniken i storskalig drift i fyra år, och hänger sig åt ett ögonblicks rättmätig stolthet över sin innovationskraft.

Googles ingenjörer betraktar den här installationen som gammal, beprövad teknik. En patentansökan visar var företaget kan vara på väg: den beskriver en serverinstallation till havs, som kyls med havsvatten och får sin ström från vågenergi. Exakt var Googles databasteknik står i dag är okänt.

Ett av företagets senaste installationer sker i Stora Ensos nedlagda pappersbruk i Summa i Finland. Där byggs ett datacentrum för 200 miljoner euro. Det kommer att ha omkring 50 anställda nästa år, och självklart flera av de hemliga godsbehållarna.