Framtidens filmtjänst byggs i Sverige

- Hanteringen av ljud är oerhört mycket enklare än hanteringen av video, i och med att ljud kräver så lite bandbredd, säger Johan Ljungberg, vd för teknikbolaget Peerialism.

Han sätter därmed fingret på vad som krävs för att lyckas med en filmtjänst på nätet: om utmaningen för nyskapande musiktjänster som Spotify och Grooveshark kan sägas vara främst kommersiell, är den både teknisk och kommersiell för filmtjänsterna.

De nya svenska aktörerna dömer ut den traditionella tekniken för distribution av film via bredband - att strömma från en server direkt till användarens dator. De tror inte heller på vanlig fildelning som bittorrent.

-?När du kommer upp i volymer där du kontinuerligt har tiotusentals tittare, då börjar det bli ett problem både kostnads- och kapacitetsmässigt, säger Johan Ljungberg.

Lösningen är att vidareutveckla peer-to-peer, eller P2P, den teknik som ligger till grund för vanlig fildelning och som innebär att man utnyttjar användarnas datorer och internetuppkopplingar.

Minst tre svenska teknikbolag är tidigt ute. Cinema One, med rötter på Handelshögskolan i Stockholm, lanserade redan 2007 en filmtjänst byggd på vässad P2P, och säger sig ha varit först ut.

Peerialism har å sin sida byggt en programvara för företaget MPS Broadband, som ska använda den för att avlasta videoservrar vid livesändningar.

-?För en ström med hd-upplöst video kan vi få 70-procentiga bandbreddsbesparingar bara genom att använda 25 användare, säger Johan Ljungberg på Peerialism.

Medan MPS Broadbands kunder är nätoperatörer som Telia Sonera International Carrier, bygger ett tredje svenskt teknikbolag, Voddler, ytterligare en filmtjänst för konsumenter. Tjänsten har kallats "ett Spotify för film".

Även Mattias Hjelmstedt, medgrundare till Voddler, understryker teknikens betydelse för att lyckas. Som exempel tar han Youtube som använder traditionell teknik.

-?Youtube betalar tre gånger så mycket i streamingkostnad som man har intäkter, och då streamar Youtube ändå i väldigt låg kvalitet, säger han och förklarar Voddlers styrka:

-?Det som skiljer oss från alla andra P2P-nät är att vi vet var vartenda litet filfragment ligger. Det är där våra patent ligger. Så om någon försöker komma in på det för långt så kommer de förmodligen in på våra patent. Det finns egentligen bara ett eller två riktigt bra sätt att göra det.

Johan Ljungberg har en annan syn.

-?Det finns ett flertal patent inom P2P, och de patenten är inte speciellt svåra att kringgå. Det finns oftast flera alternativa lösningar till hands, säger han.

Både Peerialism och Voddler arbetar med P2P-teknik även för distribuerad lagring hos användarna. För Voddler är det en central del i filmtjänsten.

-?Om du ska distribuera väldigt mycket film måste du replikera all den filmen över hela streamingnätverket, och med traditionell streamingteknik blir det jättedyrt per film i längden, förklarar Mattias Hjelmstedt.

Och mycket film är just vad Voddler siktar på, för att kunna tjäna pengar även på ovanliga filmer.

Mattias Hjelmstedt talar om tiofalt fler titlar än dagens stora aktörer. Tricket är alltså att låna en bit av användarnas hårddiskar - fem till tio gigabyte - för lagring.

I Voddlers patent nämns siffror som 50?000 filmer, vilket kan jämföras med de etablerade svenska filmtjänsterna på nätet, SF Anytime och Film2home, som i?dag har mellan 2?000 och 3?000 titlar.